Vi har provat kvalitetskompakten Olympus Pen

E-P1 är den första modellen i Olympus nya digitala Pen-serie. Redan 1959 kom Olympus med den första Pen-kameran. Den kallades Pen för att den var lika enkel att använda som en penna – tryck bara på knappen.

Med tiden blev kom fler varianter och de blev mer avancerade. Pen F var en systemkamera med utbytbara objektiv, men fortfarande i kompakt format.

Dagens digitala Pen delar form och koncept med Pen F. Kamerhuset är smalt, smalare än exempelvis en Canon G10. Den är dock lite bredare än många moderna kompakter, men det upplevs inte störande utan ger istället möjlighet till stor skärm på 3 tum och ett bra grepp.

Tyvärr är skärmen relativt lågupplöst, blott 230 000 bildpunkter. Idag finns skärmar i samma storlek med tredubbla upplösningen. Skärmen ger en bra bild utan överdrivna kontraster, men det hade inte suttit fel med en skarpare skärm.

En tänkbar anledning till den lågupplösta skärmen är att spara på processorkraften. Andra funktioner i kameran som brusreducering och fokusering behöver kraft.

Trots sin låga vikt på 335 gram känns inte kameran plastig. Den vilar en hyfsat gedigen kvalitetskänsla över kameran som skänker exklusivitet. Att kameran känns exklusiv är viktigt. Kameran kan upplevas som en dyr kompakt och då måste både bildkvalitet och utförande vara attraktivt. Därför har stor möda lagts på designen och kameran kommer i vit/beige respektive svart/silver. Det finns också ett läderskydd som tillbehör till kameran som känns som en exklusiv handväska.

Olympus har inte dragit sig för att göra en kamera som känns feminin. Den vita versionen kommer antagligen attrahera såväl designintresserade kvinnor som män. Det visade sig att Pen-serien blev en stor framgång hos kvinnor under 60-talet tack vara sin form och sitt format. Nu hoppas Olympus på att upprepa framgången.

Någon svart modell för gatufotografer finns inte. Varken gatufotografer eller avancerade hobbyfotografer är huvudmålgrupp för kameran. Men Olympus har ändå haft mer avancerade fotografer i åtanke. Med det kompakta pannkaksobjektivet 17/2,8 följer en genomsiktssökare med. Här har Olympus tänkt på gatufotograferna,

Kameran delar mycket teknik under skalet med E-620 och mängden inställningsmöjligheter är enorma. Olympus har klokt nog valt att dölja många av inställningarna så att ovana fotografer inte blir förvillade. En extra meny med inställningar kan aktiveras för den som vill skräddarsy sin kamera.

Eftersom det inte finns någon optisk sökare är man helt beroende av skärmen som sökare såvida man inte använder genomsiktssökaren till pannkaksobjektivet. Autofokushastigheten med skärmsökare har varit ett problem för många kameror. Panasonic och Olympus som både anslutit sig till Micro-fourthirdssystemet har jobbat med autofokushastigheten.

Under vår provfotografering kunde vi märka att autofokushastigheten inte var lika snabb med zoomobjektivet som med pannkaksobjektivet. Skillnaden var påtaglig men zoomen kändes inte irriterande långsam. Med pannkaksobjektivet var skillnaden i fokushastighet mellan Olympus E-P1 och Panasonic GH-1 liten.

Även i svagare ljus upplevdes autofokusen rask.

Zoomen, 14-42/3,5-5,6, är cirka 30 procent mindre än motsvarande objektiv till Olympus övriga systemkameror. Men det upplevs ändå inte så kompakt när man använder det. Det går dock att göra zoomen kompakt när man inte använder det. Pannkaksobjektivet kommer dock vara valet för de flesta som söker ett kompakt alternativ till sin stora systemkamera.