Kamera & Bild testar

TEST: Nikon 120-300mm F/2,8E FL ED SR VR – en grym sportzoom

Krispigt skarp på alla brännvidder – och en fin hjälp på fotbollsplanen. Nikons nya ljusstarka telezoom håller vad den lovar, och levererar prestanda i absolut toppklass.

Med sin nya, ljusstarka telezoom på 120–300mm f/2,8 vill Nikon förenkla livet för alla sportfotografer, med ett lämpligt tajmat släpp inför det nu uppskjutna OS i Tokyo, tillsammans med flaggskeppet Nikon D6. Under teknikmässan CES 2020 i Las Vegas i januari utannonserade Nikon att de hade nya 120–300mm-objektivet på gång.

Även om det finns många som är sugna på brännviddsspannet som just den här prestandapjäsen har att erbjuda, så är det ändå sportfotograferna som är i absoluta fokus med objektivet. Anledningen är att brännvidden mellan 120–300 millimeter passar perfekt för avstånden runt på en plan – vilket gör att det nya objektivet blir en uppskattad nykomling från just Nikon, framförallt för inomhussport där utövarna rör dig i djupled eller hos djurfotografen som arbetar i svagt skymningsljus.

Brännviddsomfånget har sedan tidigare funnits tillgängligt i flera versioner från Sigma, för flera olika bajonetter, med sin senaste versionSigma 120-300 mm f/2,8 DG OS HSM Sports som presenterades under Photokina i september 2012. Men nu passar alltså Nikon på att göra en egen version, med samma ljusstyrka och zoomomfång.

I Nikons fall är det är ganska uppenbart att de inte sparat på krutet. Förutom en drös nya beteckningar och tekniker som jag kommer in på senare, så har man gjort allt man kan för att minska vikten hos objektivet. Viktfrågan är nämligen just viktig, för kan objektivet ersätta ett annat objektiv med ungefär samma vikt men ge mer, så är detta värt mycket.

Objektivet levereras i ett softcase med inre kardborrefixering, yttre dragkedja och hård bottenplatta. Redan när man monterar på motljusskyddet i kolfiber förstår man att objektivet är ett prestandamonster, där Nikon tagit alla steg för att hålla vikten nere. Som skydd för frontlisen följer också ett skydd med som dras om och sätts fast med kardborreband.

Medföljande motljusskydd HK-41 samt objektivöverdrag LC-K103.

Genomtänkt design

Designen följer annars Nikons vanliga utseende hos prestandatelen, byggt i en magnesiumlegering med justerbar stativhållare och inbyggda remfesten direkt på objektivkroppen. Förutom den vanliga fokusprio-knappen har objektivet även en AF-begränsningsknapp för att öka närgränsen från två meter till sex, vilket i vissa lägen kan ge en snabbare autofokus som då arbetar inom ett mindre område. Dessutom finns en minnesknapp för fokusavstånd, vilket för att man snabbt kan återfå fokus på exempelvis ett mål, om man fotograferat annat ett tag och återgår till samma position efter ett tag.

Medföljande objektivväska CL-L2.

Längst fram på objektivet finns en gummerad greppyta för ett bra tumme-pekfingergrepp och alldeles bakom fyra funktionsknappar som går att programmera. Exempelvis går det att snabbändra AF-läge, vilket kan vara användbart i situationer när man växlar utsnitt. Just den funktionen tycker jag börjar utvecklas allt mer, och hoppas även på vidare utveckling, eftersom knapparna är så nära till hands och kan ge en snabb förändring av inställningar, i en fotosituation mycket snabbare än att justera direkt på kameran.

Den gummerade zoomringen är väl tilltagen. I framkanten har den även en utbuktning som ökar greppet ytterligare hos exempelvis tummen. Greppet är alltså riktigt, riktigt bra – och att zooma är enkelt och mjukt utan direkt motstånd och det känns som ett sorts lager som ringen roterar runt. För att zooma sig från 120 mm till 300 mm krävs ett omtag, med fördelen av att det går mycket exakt att justera brännvidden. Hanteringen är alltså fantastisk.

Fokusringen är den också riktigt bra, med en viss tröghet och mjukhet, vilket gör den finfin för användning av manuell fokusering, även om stativ antagligen behövs eftersom det annars blir lite framtungt att fokusera manuellt på frihand.

Flera nya tekniker

Nikons nya SR-lins är också något som tagit sig in i detta objektiv – först ut med denna linstyp var objektivet Nikon Z 70-200mm f/2,8 VR S. SR står för "Short Wavelength Refractive" och är ett speciellt linselement som i grunden tar bort kromatisk aberration genom att kontrollera våglängder i den nedre delen av det blåa ljusets spektra. På så vis förhindras färgblödning i den blå kanalen effektivt.

SR-linserna har även kombinerats med två fluoritelement (FL) för att minska vikten men samtidigt bibehålla bildkvaliteten. Ytterligare har Nikon använt sig av en ny ytbeläggning – Arneo Coating – för att minska ghosting, ströljus och linsöverstålning av det infallande ljuset när exempelvis en ljuskälla finns med i bilden.

Frontlinsen har också behandlats med en speciell fluorincoating för att damm och smuts ska få svårare att fastna på ytan.

Objektivet ger stora möjligheter att komponera bra bilder över exempelvis en fotbollsplan. Nikon D6, 1/1600s, f/2,8, ISO 180 vid 195mm.
Nikon D6, 1/1600s, f/2,8, ISO 100 vid 300mm.

Grym autofokus

Oavsett om jag testar på en Nikon D700, D780 eller D6 så presterar autofokusen riktigt bra. När jag passar på att hårdtesta objektivet tillsammans med Nikon D6 och fotograferar fotboll så finns snabbheten är där, och fokusen sitter som ett smäck, samtidigt som bildstabiliseringen – specificerad till fyra steg – gör ett riktigt bra jobb. Att arbeta handhållet blir alltså inget större problem, VR-funktionen sköter skakningarna och gör det riktigt effektivt. På objektivet går det också att växla VR-läge mellan av, normal eller sport, där det senare arbetar effektivare för objekt som rör sig oförutsägbart.

Efter en timmes fotografering känns ändå inte tyngden som ett problem, däremot känns brännviddsspannet som en stor fördel med färre förflyttningar och enklare utsnittskomposition. I det stora hela imponerar autofokusens prestanda och objektivet möjlighet att snabbt fokusera om. Objektivet har även internfokusering vilket innebär att objektivet har några yttre delar som rör sig. Objektivet är dessutom tyst i sin fokusering.

Autofokusen är snabb, och bildstabiliseringen riktigt bra. Nikon D6. 1/1600s, f/2,8, ISO 100 vid 300mm.
Nikon D6, 1/1600s, f/2,8, ISO 200 vid 200mm.

Vikten på 3250 gram känns så klart i kombination med en Nikon D6, men jämfört med exempelvis Nikon AF-S 200-400/4 VR G IF-ED II som har en vikt på ungefär samma – 3360 gram – får man tillgång till något vidare brännvidd och mindre tele – men med en bländare på f/2,8. Möjligheterna som öppnar sig för sporter som exempelvis fotboll, handboll och ishockey förbättras med objektivet och öppnar även upp för möjligheten att skippa andra objektiv – exempelvis ett fast 300mm/2,8 eller något annat objektiv – vilket kan resultera i lägre eller samma vikt samtidigt som man får tillgång till fler brännvidder och högre ljusstyrka.

Närgränsen på 2 meter gör att man kan komma både riktigt nära. Nikon D6, 1/1250s, f/2,8, ISO 100 vid 160mm.

Slutsats

Nikon har helt klart släppt ett objektiv om för många kommer att underlätta livet avsevärt, medan vissa antagligen inte alls kommer tilltalas av brännvidden. Objektivet löser inte behovet av att "nå ännu längre", utan är snarare skapat för de som vill lösa problemen med ständigt växlande mellan att fotografera personer som är rätt nära och plötsligt långt borta. Den typen av fotograferande, på exempelvis en fotbollsplan eller hockeyplan, kan då göra att objektivet erbjuder en riktigt bra brännvidd.

Nikon D6 med 120-300mm f/2.8E FL ED SR VR. 1/2000s, f/2,8 vid 300mm.
Nikon D6 med 120-300mm f/2.8E FL ED SR VR. 1/800s, f/2,8 vid 300mm.

Skärpan är ruskigt bra, i princip över hela bilden, på alla bländaröppningar och genom hela brännviddsomfånget. Kantskärpan är det som Nikon arbetat med och det märks också – det finns egentligen inte något att klaga på. För den petige kan det vara värt att nämna att en nedbländning kan ge en viss skärpeökning vid maxläget 300mm i kanterna.

Objektivet är i princip fri från kromatisk aberration, vilket innebär att Nikon lyckats bra med SR-linselementet. Ungefär samma gäller för distorsionen som är mycket låg.

Nikon D6, 1/800s, f/2,8, ISO 250 vid 280mm.
Beroende på brännvidd och avstånd till det man fotograferar påverkas så klart bakgrundsoskärpan. Vid röriga bakgrunder som trädgrenar på den här bilden, blir bakgrunden något hårdare än den fantastiskt mjuka oskärpa man annars kan få med objektivet. Nikon D6, 1/640s, f/3,2, ISO 100 vid 220mm.

Med snabb autofokus, fantastisk prestanda, finfin skärpa och sin höga ljusstyrka på f/2,8 på alla brännvidder blir objektivet en vinnare för sportfotografer, främst de som fotograferar inomhus och behöver ljusstyrkan. Det finns egentligen få saker att klaga på, både prestanda och handhavande är på topp. Objektivet är inte gratis, men kan det motivera en viktminskning eller minska antalet objektiv i väskan så kan det så klart vara värt det.

Att objektivet väger över 3 kilo gör att man kanske inte släpar den med sig på första bästa vandring, men som objektiv för fåglar och djur passar det ändå rätt bra, framförallt för de som arbetar på dessa brännvidder i svagare skymningsljus där både VR och f/2,8 tillsammans ger en stark kombination.

Betyget kan inte bli annat än toppklass, då det absolut lever upp till de hårt ställda krav vi har, framförallt för ett objektiv i denna prisklass.

Specifikationer

Fattning: Nikon F

Format: Fullformat

Brännvidd: 120–300mm (motsvarande180-450mm i DX)

Bildstabilisering: Ja

Maximal bländare: f/2,8

Minsta bländare: f/22

Bländarlameller: 9 (rundade)

Närgräns: 2,0 m

Vädertätning: Ja

Filterstorlek: 112 mm

Diameter x längd: 128 x 304 mm

Vikt: 3250 g

Pris: Ca 120 000 kronor

Plus:

Bra inbyggd bildstabilisering

Funktionsknappar

Rejält byggd

Grym bildkvalitet

Ingen nämnvärd kromatisk aberration

Ingen nämnvärd distorsion

Minus:

Tungt

Stort