Krönika
Elin Kero: Redigering är inte fusk
Klockan är 07.05. Jag sitter på en frostig brygga och dricker mitt nässelté medan världen blir allt ljusare. Även om jag fotograferat många soluppgångar, så är det fortfarande någonting som pirrar till i kroppen varje gång jag ser hur vinterns magenta-toner sveper över himlen.
Publicerad
Efter en halvtimme ser jag hur solljuset börjar sippra ut över trädtopparna och snart badar ansiktet i solsken. Någonstans där tar jag min sista bild och promenerar hem för att plugga in minneskortet i läsaren och börja redigera.
När jag precis hade börjat fotografera – för en sisådär tio år sedan – så ville jag inte berätta att jag redigerade mina bilder. För jag fuskade ju då. Jag hade precis startat min blogg och det var många som satt och var kritiska i kommentarerna. Jag minns så väl en kommentar jag fick från en person som precis »kommit på mig« med att redigera och som ifrågasatte hur jag kunde kalla mig fotograf när jag »behövde redigera bilderna efteråt«…
Det händer fortfarande, även om jag för det mesta hör det från fotograferna själva: »Jag vill att det ska vara äkta, så jag redigerar inte mina bilder«.
Jag undrar hur många som varit ute och fotograferat en pampig soluppgång och som sedan kommit hem, kollat igenom bilderna och på riktigt tänkt att »Shit! Mina bilder ser PRECIS ut som det gjorde i verkligheten!«
Well.. Inte jag i alla fall…
För mig är redigering ett hantverk. Med kamera och redigeringsprogram kan jag förmedla vidare precis det jag ser genom mina ögon. Kameran sparar scenen och redigeringen väcker den till liv.
Tekniken i dagens kameror är fantastisk, men den är långt ifrån lika fantastisk som våra ögon. Jag tänker på vinjetteringen som blir av mitt 35mm-objektiv, när jag fotar på lägre bländartal – den fanns inte där i verkligheten. Stranden på andra sidan sjön är nästan helt svart när jag ser den i datorn, men i fotograferingsögonblicket såg jag varenda detalj i granarna och klipporna nedanför. Vitbalansen ligger några Kelvin för lågt och bilderna har blivit alldeles för blå. Det ligger en gren på isen, som jag inte visste fanns, för att jag var så fokuserad på himlens vackra färger i den där stunden.
Så vad är verkligt egentligen?
Jag förstår att det finns en anti-känsla till redigering, och framför allt till retusch, som kommer av förminskade kroppar, inklippta varelser och överdrivna färgfilter. Men redigering är så mycket mer än så.
Med redigering visar jag dig vad jag ser. Jag sätter min prägel som fotograf och konstnär. Visar dig vem jag är. Koncentrerar ditt fokus till rätt saker. Jag döljer sådant som blir så väldigt tydligt i stillbild, men som inte existerade för min blick för att jag, när jag fotade, var helt förtrollad.
Redigering och retusch är så mycket mer än Liquify. Det är även magi och jag vill verkligen uppmuntra alla till att utforska den här världen. För det finns så himla mycket där att hämta.
