https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/ljuset-s-tter-smaken
543228
Intervjuer
Intervju

Ljuset sätter smaken

● BILDSPEL

Totalbetyg

Häng med när Kamera & Bild träffar fotografen Christina Sundien som skapar inspirerande bilder för olika mattidningar.

– De har stängt den ingången så du får gå in runt hörnet på Högbergsgatan. Jag kommer och möter dig, säger Christina när jag ringer för att se så att jag inte hamnat på fel plats för vår intervju. Strax innanför dörren möter jag Christina och följer efter henne över innergården till den lokal där hon huserar.

I studion står blixtar uppställda och ett stort plasttält hänger från fyra stolpar på golvet, framför tältet arbetar fotografen Bengt O Pettersson med kameran. Christina har sitt kontor och sin studioplats i Bengts Ateljé på Östagötagatan. I studion sitter även retuschören Sara Isborn.

Trots att hon bara varit i den matfotograferande delen av frilansvärlden i snart tre år har hon redan hunnit knyta en imponerande lista kunder till sig. En av bakgrunderna till framgången ligger sannolikt i hennes brinnande iver för sitt arbete. Det märks att hon verkligen älskar det hon gör. 

– Jag kan inte tänka mig att göra något som kan vara roligare, säger hon. 

Men det är inte bara själva fotograferandet som är kul, hon gillar också entreprenörskapet som det innebär att driva ett eget företag. Trots att hon frilansar och därmed inte nödvändigtvis behöver arbeta fasta tider försöker hon hålla sig till vanliga kontorstider och fasta rutiner, även om hon är flexibel.

 

Pressfotograf som mål

Det var dock inte alls planen att det var matfoto som skulle bli Christinas gebit. Fotointresset dök upp på gymnasiet. 

– Jag var sugen på att välja till en fotokurs men det fanns ingen på skolan där jag gick så jag gick en kvällskurs istället, berättar hon. 

När det sedan var dags för gymnasiets projektarbete gick Christinas utmaning ut på att lära sig mörkrumsarbete och åka till Sydafrika för att fotografera och göra en utställning om apartheid när hon kommit hem. Ganska stora ambitioner för någon på gymnasiet, redan här började man kanske ana att det här med foto är något Christina verkligen brinner för och att hon inte räds utmaningar. Efter gymnasiet sökte hon till fotolinjen på Gotlands folkhögskola i Hemse. Här gick hon i ett år och sedan började hon sommarjobba i en fotobutik i Visby. Sommarjobbet sträckte sig in på hösten och Christina fick även hjälpa till med de frilansuppdrag som butiken gjorde åt bland annat Aftonbladet och Expressen. Året efter kom hon tillbaka till ön för att sommarvikariera på Gotlands Allehanda som pressfotograf. Med siktet inställt på att bli pressfotograf sökte hon sedan till Fotoskolan i Stockholm och kom in. Men efter tre av de fyra terminerna började ett frö gro i henne om att det var något annat hon ville göra. 

– Jag har alltid varit intresserad av mat och då var det något som väcktes i mig och jag förstod att det var mat jag ville fotografera. Men jag hade ju inga sådana bilder alls så jag fick snabbt som attan börja fotografera mycket matbilder för att få ihop en portfolio. När jag hade en samling som jag var nöjd med började jag höra av mig till olika tidningar och potentiella kunder för att få visa upp mina bilder och på den vägen är det, berättar hon. 

Det var inte full rulle på jobben på en gång, men Christina hade fördelen att hon fick in en ganska stor kund efter ungefär ett halvår som hon började arbeta ganska mycket åt. 

– Det är knepigt att få in en fot hos kunder, många är så upptagna att det kan ta månader att bara få till ett möte, förklarar hon. 

 

 

Gör två jobb per vecka

Det där fröet som började gro då under den sista terminen på Fotoskolan växer fortfarande. Nu har hon förutom sina magasinuppdrag som sagt också gjort en del böcker. Och de varierande uppdragen gillar hon.

– Det är kul att få lite större projekt att jobba med ibland, något som sträcker sig över längre tid och som blir fler bilder som ska hålla ihop. Sen är det ju roligt att det blir en bok också, något mer beständigt.

Inte för att Christina tycker att magasinen är tråkiga, nej tvärtom. 

– Att det går lite fortare gör att man får göra nya saker hela tiden och det älskar jag, säger hon entusiastiskt. I snitt gör hon ungefär två jobb per vecka, ibland fler ibland färre, men på min fråga om hur en vanlig arbetsvecka ser ut är det svaret hon lämnar. De andra dagarna går åt till förberedelser inför de dagar hon fotograferar och retuschering av bilder. Givetvis går en del tid även åt att sköta bokföring och andra företagsrelaterade saker. Det blir ganska fullspäckade arbetsveckor, men det är så Christina trivs. Hon gillar att arbeta. 

 

Ska förmedla hur maten smakar

Christina jobbar nära tillsammans med ett par matskribenter som sköter matlagandet och recepten. Tillsammans med dessa arbetar hon fram de idéer på reportage som de sedan säljer in till olika tidningar. 

– Vi har möten och diskuterar vad som ligger i tiden just nu, mycket i mattidningar är ju säsongsbetonat. Sen kan det vara saker vi är sugna på att göra. Nyss gjorde jag till exempel ett jobb om svamp, det är ju höst nu, berättar Christina. 

Ungefär hälften av uppdragen är sådana som hon själv tillsammans med en matskribent säljer in till olika tidningar. Den andra halvan är uppdrag där tidningarna kontaktar Christina. 

Innan fotograferandet ens påbörjas så diskuterar Christina och matskribenten ihop sig om vad de vill förmedla med bilderna. 

– Det är viktigt att bilderna förmedlar dels hur maten ser ut och smakar men även hela känslan kring maten, berättar hon. 

Ibland finns det även en matstylist med i leken, men det är något som Christina gärna gör själv så hon jobbar oftast inte med stylister. För den oinsatte kan en matstylist låta lite konstigt, men det handlar helt enkelt om vad man ska ha för rekvisita till bilden och hur det ska se ut. 

– Jag brukar alltid ta med min egen rekvisitapåse även om vi bestämt att det inte behövs, skrattar Christina. Rekvisitapåsen innehåller lite allt möjligt, bestick, tallrikar, skålar, servetter, tygstycken, ja allt som kan behövas för att skapa rätt känsla i bilden. 

– Hur mycket rekvisita man ska ha i varje bild är en avvägning, oftast ska man ju göra ett jobb med 5–6 bilder och då kan man inte ha jättemycket i en bild och sen inget i någon annan. Bilderna måste ju hänga ihop. Sen får det ju inte bli för plottrigt heller, det ska helst vara ganska rent så att det blir fokus på maten, fortsätter hon. 

Har man läst något om matfotografering tidigare så har man troligen hört talas om att vissa fotografer »fuskar« och använder andra saker än vad bilden ska visa. Christina har också hört talas om sådana saker. 

– Jag hörde att någon hade använt färgat potatismos istället för glass, men jag gör aldrig sånt. Det är svårare att få till exempel potatismos att se ut som god glass än att fotografera den riktiga glassen, tycker jag i alla fall, förklarar hon. 

 

Får inte bli kallt och matt

Mat är ju inte alltid ett helt stabilt material, så trots att förberedelserna kan ta tid när det kommer till komposition och ljussättning gäller det att jobba snabbt när maten väl är på tallriken. 

– Jag minns en sommardag när det var stekhett, nästan så där varmt att man inte vill vara ute. Jag skulle fotografera glass tillsammans med Monica Ahlberg och hon fick springa från köket med glassen ut i värmen framför kameran och jag hade inte lång tid på mig innan glassen började smälta, berättar Christina med ett skratt. 

Samma sak gäller när det kommer till varm mat, det ska se nylagat och gott ut. Det får inte bli kallt och matt. 

– Titta på den här bilden till exempel, säger hon och pekar på en bild som förestället några våfflor med blåbärssylt på. 

– Här måste ju sylten ha runnit ut lagom mycket, får den rinna ut mer ser det slafsigt ut. Så det handlar mycket om timing, trots att det på ett sätt handlar om en sorts stilleben. 

 

Blandar fast ljus med naturligt

Jag brukar fråga de fotografer jag intervjuar om de tycker att tekniken är viktig, alltså utrustningen. Christina får samma fråga och är lite ambivalent när hon svarar. 

– Alltså jag är ju intresserad av teknik men det är inte så att jag hänger på nätet och håller koll på exakt när nya blixtar kommer ut och så där. Men tekniken är väldigt viktig i jobbet, att ha koll på det tekniska är minst lika viktigt som det kreativa. Men just nu är jag mest intresserad av att testa nya ljussättningar och använda de prylar jag har på ett nytt sätt, förklarar hon. 

I kameraväskan finns en Nikon d800 och en d3, till dessa använder hon oftast ett 105mm macro, 50 mm eller en 85’a. När det behövs blixtljus använder hon sig av Elinchromes Quadrablixtar men även av hmi-lampor, alltså fast ljus. Hon tycker att det fasta ljuset är lättare att blanda med naturligt ljus. I studion finns en Mamiya digital mellanformatskamera och Broncolorblixtar. 

Trots att hon har tillgång till riktigt bra blixtutrustning använder hon gärna dagsljus. Då blir det ofta i kombination med reflexskärmar för att lätta upp skuggorna och få ljuset som hon vill. 

– Egentligen är det lite enklare med blixtar eftersom då kan jag styra ljuset precis som jag vill, men det är något speciellt med naturligt ljus även om det kan vara svårare. Fotar man en hel dag får man ju hålla koll på ljuset eftersom det förändras, förklarar hon. 

 

Det livsviktiga ljuset

Ljuset är en grundpelare i fotografi, men för Christina är det extra viktigt. En korrekt exponering är väldigt viktigt för en matfotograf. 

– Ingenting får bli helt becksvart och det får inte bli något utfrätt heller, man måste få fram alla detaljer. Ljussättning i matfoto handlar mycket om blänk och glans, berättar hon. 

Det handlar mycket om att få till rätt glans i maten, det får inte se matt och tråkigt ut. När Christina jobbar med naturligt ljus använder hon i princip alltid reflexskärmar för att lätta upp skuggorna och få ett jämnt histogram. 

– Förutom att ljuset måste både passa maten och få den att se god ut är färgerna väldigt viktiga. Ibland kan man kanske justera färgerna i bakgrunden lite, för att ge en varmare eller kallare känsla, men maten måste alltid vara rätt, förklarar Christina och pekar på en bild på en blåbärsdessert. 

– Här är bakgrunden lite blåaktig för att passa ihop med bären, men om du tittar på maten så är den rätt. En blåaktig citronkräm ser ju inte så god ut. 

 

Får en tredimensionell känsla

För att kunna jobba fritt använder hon nästan alltid ett stativ, då kan hon välja utsnitt och sedan flytta runt saker för att komponera bilden så som hon vill ha den. 

– Ibland handlar det om att flytta ett glas någon halvcentimeter, berättar hon och visar med sitt tomma vattenglas som står på det runda glasbordet mellan oss. 

Stativet gör det också lättare att arbeta snabbt när maten väl är på tallriken, då snurrar hon på fatet för att se från vilket håll som tallriken gör sig bäst. Christina nämner flera gånger 45 grader som en utgångsvinkel, jag undrar vad hon menar. 

– Man utgår ofta ifrån en 45-gradig vinkel uppifrån när man fotograferar mat. Jag antar att det beror på att det är en vinkel där man får en bra överblick, men samtidigt ger en tredimensionell känsla. Själv gillar jag att fotografera ovanifrån, men det är inte alltid det passar. 

Men det är inte bara mat som hamnar framför kameran, vissa jobb är mer reportageliknande i sitt upplägg. Det kan vara att illustrera en sommarmiddag i skärgården, en kräftskiva eller något annat. Då brukar Christina mest gå runt och fotografera medan modellerna som får äta maten gör just det, äter. 

– Ibland får jag regissera lite, men då handlar det mest om att jag vill ha någon bild från en viss plats eller att jag vill ha en bild på när någon lägger upp något och då får jag se till att de väntar med det tills jag är med. 

 

Privata ögonblick

När arbetsdagen är över fotograferar inte Christina speciellt mycket. Inte med systemkamera i alla fall. 

– Jag har en kompaktkamera med mig i vardagen, men då handlar det mer om ögonblicken och fotografering som minne. Då spelar det ingen roll om det är felexponerat eller felkomponerat. Det får bli som det blir. Jag fotograferar så mycket på jobbet att jag liksom inte riktigt vill hålla på så mycket på fritiden, säger Christina. 

Christinas pojkvän är också fotograf, något som hon tycker är jättebra. 

– Han förstår ju precis vad man pratar om och vi kan diskutera allt möjligt även det som har med jobbet att göra. Både tekniktips och hur man ska hantera olika situationer. Det är skönt att han alltid förstår precis vad man pratar om men ibland kan det bli lite för mycket jobbsnack så då får vi säga »Stopp, nu får vi prata om något annat«, skrattar hon. 

Om sin egen förmåga i köket svarar hon att hon gillar att laga mat, men hon anser sig inte vara så duktig. 

– Jag antar att man blir lite yrkesskadad. Man får ju provsmaka på allt som man fotograferar så jag äter ju mycket jättegod mat, man blir kräsen. Men jag tycker att matlagning är en rolig sällskapsform, vi brukar ofta bjuda hem kompisar och laga mat tillsammans. 

– Jag antar att det inte blir så mycket snabbmakaroner hemma hos dig då, frågar jag lite skämtsamt. 

– Haha, jag gillar faktiskt snabbmakaroner, säger hon med ett skratt. _____________________________________________________