Kamera & Bild testar

Fujifilm X100T – finslipning av ett vinnande koncept

TEST: Med en ny smart sökarfunktion och trådlös kommunikation så tar X100T det tidigare konceptets framgång med X100 ännu ett snäpp framåt.

Tittar man på Fujifilms uppsving de senaste åren så kommer man att notera att det började med en lite konstig kamera som, när den lanserades, bemöttes med blandade åsikter. En kompakt med fast brännvidd och stor sensor, dessutom med en klassisk look. 

Folk började viska om en Leica-kopia och så vidare. Men det var just den kameran som var startskottet för Fujis nya framgångsrika, och numera välfyllda, X-serie. X100T är den tredje iterationen av kameran. 

Steget mellan X100 och X100S var definitivt större än mellan X100S och X100T. X100S svarade på i stort sett alla klagomål som hade kommit på X100 när den släpptes. Med X100S lyckades Fujifilm således pricka in många rätt och med uppgraderingen till X100T har man gjort några mindre justeringar och lagt till några nya funktioner. Dels för att hålla kameran a jour med konkurrensen, men också för att förfina de delar som är unika för kameran. Själva hjärtat i kameran är oförändrat sedan föregångaren. 

Sensor och processor är samma som tidigare, likaså objektivet, förutom att det fått möjlighet att justeras i tredjedels steg direkt på bländarringen. 

 

Fler sökarfunktioner

Sökaren är sedan tidigare en av de lite speciella funktionerna med X100-kamerorna. Den har kvar sin förmåga att fungera som både optisk och digital sökare, men nu har den fått ett extra tillägg. Nämligen en liten extra skärm nere i högra hörnet i det optiska läget. Det är en liten platta som fälls upp på vilken fokusområdet projiceras digitalt. Skärmen är tänkt att användas för att kontrollera skärpeinställningen, både vid autofokus och vid manuell fokusering, men den kan så klart även fungera som kontroll för att se om vitbalansering och filmsimuleringar ser bra ut. Om man nu inte vill använda den digitala sökaren. 

Fördelen med sökaren i X100T är att du behöver inte välja om du vill ha optisk eller elektronisk beroende på vilken information du vill få upp i sökaren. Kameran låter dig bestämma helt själv vilken information som ska synas i de olika alternativen. Vill du ha ett histogram över bilden i den optiska sökare så kan du ha det. 

Vill du ha ett digitalt vattenpass så kan du välja det. Det enda som behöver avgöra ditt val av sökare är vad du känner för eller vad du har för preferenser. Men parallaxfelen, säger du då? Jodå, det har de också tänkt på. När du trycker ner avtryckaren halvvägs för att sätta skärpan så justeras bildramen i sökaren för att motsvara vad kameran faktiskt ser, inte vad du ser genom sökaren. Smart på alla sätt. 

Sökaren har också fått samma uppdateringsfrekvens och fördröjning (eller kanske snarare brist på) som X–T1 vilket gör att man knappt upplever någon fördröjning eller annan konstighet i den elektroniska sökaren.  Det innebär också att den får bättre bild i dåligt ljus. En fördel med det är att den digitala sökaren blir ljusare än den optiska när det är så pass mörkt att man kan få svårt att se genom den optiska sökaren.   

 

 

    Senaste kommentarerna