Elin Kero: När inspirationen är på noll

När inspirationen blomstrar kan jag fotografera från soluppgång till solnedgång och idéerna, känslan och energin tycks aldrig ta slut. Men så poff en morgon vaknar jag upp som en klubbad. Noll energi och orkar inte tänka – än mindre agera. Och så är det förstås. Man kan inte vara kreativ jämt och man kan inte alltid ha ett flow, men varför känner man sig så himla dålig när inspirationen och orken inte finns där? Varför jämför man sig med andra som är mitt inne i sina flow, när man själv inte är det. Varför tittar man ut genom fönstret och tänker att »wow den där solnedgången. Varför tar jag inte tillvara på den?« – när det är minst lika viktigt för inspirationen att man återhämtar sig och ligger i soffan de dagar man verkligen behöver det?