Reportage

Kiljan Eckerman: Expert på timelapse

I gränslandet mellan stillbild och rörlig film fångar Kiljan Eckerman händelserna som ofta är svåra att se med blotta ögat. Kamera & Bild följde med ut en kväll för att undersöka hur en timelapse blir till. »De häftigaste bilderna får du på kvällen när solen börjar gå ned«, säger Kiljan.

Det här reportaget har tidigare publicerats i Kamera & Bild nr 5/2016.

 

Innan du läser det här reportaget kan jag rekommendera att du besöker timelapse.se för att komma i rätt stämning, och se resultatet av Kiljan »Kiljano« Eckermans arbete. 

Timelapse betyder tidsförskjutning och innebär att du fotograferar stillbilder med en viss intervall, för att sedan sätta ihop materialet till en sammanhängande film. Det unika är att du på detta sätt kan komprimera händelser som sker under en längre tid, vilket ofta får dramatiska effekter. 

– Solen som rör sig över saker och ting blir vackert i en timelapse. Du kan inte uppfatta förändringen med blotta ögat eftersom det tar ganska lång tid för hela förloppet att ske, säger Kiljan där vi står på Långholmsbron i Stockholm.

 

Foto: Johan Wessel
Det är skuggigt runt dammen men betydligt ljusare vid träden. Kiljan löser det med ett filter på objektivet.

 

Jag har stämt träff med en expert när det handlar om att göra timelapse-filmer. Kiljan äger till och med varumärket »timelapse« i Sverige, vilket framgår hos Patent- och registreringsverket. Han var tidig med att utforska tekniken och vet i dag vad som krävs för att en timelapse ska ha kvalitet.

– Allt blir inte snyggt bara för att det är en timelapse. Du måste först och främst ha den fotografiska blicken innan du kan lyfta materialet till nästa dimension och göra något rörligt av det.

 

Måste det alltid finnas något som rör sig för att en time­lapse ska bli intressant?

– Ja, antingen att ljuset förändras eller att det sker något i bilden som är fotografiskt häftigt. Du skulle till exempel kunna ställa dig vid en jättestor parkering när affärerna stänger, då kommer troligtvis alla bilar att försvinna inom några timmar.

Klockan är fem på eftermiddagen och vårsolen värmer gott. Vi går ut på Långholmen för att hitta någon intressant plats att fotografera vid. Längs vattnet promenerar män­niskor med uppknäppta jackor och glass i sina händer. Men när jag och Kiljan skiljs åt senare på kvällen kommer jag ha satt på mig både en extra tröja och mössa på huvudet. ­Temperaturen sjunker fort när solen dalar, och det är just denna förändring i ljuset som Kiljan vill fånga.

– Jag fascineras av dag-till-natt-tekniken. Den skiljer agnarna från vetet. När du behärskar den kan du lite mer än att bara sätta upp en kamera. Skymningsljuset är en större utmaning och det finns en massa saker som kan gå fel.

Det svåra är just att ljuset förändras vilket ofta innebär att du måste korrigera exponeringen succesivt, om du inte vill att allt ska bli svart i slutet av en timelapse. Kiljan fotograferar ofta med en fast bländare och ett fast ISO-tal, men låter slutartiderna bli längre allt medan solen går ned. 

– Jag brukar kolla i sökaren på min ljusmätare och när det diffar mer än tre stycken tredjedelssteg, då justerar jag slutartiden.

I programmet LRTimelapse kan han sedan skapa mjuka övergångar mellan de olika exponeringstiderna. Betraktaren av den färdiga filmen ska inte märka någon förändring.

 

Foto: Kiljan Eckerman
En stillbild hämtad från en av Kiljans timelapse-filmer. Han fotograferar mycket i Stockholm, och gärna sent på kvällen eller tidigt på morgonen.

 

Riggar kameran i nivå med marken

Vi kommer fram till en liten damm inne i en skogsglänta och Kiljan visar genast intresse för att fotografera platsen. Han lyfter av sig den stora ryggsäcken och plockar fram diverse prylar. Kiljan tänker använda sig av en så kallad motion control-rigg som består av en meter räls på vilken kameran kan åka. Riggen monterar han upp med hjälp av ett stativ i respektive ända.

– Med den korta sträckan på bara en meter händer det inte så mycket om du har rälsen högt upp i luften. Det måste finnas något nära kameran för att rörelsen ska synas.

Därför placerar han riggen nästan i nivå med marken, precis bredvid vattnet. Men först är han noga med att fundera kring bildutsnittet.

– Det är ganska omständigt att sätta upp riggen, du vill göra ett bra förarbete för att inte behöva ändra allt sen.

Jag förstår snabbt vad Kiljan menar. Det är mycket som plockas fram ur ryggsäcken. Han har bland annat en motor som driver kameran framåt på rälsen. Från motorn går det kablar till en kontrollenhet i vilken han programmerar åkningen. Det som förs framåt på rälsen är i själva verket en släde, och kameran sitter inte heller direkt på den utan däremellan har Kiljan monterat en modul med vilken han även kan göra panoreringar och tiltningar. Dessa programmeras också på förhand.

– Jag kan ställa in riggen för att den ska röra sig i ett exakt mönster och att den ska kunna göra det flera upp­repade gånger. 

Prylarna är ett hopplock från flera olika tillverkare, även om grunden i Kiljans motion control-rigg kommer från Kessler Crane och modellen Second Shooter. 

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna