Test: Fujifilm Finepix HS10 - Superzoom för solsemestern

Fujifilm HS10 må ha det största zoomomfånget hos någon stillbildskamera (jag har provat en TV-kamera med 100 gångers zoom), men i kategorin superzoomar handlar det inte om att vara bäst utan om att ge en prisvärd kompromiss med bekväm storlek och vikt. Det enda superzoomar är bäst på är zoomomfång, och Fujifilm HS10 är bäst i klassen.

Fujifilm har inte gjort det lätt för sig eftersom zoomomfånget börjar med kraftig vidvinkel (motsvarande 24 mm i småbildsformatet). Det är både klokt och imponerande av Fujifilm att bjuda på detta, för hur häftigt det än må vara med långa telen så används vidvinkeln mest.

I teleläget motsvarar bildvinkeln 720 mm i småbildsformatet. Det är enormt mycket, och en handfull mer än vad kameran klarar av att hantera. Kameran har visserligen inbyggd bildstabilisering, men den måste ha bättre bildstabilisering för att klara så långt tele. Stativ anbefalles för den som vill nyttja hela zoomomfånget. Under testfotograferingen kom jag fram till att jag nästan aldrig ens kom i närheten av ändläget på zoomen. Med mer normalt långtele (ca 200-300 mm) fungerade kameran smidigare.

Ett stort plus för objektivet är att zoom och manuell fokus kan regleras manuellt och helt mekaniskt. Då blir det enklare att finjustera utsnitt och fokus.

Fujifilm HS10 har fler tillgångar. Full-HD-filmning är ännu ovanligt bland kompakter och i detta fall en bluff. 720p skalas upp till 1080p utan att det syns någon skillnad i upplösing. Använd 720p och spar utrymme på minneskortet.

Kameran försöker likna en semiprofessionell systemkamera med rejält grepp, kraftig gummiklädsel och många knappar. Hanteringen är enkel för den som kan tekniken. Den som går från en systemkamera till HS10 kommer antagligen att slås av hur lågupplöst den elektroniska sökaren är och att man måste vänta mellan varje bild om man inte väljer »burst«-läget där kameran ultrasnabbt bränner av några bilder för att sedan stå och tugga en lång stund. En snabbare processor hade gjort susen.

Men den hade dragit mer ström. Redan nu drar kameran ur en uppsättning alkaliska batterier på en eftermiddag. Med litium- eller uppladdningsbara batterier av kraftigare sort kanske kameran klarar en semestervecka. Fujifilm borde tänka om kring batteridriften.

Kameran är fullmatad med standardfunktioner och mer typiska Fujifilm-finesser som olika filmstilar. Men mest impad blev jag av panoramafunktionen som lyckades få ihop bilder med få dubbelkonturer.