Alexandrov Klum: ”Det finns så mycket vackert och viktigt att värna”

När jag senast intervjuade Iris och Mattias Alexandrov Klum, var det mesta nytt. Deras äktenskap, deras konstnärsduo och deras gemensamma resa i att försöka tänja gränserna för hur fotografi och film presenteras, och kan upplevas. 

Mattias med sin bakgrund inom den dokumentära fotografin, Iris i konsten. Två olika perspektiv hade förenats.

Nu ses vi igen, snart fem år senare. Och en fråga som har hängt kvar i mig sedan sist är hur det praktiskt fungerar att skapa tillsammans? Att gemensamt stå bakom verken. 

– Det vi har kommit överens om är att det är en delad resa. Det har varit viktigt. Det handlar om att skapa ett gemensamt narrativ och en berättelse som är korsad och färgad av bådas upplevelser, förklarar Iris och fortsätter: 

– Det är många som frågar »vem tar bilden, vem redigerar?«.

Mattias hänger på och säger: »Vem bestämmer vad som ska göras?«

Ändå ställer jag i princip dessa frågor, som de skämtsamt avfärdar. För jag är nyfiken, vill gräva djupare. Har de till exempel planeringsmöten?

– Vi lever ju med varandra och tycker om att jobba ihop, tycker om att prata. Vi har möten men sen sitter vi ofta i vår ateljé och jobbar vid varsin dator, utformar en projektbeskrivning som vi bollar mellan varandra för att få in vår gemensamhet i den, säger Mattias.

Iris betonar att processen egentligen börjar tidigare:

– Innan steget börjar med projektbeskrivning sker något som inte är lika lätt att planera, där vi genom drömmar och lös inspiration hittar vägar in i olika tematiker genom att sitta och klottra på vårt extremt viktiga arbetsverktyg.

Hon håller upp en läsplatta.

– I den skriver vi små anteckningar och ritar saker.

Foto: Alexandrov Klum

I »Sökandet efter skogens själ« tar Alexandrov Klum med oss på en resa in i vår svenska natur. Mellan juni och oktober visades utställningen på Läckö slott.

Försvinner åt olika håll

Hon sätter igång skärmen och jag får en glimt av hur deras kreativa process ser ut på det här stadiet. Handskriven text varvas med illustrationer och inspirationsbilder. Materialet är rikligt och vackert i sig. Långt ifrån något »klotter«.

Mattias tar vid och berättar om nästa steg:

– Vi jobbar med många olika tekniker och material beroende på vad det är vi vill berätta. Berättelsen och det vi har framför oss leder till verktygen vi tycker är bäst just då. Och däri ligger det magiska, för den processen är så pass känslig och intuitiv. 

Foto: Emil Nordin

Konstnärsduon Alexandrov Klum.

Men när ni är ute och fotograferar eller filmar för ett projekt, hur fungerar det då? Står ni på samma plats eller går ni åt olika håll?

– Vi pratar mycket om att vi är intuitiva, men strukturellt är vi väldigt noggranna med att göra research om platsen, förklarar Iris och fortsätter: 

– Sen när vi väl kommer dit, och har med oss allt vi ­behöver som kameror, ljudutrustning och drönare eller vad det kan vara, då brukar vi börja med att gå tillsammans. Vi hittar stigar eller kanske avviker från dem. Men sen händer det någonting.

Hon skrattar och utbyter en blick med Mattias. Det är som att de i stunden tar ställning till om de ska avslöja fler detaljer i sin arbetsprocess.

– Vi har aldrig tagit upp det här, fortsätter Iris och Mattias hakar på: 

– Nej, vi har faktiskt aldrig pratat om det. Men vi hamnar i ett ultraflow där all tid försvinner.

– Och så försvinner vi åt olika håll, du är borta och jag är borta. Det kan gå någon timme eller fem timmar, säger Iris.