Annonser:

Kamera & Bild testar

Test av Nikon D800

En efterträdare som inte är en efterträdare. Nikon D800 är snarare en ny skapelse som öppnar upp för nya intressanta möjligheter – nämligen 36 miljoner pixlar att beskära, rotera och manipulera i din originalbild. Allt detta tillsammans med ett ökat dynamiskt omfång och ett försvinnande brus i mellanformatsklass. Vi har testat Nikon D800.

Har du tur kan du lyckas fånga rätt tillfälle – men det blir så klart lättare med fler bilder per sekund. 1/200s, f/14, ISO 100Har du tur kan du lyckas fånga rätt tillfälle – men det blir så klart lättare med fler bilder per sekund. 1/200s, f/14, ISO 100

Vitbalans och hudtoner är alltid svårt. Här har det hänt mycket sedan D700 – D800 klarar även blandat ljus bra. 1/125s, f/1,4, ISO 1 100

Som vanligt kan du ställa in egen skärpa, färgton och färgmättnad för dina jpeg-filer direkt i kameran. 1/200s, f/1,4, ISO 220

En sensor i fullformat på 36,3 megapixel och ett omfång på 100 till 6400 ISO, utökbart till mellan 50 och 25600. Inspelning av film i FULL-HD i 1080p i h.264.

Så ser specifikationerna ut för D800 – efterträdaren till den populära Nikon D700 som släpptes i mitten av 2008. Men känslorna är delade hos många, eftersom efterträdaren i många avseenden skiljer sig från föregångaren. Mycket av det vi såg i D700 såg vi i D3. Nästan för mycket. Men däremot blev D800 allt annat än en miniversion av D4.

Nikon D800 blev i stället megapixelmonstret som käkar minneskort efter minneskort på grund av sina filstorlekar. En jpeg-bild i största storlek kan ta upp till 25 megabyte, en förlustfri komprimerad nef i 14 bitar runt 55 megabyte. På så vis är det kanske också tur att seriebildstagningen inte är fler än fyra bilder per sekund, även om du kan komma upp i fem bilder per sekund i beskuret läge, eller sex bilder per sekund i beskuret DX-läge med det extra batterigreppet. D700 har åtta bilder per sekund med batterigrepp. Däremot har D800 fått möjligheten att använda både CF- och SD-kort för att lagra sina bilder och filmer.

Men med dessa bildstorlekar får du också många nya möjligheter. Beskärning, rotering och utsnitt får en helt annan betydelse, eftersom du kan ta bort stora delar av bilden samtidigt som du har en stor bild kvar. Fotograferar du i beskuret DX-läge får du fortfarande en bild som är 15 megapixel stor.

 

Igenkännande designarv

Nikon har hittat sin design, och många gånger bekräftar också användarna att de gillar hur kameran känns och ligger i handen. Nikon D800 är inget undantag. Designen har nämligen inte alls förändrats, utan kan i stället lätt förväxlas med föregångaren D700, som är drygt hundra gram tyngre. Knappar och kontroller, upplägg och former är i det närmaste identiska så när som på små justeringar.

En av dessa förändringar är det något mer slimmade greppet som samtidigt blivit lite tajtare att hålla i, vilket också avspeglar sig i den totalt sett något rundare formen. En liten inbuktning i gummit för fingrarnas framkant gör greppet extremt stadigt och precist, vilket bidrar till ökad stadga. Luckan för minneskortet på D700 som så många svurit över har nu konstruerats om för att inte längre öppnas så lätt. Också lutningen för delen med avtryckaren har ökats mot föregångaren, vilket ger en skönare hållning.

Knapparna har förbättrats, med mindre och känsligare tryckavstånd, och skönare känsla, framför allt multiväljaren på baksidan, men även de två funktionsknapparna på framsidan. Men du som använder Nikon D700 kommer till en början att bli förvirrad när du ska zooma in och ut i bilderna – de båda knapparna har nämligen bytt plats – vilket till en början blir problematiskt.

Stort plus får det nya väljarhjulet, som numera inte är steglöst, utan har lägen när man snurrar på det. På så vis kan man nu, om man kan sin kamera, justera inställningen i mörker, något som var omöjligt på D700. Men en av de absolut bästa nyheterna är möjligheten att slå på och av auto-iso genom att trycka in iso-knappen och justera med det främre reglaget. Otroligt användbart. En knapp för bracketing har också placerats på väljarhjulets ovansida, och reglaget för autofokuspunkter har flyttats och ersatts med ett reglage för ändring mellan stillbild och film. Justeringsknappen för autofokusläge har också flyttats till framsidan för att snabbt nås med vänsterhandens tumme.

Men trots många nya fördelar finns också en del missar. Mode-knappen för justering mellan bländar- och slutartidsförval har flyttats en bit längre bort, vilket stökar till det för den som snabbt vill byta program. Här finns alla möjligheter att förbättra inför framtiden, och själv hade jag gärna sett en extra snabbknapp som går att programmera för att med bara ett »trycka-och-hålla« snabbt växla från exempelvis bländarförval till manuellt läge. Det skulle vara otroligt användbart om man fotograferar i omväxlande ljus eller objekt som plötsligt börjar röra sig. Tillsammans med AUTO-ISO skulle detta kunna bli en kraftfull kombination.

 

Gilla oss på Facebook