Intervju

Mattias Klum om sina 30 år som fotograf

Redan som 17-åring fick Mattias Klum sina första sponsorer. Han hoppade av gymnasiet – till sina föräldrars skräck – och satsade helt på sin passion. Ett beslut som i år har lett fram till jubileet: 30 år som fotograf. »Om jag misslyckades sa folk att jag kunde läsa på komvux, men det fanns inte på radarn för mig. Jag tänkte att jag måste lyckas«, säger Mattias Klum i en stor intervju med Kamera & Bild.

Enligt Mattias Klum är bra lärare hjältar i vardagen. De som år ut och år in lyckas få barn och ungdomar att ta till sig kunskapen och bli engagerade. »Det är en bragd« säger Mattias som själv hade ett kluvet förhållande till skolan under sin uppväxt.

– Jag trivdes inte särdeles bra i skolan. Vissa ämnen gick jättebra, där jag kände mig motiverad och inspirerad av lärarna. Då gick det hur bra som helst. Men hade jag minsta chans att drömma mig bort – titta ut genom fönstret och fundera på något annat – då var det inte helt ovanligt att det blev så.

Det var vid årsskiftet 1985–86 som Mattias bestämde sig för att ta ett avgörande steg i livet – ett beslut som i dag är anledningen till att jag träffar honom på en hotell­restaurang i Stockholm. Det är morgon och medan Mattias äter frukost pratar vi om hans 30 år som fotograf, filmare, författare och föreläsare. Kanske hade det blivit så ändå, att han hade börjat arbeta som fotograf, oavsett livsvalet vid 17 års ålder. Vem vet. Man det var i alla fall då det började – när Mattias hoppade av gymnasiet efter tre terminer. 

– Mina föräldrar tyckte det var fruktansvärt. Familjen var väldigt akademisk där alla hade läst på universitet och pappa var professor. Jag kan förstå att de oroade sig, vilket jag också skulle göra om mina barn kom på den tanken.

 

Foto: Samuel Svensäter / Tierra Grande AB
»Folk förklarar ofta för mig att jag har ett farligt jobb – att arbeta så nära elefanter, tigrar, isbjörnar, leoparder, lejon, hajar, olaglig avverkning och giftormar som denna skönhet«, säger Mattias. »I mitt arbete ingår mycket forskning och att kunna läsa av naturen är extremt viktigt. Tack vare den kunskapen kan jag komma nära mina motiv och det har hittills hållit mig vid liv!«

 

Det är inget du rekommenderar i dag?

– Nej, egentligen inte. Men det beror helt på drivet, på ­passionen. Om du hoppar av för att du är less på skolan, då tycker jag att det är en extremt dålig idé. Hoppar du av för att du har en plan utstakad, och en enorm vilja att jobba stenhårt för det. Ja, då kanske. Kunskap går att förvärva på så många olika sätt. Jag tycker inte att det är någon bra lösning generellt, men för mig var det en bra lösning.

Mattias hade vid den här tiden tre stora intressen: bild, natur och musik. När han skulle söka till gymnasiet fanns det ännu inte några med medie- eller fotoinriktningar. Därför valde han att satsa på musicerandet. 

– Eftersom jag älskade musik och spelade trummor sökte jag in på Södra Latin i Stockholm. Jag hade absolut inte betygen som räckte men lyckades spela mig in på fri kvot, som det hette. Det var jättekul att spela trummor och jag hade en viss fallenhet för det. Men det kändes ändå som att delar av mitt hjärta låg någon annanstans – jag ville ägna mitt liv åt bild. Även om jag fortfarande är helt beroende av musik och inte klarar av att leva utan det.

 

Foto: Mattias Klum / Tierra Grande AB
Den vanliga clownfisken (Amphiprion ocellaris) har ett symbiotiskt förhållande med havsanemoner: clownfisken är immun mot anemonens gift vilket ger dem en plats att gömma sig på när de är hotade av rovdjur. I gengäld rengör de sin anemonvärd från parasiter och skräp. De modigaste clownfiskarna försvarar till och med sina värdar mot de få djur som vill äta anemonen.

 

Kan vara extremt krävande

Första tiden som frilansande fotograf bodde Mattias fort­farande hemma hos föräldrarna i Uppsala, vilket han gjorde fram till 20 års ålder. Han var noga med att göra rätt för sig i hemmet genom att bland annat betala sin egen telefon­räkning. 

– Mina föräldrar sa: »Hur ska du tjäna pengar, vem ska vilja köpa dina bilder Mattias? Det är ingen som vet vem du är. Det måste du väl förstå?« Då blev det som en drivkraft, jag drog in en egen telefonlina och sa »vänta ska ni se«. Och sedan jobbade jag som en idiot för att det skulle gå.

Den första bilden som han fick ersättning för, var antingen en flygande smålom fotograferad vid en tjärn i Dalarna eller så var det en bild av en sommaräng i samma trakter. Mattias minns i dag inte riktigt vilken av bilderna som såldes först, där den ena köptes av ett tryckeri i Uppsala som ville testa sin nya tryckpress genom att göra en upplaga affischer och dela ut till sina kunder. Den andra bilden publicerades i Upsala Nya Tidning.

Eftersom Mattias var så pass ung, och fast besluten att arbeta som fotograf, väckte det en del uppmärksamhet. Han blev tidigt intervjuad av olika tidningar och fick även sponsorer redan som 17-åring, vilket gav honom råg i ryggen. Hans farmor sporrade honom även till att kämpa hårt.

– Innan hon dog, 97 år gammal, sa hon: »Lilla Mattias, det du ska göra ska du göra fullt och helt och inte styckevis och delt.« Det är ett gammalt Ibsen-citat och jag kommer aldrig att glömma det. Jag tänkte då: »ja, precis så ska jag göra«. Och det har jag faktiskt gjort – i 30 år, säger Mattias och skrattar. 

 

    Senaste kommentarerna