https://www.kamerabild.se/artiklar/reportage/p-bes-k-i-bildfabriken
Reportage

På besök i bildfabriken

I dag ligger många bilder på hårddiskar och lagrade i molnet, där de kan betraktas via olika skärmar och delas mellan människor. Men det finns så mycket mer man kan göra med en bild. Kamera & Bild besökte Crimson för att se möjligheterna – bland framkallningsmaskiner, printrar och en ramverkstad.
545305

Del I

Direkt innanför dörrarna får vi se vad som produceras längre in i lokalen. På väggarna hänger bilder i starka färger monterade på olika material. Allt från fotopapper till träskivor. Varje material och monteringssätt tillför sin speciella känsla till hur bild­erna presenteras. 

De lokaler vi befinner oss i ligger en kort promenad ifrån slutstationen på tunnelbanans linje 14, Fruängen. Här är det ljust, fräscht och framförallt stort. Crimson flyttade in för ungefär ett år sedan och det var verkligen på tiden. 

– Lokalerna vid Zinkensdamm låg i ett bostadshus och de var inte anpassade för den typen av verksamhet som vi växte till. Vi var tvungna att köra våra maskinerna på scheman för om alla var i gång samtidigt gick propparna. Det fanns inte heller möjlighet att expandera och utveckla företaget med nya tjänster, vi hade helt enkelt inte plats, berättar Mark Isaacson, VD på Crimson, med sin amerikanska accent. 

 

 

De nya lokalerna består av 3500 kvm yta fördelade på ett showroom och en servicedisk, en kontorsdel i två plan och en enorm produktionshall. Förutom utrymmet så löste även flytten problemen med att man tidigare hade tre olika lokaler för olika delar av produktionen. En huvudlokal där kunder kunde komma och lämna och hämta sina produkter samt framkallning och en del montering. En annan lokal huserade ramverkstad och tryckeriverksamheten och i en tredje lokal satt programmerarna bakom Frontline, Crimsons hjärna. Genom att samla alla på ett och samma ställe fick de olika avdelningarna mer utbyte av varandra och utvecklingen av nya produkter fick ny fart. 

Räddades av mjukvaran

När världen blev digital var Sverige ett av de länder som slog om snabbast. Staten sjösatte ett projekt där man via arbetet kunde skaffa en dator till subventionerade priser. Det här blev ett dråpslag mot de företag som byggt upp sin verksamhet kring det analoga fotot. Crimson gick från att framkalla flera tusen rullar per dag, bland annat från flera dagstidningar, till att framkalla ett par hundra. Tekniken hade inte hunnit med för att på ett smidigt sätt framkalla de nya digitala filerna som kom från digitalkamerorna. 

Men här började några anställda på Crimson titta på sina maskiner för att se om de kunde förändra något. Frontiermaskinerna från Fujifilm var byggda så att framkallnings­delen och skannerdelen hängde ihop. Man kunde inte framkalla bilder utan att de passerade skannern. Det de anställda på Crimson då gjorde var att bryta sig in mellan skanner­delen och framkallningsdelen för att själva ta över överföringen från skanner till framkallare. De stoppade in en dator däremellan och skapade en programvara som blev som en spindel i nätet. Istället för att bara ta in bilder från skannern och sedan skicka till framkallaren kunde de nu istället plocka in bilderna från annat håll. De kunde använda till exempel digitala filer från en dator. Senare insåg de också att de behövde inte skicka filerna till bara en framkallare, de kunde skicka dem till vilken maskin de ville. Så växte programmet Frontline fram och blev företagets räddning i en tid då många av deras konkurrenter gick under. I dag är Frontline det du möter när du laddar upp dina bilder på Crimsons hemsida och sedan övervakar systemet bilderna ända tills de packas och skickas iväg, eller tills dess att du hämtar ut dem. 

– Tanken med Frontline var att få kunderna att känna att hela vår arsenal av framkallare och printers ingår i kundens hemmanätverk. Det ska inte vara svårare att skriva ut hos oss än vad det är att skriva ut hemma. Visst tar det lite mer tid, men kostnaden är lägre eftersom vi har hela maskinparken, säger Mark. 

150 000 kvadratmeter fotopapper

Att framkalla bilder på fotopapper är en av Crimsons största tjänster. De gör bilder i alla möjliga storlekar, och de verkar rörande överrens om att en c-print (en bild framkallad på fotopapper) fortfarande är det sätt att visa en bild som gör den störst rättvisa. 

 

 

– Vi kan ju printa och montera bilder på många olika sorters material men det är alltid c-printen som är mallen. Vi vill få alla våra produkter att vara så lika en c-print som möjligt i kvaliteten, säger Josef Vänman, kommunikationsansvarig på Crimson. 

– En stor fördel med flytten är att vi nu kan ha ett stort lager med fotopapper, säger Mark och pekar ut i lagerdelen av lokalen och fortsätter. 

– Vi är extremt noga med våra maskiner och papper när det gäller kalibrering. Därför köper vi in hela batchar med fotopapper där alla rullar är tillverkade samma dag, annars kan rullarna ha små variationer mellan sig. Kanske inte något som de flesta skulle tänka på, men en uppmärksam kund skulle se skillnaden. Vi kalibrerar våra maskiner flera gånger om dagen för att se till att de håller rätt färger. Samma bild ska kunna tas fram i dag och igen om fem år och de ska ändå se likadana ut, då måste allt stämma, berättar Mark. 

Siktar mot proffsen

– Om vi kan hålla proffsen nöjda med kvaliteten på våra produkter så kommer även de mindre avancerade att vara nöjda, säger Mark. 

– Vi använder samma fotopapper och samma framkallningstekniker i vår proffstjänst som i vår vanliga tjänst, så den »vanliga« kunden får samma kvalitet som proffsen. Proffsen är de som ställer krav och driver på vår utveckling, fortsätter han.

Och många av deras kunder är just yrkesfotografer som behöver riktigt hög kvalitet på sina bilder. Målsättningen för Crimson är att bilderna ska se ut precis som fotograferna förväntar sig. Det kanske kan låta självklart men poängen är att de inte påverkar bilderna på något sätt utan printar dem med de inställningar som fotografen gjort. 

– Vi lägger över ansvaret för bildernas utseende på kunderna. De kanske har suttit i flera timmar framför datorn för att få till en bild precis som de vill, då ska papperskopian se ut precis som de har tänkt sig. Det lägger också ett ansvar på kunden, det kräver att han eller hon vet vad de gör. Till exempel kan en felkalibrerad skärm hemma på skrivbordet göra att bilderna inte blir som man har förväntat sig, förklarar Mark. 

– Därför erbjuder vi gratis testprintar, fyller Josef i. 

– Om kunden vill vara säker på att bilderna blir rätt kan man beställa en testprint på en bild, då är det en vattenstämpel över bilden men den är printad på samma papper och med samma teknik som den färdiga bilden kommer att vara, fortsätter han. 

Del II

Ner i bildfabriken

Från konferensrummet där vi började vår resa i Crimsons inre får man en överblick över produktionshallen. De olika avdelningarna ligger sida vid sida i ett mönster som är optimerat för att skapa ett så smidigt arbetsflöde som möjligt. 

Den första avdelning vi tittar till är småbildsavdelningen. Här står sju stycken gråvita klossar som spottar ur sig bilder i en rasande takt. De bilder som kommer ut ur dessa ­maskiner kommer, så att säga, direkt från internet. Ingen har rört bilderna utan bildfilerna tankas upp av kunderna och skickas sedan till den maskin som är laddad med rätt ­papper. Småbildsmaskinerna kan framkalla bilder upp till A3. 

– Förut behövde varje maskin en operatör, men nu räcker det med två personer som sköter alla sju maskinerna, berättar Mark medan vi se hur en av operatörerna samlar ihop och skannar av en order för att se till att den hamnar på rätt ställe. 

– Varje beställning har en streckkod som gör att man kan följa den genom hela kedjan. Från uppladdning till leverans, berättar Mark när vi passerar ett stort hyllsystem med mängder av fack för bilder. 

Ett mycket kort stenkast från småbildsmaskinerna ligger storbildsavdelningen. Vi kliver in i en glasbur där två stora maskiner står mot en vägg och snurrar. I fronten på­minner de lite om stora, lätt öppnade munnar där fotopapper matas ut likt en tunga. Det är framkallningsmaskiner som framkallar pappersrullarna som exponeras i lambda­maskinerna på andra sidan väggen. Framkallningsmaskinerna kan trycka ur sig en meter fotopapper på tio sekunder, torkat och färdigt.

 

Nilla Fougner Cederberg vid en av de stora skärmaskinerna. Framkallade bilder på rulle matas in i maskinen som mycket precist skär ut bilderna utifrån skärmärken.

 

Visserligen ligger bilderna fortfarande på en stor pappersrulle när de kommer ut, men rullen matas sedan in i en automatisk skärmaskin som mycket precist skär ut bilderna utifrån skärmärken. 

Framkallningsmaskinerna matas från motsatt sida av väggen, en av Marks kollegor måste gå in och täcka över inmatningsluckorna med svart plast för att vi ska kunna gå in i rummet. Innanför dörren står fyra kolosser, lambdamaskiner, lika höga som mig och ett par meter långa. Här exponeras fotopappret av laserstrålar. När bilderna exponerats på rullarna med fotopapper måste en operatör kliva in och lyfta över pappersrullen från lambdamaskinerna till framkallningsmaskinerna, i totalt mörker. Det krävs nämligen inte mycket ljus för att exponeringen på fotopappret ska förstöras. För att guida operatören sitter det små, små, små röda LED-dioder på de olika maskinerna, tillräckligt svaga för att inte sabba bilderna, men tillräckligt för att opera­tören ska veta var i rummet den befinner sig.  

Skannar konstverk

På väg mot tryckeriavdelningen går vi förbi en konstruktion som inte alls liknar en skanner. Men Mark försäkrar mig om att det är en sådan. Den används främst för att skanna olika konstverk för att antingen skapa reproduktioner eller för att konstverkens ägare vill försäkra dem. 

– Den har skannat tre äkta Picasso-tavlor faktiskt, säger Mark med stolthet i rösten. 

Nästa anhalt är tryckeriavdelningen, här möter vi Samuel Cederström som arbetar med att trycka fotoböcker, vykort och andra trycksaker i den avancerade maskinen som jag försöker förstå hur den fungerar när han beskriver. Här är inte arbetet lika automatiserat som i de två c-printsavdelningarna. Samuel visar hur de trycker boksidor som sedan skärs ut och limmas. 

 

Samuel Cederström visar hur tryckmaskinen och dess avancerade innamäte fungerar.

 

– Det kräver ju lite handlag för att få det rätt, vi var tvungna att fundera ett tag för att lösa logistiken på ett smidigt sätt. Men efter några försök fick vi det rätt, berättar han och visar lackmaskinen där kort och broschyrer lackas, limningsstationen där böckernas blad limmas ihop i ryggen och den maskin som en av hans kollegor just nu använder för att montera sidorna i en hård pärm. 

 

Katarina fäster bokens inlaga på ett »svärd« som för ned sidorna i maskinen där de limmas ihop med omslagspärmen.

 

– I vanliga fall är bokproduktion anpassad för att trycka många exemplar av samma bok, men här måste varje bok kunna vara annorlunda. Det var inte helt lätt att få till, fyller Mark i medan Samuel återgår till sitt arbete vid maskinen. 

Del III

Mer hantverk

I monteringsverkstaden ramas de första beställningarna i den nya tjänsten där Crimson printar, monterar och ramar bilder och levererar en produkt helt färdig att hänga på väggen. Här monteras även bilder på bland annat capa, plexiglas och glas. Medan vi står och tittar på hur arbetet fortskrider hörs ett väsande från taket. 

 

I monteringsverkstaden ramas de första beställningarna i Crimsons nya tjänst som innebär att du numera även kan få dina bilder monterade i ram – färdiga att hänga upp på väggen. Magnus Edlund ser till att glaset är rent innan montering.

 

– Vi har en konstant luftfuktighet på 47 procent härinne. Det är för att få dammet att binda fukt och falla till golvet. Ett enda litet dammkorn kan förstöra en montering så det är väldigt viktigt att hålla det så rent som möjligt, det gör så klart också att luften här inne blir bättre att andas, förklarar Mark när jag tittar upp på det lilla fuktiga moln som sprids ett par meter upp mot taket. Samtidigt står mon­tören Christer Österlund och rullar med en antistatrulle av gummi över en bild som han sedan med noggrann och van hand limmar fast på en capaskiva. Antistatrullen behövs för att se till att bilden är helt dammfri när den monteras. 

 

Christer Österlund fäster en bild på capaskiva. Uppe från taket hörs ett svagt väsande. Det är luftfuktaren som låter, som bidrar till att dammet binder fukt och faller till golvet.

 

Strax bredvid står direktprintmaskinen. Här kan bilder printas direkt på olika material, bland annat trä, glas, plexiglas eller metall. Egentligen fungerar vad som helst som är max fem centimeter högt. Ett material som blivit allt mer populärt är att printa på trä. 

– Bilderna blir lite levande med ådringen i träet som lyser igenom, sen är det ett ganska ekonomiskt alternativ också, förklarar Mark som anledningen till materialets framgång. Här tillverkas också många av de produkter som säljs till olika institutioner i samhället. Här ligger bland annat ett enormt konstverk printat på en plexiglasskiva som ska levereras till ett sjukhus.

– Vi ser att kunderna inte är så intresserade av det tekniska med de olika materialen, de vill ha en bild som ser ut på ett visst sätt och då är det just det önskemålet som får styra valet av material, säger Mark. 

 

Niclas Larsson utför alla Crimsons canvasmonteringar. Har du beställt en canvas från Crimson under de senaste fem åren är det med stor sannolikhet Niclas som har snickrat ihop den.

 

Vid ett stort bord står Niclas Larsson och hamrar på några träramar. Han gör alla Crimsons canvasmonteringar, så har du beställt en canvas från Crimson de senaste fem åren är det Niclas som snickrat ihop den. 

– Jag fick lära mig hur man gör av den jag ersatte, det tar ett litet tag att få upp snabbheten i jobbet. Sen har jag ju gjort vissa små ändrignar i arbetetsflödet själv och anpassat det till hur jag tycker att det fungerar bäst, säger Niclas. 

Han tar hjälp av en maskin för att spänna upp duken över ramen innan han greppar den av lufttryck drivna häftpistolen och skjuter fast duken i ramen. 

– De riktigt stora dukarna är de svåraste att få en bra sträckning av duken på. Hörnen är också lite knepiga generellt sett, det gäller att de är jämna och snygga, säger Niclas och viker in den överblivna duken för att skapa ett rakt och fint hörn. 

Lastbilsvänligt

På vägen ut ur produktionshallen pekar Mark bort mot två stora porter i lokalens ena ändå. 

– Det kanske är en rätt tråkig grej, men den där last­kajen är en av de bästa sakerna med att vi flyttade hit. Nu kan lastbilarna köra direkt upp till vårt lager och vi kan skicka ut våra leveranser direkt genom dörren. Det är så mycket smidigare än vad vi haft det tidigare, säger han nöjt. 

Vi vandrar ut i entréhallen och tittar på de exempel på alla material som hänger på väggarna. Crimson gör sitt bästa för att på sin hemsida förklara de olika materialens och monteringarnas effekt, men det bästa är så klart om man kan titta på dem själv. Medan jag och fotograf Johan lämnar lokalen fortsätter de 25 anställda med att skapa bilder åt sina kunder. Bilder som hamnar på väggar runt om i landet och förhoppningsvis betraktas med uppskattande blickar. För de flesta är nog överrens om att bilder gör sig bäst i fysisk form, oavsett om det är på en träskiva eller på ett inramat fotopapper.  

 

 

Taggar