Kamera & Bild testar

Test: Nikkor Z 70–200mm f/2,8 VR S – grym superskärpa

Kraven var höga när det ljusstarka proffstelet Z 70–200mm trillade in på redaktionen. Objektivet lever helt klart upp till förväntningarna, och levererar bilder med skärpa i toppklass – och får även betyg därefter.

En ljusstark telezoom som håller i alla väder har en given plats hos många professionella fotografer, framför allt hos de som fotograferar bröllop, arbetar för pressen och jobbar bildjournalistiskt.

Därför har just det här objektivet varit eftertraktat för Z-modellerna, och det visar sig att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge. Nikon har nämligen lyckats riktigt bra med att kombinera de delar som en professionell användare behöver hos sin teleoptik. Och det hade vi så klart också räknat med, kraven är höga för ett objektiv som detta.

Nya Nikkor Z 70–200mm f/2,8 VR S har en del spännande förbättringar mot DSLR-versionen, som jag kommer beröra här, med bland annat nya linselement. Objektivet är självklart vädertätat och konstruerad i en magnesiumlegering för att klara av hårda yrkesverksamma timmar i fält, och frontlinsen har fått en fluorbeläggning som hjälper till att förhindra att smuts fastnar på den.

Förbättrad design

Helt logiskt är så klart att jämföra Z-versionen med DSLR-versionen, för att påvisa ändringarna. I mångt och mycket känner vi igen designen, men med dubbla programmerbara funktionsknappar på vänstersidan. Precis som AF-S NIKKOR 70-200mm f/2.8E FL ED VR har Z-versionen sin zoomring längst fram – något som byttes från den tidigare versionen. Detta gör att man direkt känner igen sig i handhavandet hos den förbättrade stabiliteten.

Z-objektivet är byggt i toppklass för att klara smuts och väta, samt vädertätat med flera packningar för att klara av tuffa tag i svåra väder.

Faktum är att det i princip känns som samma objektiv, ska man vara noggrann så är det bara Fn-knappen och den något smalare fokusringen som gör en skillnad.

Knapparna som finns på Z-objektivet går att ställa in för AF/MF samt fokusbegränsning, inställning av VR styrs i kamerahuset. Framför knapparna, som nu är placerade nära kamerahuset, finns funktionsringen för justering av exempelvis ISO eller exponeringskompensation, men sitter stundvis trångt till för att snabbt kunna användas för sitt syfte i extrema lägen. Men allt beror så klart på vad man vill göra med den funktionen. Dessutom finns ju de dubbla funktionsknapparna som kan ställas in för ett flertal olika funktionsval – och gör att du helt kan konfigurera objektivet anpassad till din fotografering – vilket är ett stort steg jämfört med AF-S-versionen. Dessutom finns L-Fn2-knapparna runt objektivets sidor, vilket gör att handhavandet är mycket bra vid växling mellan stående och liggande bilder.

Objektivet är grymt på många vis, men i vissa lägen känns bakgrundsoskärpan lite orolig, som här. Skärpan är däremot otrolig. 1/200 S • F/2,8 • ISO 250 vid 200mm, Z5

Konstruktionen inuti objektivet visar på 21 linselement i 18 grupper, och här har Nikon även använt sig av 2 asfäriska linselement, en fluoritlins, flera ED-linselement och – en SR-lins. Just denna nya linstyp används för att bryta de kortare våglängderna mer än andra, alltså det blå/violetta ljuset, vilket i sin tur innebär en bättre kontroll över kromatisk aberration. Men summerar vi alla delar och lägger till VR-funktionen så hamnar vi ändå på stadiga 1360 gram, vilket är att jämföra med AF-S-versionens 1360 gram för DSLR.

Detta visar att Nikon i detta läge ändå valt bildkvalitet – som är riktigt grym för detta objektiv – före en lägre vikt. Men vill man inte medla på kvalité så måste det helt enkelt bli tyngre. Stativfästet går för övrigt att montera bort för minskad vikt, vilket är bra.

Snabbt handhavande

Som jag nämnde innan så bidrar både knappar, reglage och design till att göra objektivet till en fröjd att använda. Kombinationerna och möjligheten som ges när man väl ställt in knappfunktionerna ger ett smidigt arbetsflöde och alla möjligheter till att fånga bilder som dyker upp snabbt.

Bra bildstabilisering. Objektivets bildstabilisering är finfin, liksom handhavandet. Dessutom har det bra motljusegenskaper. 1/200 s, f/4, ISO 180 vid 175mm, Z5

En fundering här är också kring den lilla skärmen som visar status på objektivet, och går att ändra via Disp-knappen för att visa brännvidd, avstånd eller bländare: den är rolig att ha, men jag kan inte minnas att jag en enda gång hade direkt användning för den. Det är få gånger jag får för mig att luta mig fram för att se dessa data – jag koncentrerar mig ju mer på det som händer framför kameran än ovanpå, även om man kan använda informationen för att snabbt bekräfta status direkt på objektivet. Och det tror jag också att den tänkta målgruppen för objektivet gör. Ett mer intressant användningsområde, i varje fall för Disp-knappen, hade varit att få exempelvis en konturförstärkning för vad som är fokus i sökaren aktiverad, när knappen är intryckt, alltså en sorts elektronisk »skärpedjupsnedbländning«. Eller kanske att en ruta med denna status kommer upp på skärmen eller läggs över bilden i sökaren vid intryckning. Jag ser hellre denna information där.

Värt att nämna under rubriken handhavande är att själv fokusringen är riktigt härlig att använda, och zoomringen ännu bättre – enkel, lagom trög och snabbjobbad för att vrida sig igenom hela brännviddsregistret från 70–200mm.

Stabil och snabb

Autofokusen presterar även den på topp hos objektivet, som använder sig av internfokusering, alltså att objektivet inte ändrar storlek till det yttre, eller att frontlinsen roterar. Själva fokuseringen är snabb och träffsäker när vi testar med en Z5, men också hyfsat tyst. Ett visst ljud hörs däremot, så den är inte helt tyst, men inte är det mycket.

Bildstabiliseringen är specificerad till 5,5 steg. Även om Z-kamerorna har inbyggd bildstablisering i kamerahuset så är bildstabiliseringen i objektivet bäst för längre brännvidder, och det är också därför som detta objektiv så klart har detta. Den fungerar dessutom riktigt bra, och bilden nästan fryser i sökaren när den är aktiverad, vilket är både användbart och imponerande.

Nikon har även arbetat en del på att kontrollera så kallad »focus breathing«, alltså att brännvidden eller utsnittet justeras något vid omfokusering från exempelvis förgrund till bakgrund, vilket gör att objektivet gör sig bra även vid filmning.

Kompatibla telekonvertrar

Vi hade även möjlighet att testa objektivet tillsammans med telekonvertern TC-1,4x, som gör att det går att nå ännu längre med objektivet. Även en 2,0x-version finns, men inte tillgänglig för test. 1,4x-versionen väger bara runt 220 gram, men förvandlar Z 70–200mm till ett 98–280mm-objektiv. Priset ligger på cirka 7000 kronor, medan 2x-versionen kostar runt 7500 kronor.

Egentligen är det inte så mycket mer att säga, förutom att telekonvertern bygger runt två centimeter ut från kamerahuset – något som jag inte alls upplever som ett problem. Konvertern är däremot inte kompatibel med alla objektiv, vilket man blir påmind om på linslocket – bilden visar hur man ska montera på telekonvertern med linspaketet ut från kamerahuset – om man monterar den åt fel håll kan man skada sensorn – det är för lite plats i kamerahuset. Detta innebär också att telekonvertern inte går att använda med alla objektiv, eftersom linspaketet måste få plats i objektivet istället – i skrivande stund är det bara detta objektiv som är kompatibelt.

SPECIFIKATIONER 

Fattning

Nikon Z

Format

Fullformat (FX)

Brännvid

70–200mm(motsvarande 105–300mm i DX)

Pris

Ca 30 000 kr

Bildstabilisering

Ja

Maximal bländare

f/2,8

Minsta bländare

f/22

Bländarlameller

9 (rundade)

Närgräns

0,5–1,0 m

Vädertätning

Ja

Filterstorlek

77 mm

Diameter x längd

89 x 220 mm

Vikt

1360 g (utan stativfäste)

Slutsats

Ja, det är mycket som är bra med det här objektivet. Framförallt syns det att Nikon också utnyttjat fördelarna med Z-fattningen och gjort sitt bästa för att förbättra objektivet mot den tidigare DSLR-versionen. I princip allt är förbättrat på något plan.

De optiska egenskaperna är också bättre, bland annat ser vi att kantskärpan är förbättrad, och skärpan är ruskigt skarp över hela bilden. En stor fördel är också att just 2,8-läget, som vanligtvis ofta är mjukare i skärpan än vid nedbländning, också är mycket skarp. Det gör att du inte behöver tänka på nedbländning för skärpa, snarare nedbländning för ljusinsläppet eller bakgrundsoskärpans skull.

När det gäller just bakgrundsoskärpan så har jag tagit några bilder med orolig bakgrund som får en viss cirkelformad känsla i bilden, ingen stor grej, men väl noterbart och inte supersnyggt enligt mig. Däremot så går detta att eliminera helt genom att gå närmare närgränsen på en meter (vid 200mm), eller en halvmeter (vid 70mm brännvidd).

Vinjettering är synbar, men är inte stor, medan SR-linserna verkar hålla vad de lovar med den kromatiska aberrationen. Distorsionen är också väl kontrollerad, som den brukar vara hos telezoomar med denna prestanda och brännvidd.

Objektivet är så bra som vi räknade med att det skulle vara, och har sin givna plats hos den tänka målgruppen – de som behöver en ljusstark telezoom i det klassiska brännviddsomfånget som håller proffsklass.

+

Bra inbyggd bildstabilisering

Grym skärpa över hela bildytan även vid f/2,8 

Rejält byggd

-

Bagrundsoskärpan i vissa lägen

Viss vinjettering