Fotografering

"Både teknik och motiv är sekundärt"

Mattias Sjölund diskuterar hur kameran upplever verkligheten och hur det kan komma i konflikt med hur vi själva upplever den.

Det har varit ett sant nöje att under ett helt år få skriva till er på ett ämne som förenar oss alla. För alldeles oavsett nisch så har vi mer gemensamt än tvärtom, oavsett om du fotar street eller landskap så är både teknik och motiv är sekundärt och passionen för att skapa (bilder) är det primära och det som förenar.

Det blir i mina ögon därför mer intressant att skriva om exempelvis kreativitet än ytterligare en av alla dessa guider, exempelvis »De tio bästa sätten att fotografera djur på«. För även om snabba tips kan hjälpa inledningsvis så hämmar det långsiktigt utvecklingen då de alltid riskerar att få mottagaren att tro att det är det foto handlar om, att likt en maskin med instruktioner genomföra ett moment. Ingenting kunde vara mer fel.

Dels är ju foto, mediet till trots, något ganska otekniskt och har mer gemensamt med måleri eller flyhänta tecknare än vad vi kanske först tror, dels handlar det mer om själslig utveckling och perception än att bara trycka av vid »rätt« tillfälle i ett givet ögonblick. Ett bra exempel kan ju vara Jonas Classons numera världsberömda bild av lappugglan i månsken. För även om bilden tveklöst är tagen vid rätt tillfälle och är en bild på en lappuggla så är det ju samtidigt ljusår från att bara vara en bild på en lappuggla då den snarare har attributen av ett konstverk, en kreativ skapelse.

En textboksbild på en lappuggla hade knappast skänkt Jonas samma uppmärksamhet och skillnaden ligger just i att det är en tänkande, reflekterande och framförallt närvarande människa som tagit bilden som mer handlar om de mjuka värdena i motsats till de hårda och mer tekniska. Där det är de förstnämnda egenskaperna vi alla behöver utveckla och reflektera över för att ta bättre bilder snarare än de senare.

En konstnärlig tolkning av verkligheten är inte alltid en realistisk representation men graden av tolkningen kan ibland vara 
överdriven på ett sätt som inte passar alla. I detta exempel är ljuset längst inne i bilden kraftigt förstärkt.
En konstnärlig tolkning av verkligheten är inte alltid en realistisk representation men graden av tolkningen kan ibland vara överdriven på ett sätt som inte passar alla. I detta exempel är ljuset längst inne i bilden kraftigt förstärkt.

Verklighet subjektiv upplevelse

Det blir därför här intressant att även lyfta det faktum om att vi endast kräver en rudimentär uppfattning om den delen av världen som påverkar oss och som vi kommer i kontakt med för att klara oss längs livets väg och att vetenskaplig forskning bortom dessa existentiella behov har gett oss gott om bevis för att våra föreställningar om vad som är »verkligt« i själva verket ofta står i strid med den empiriska verkligheten och med verkligheten som den uppfattas av andra.

Det finns kort och gott en mängd bevis för att »verkligheten« står i stark kontrast till den subjektiva upplevelse vi som individer har och självklart blir detta intressant ur flera hänseenden när vi diskuterar konst i allmänhet och kanske foto i synnerhet.

Vi gör alltså inte endast en ganska generös tolkning av vår stund därute i landskapet, utan bevisligen saknar vi dessutom massa data och har en högst primitiv uppfattning om hur det egentligen såg ut!

Sammantaget torde det även ge oss som skrå en viss frihet i hur vi vidare tolkar den upplevelsen i efterhand och vilket uttryck vi slutligen väljer att ge upplevelsen, oavsett om det är i form av en print på väggen eller en bild på en skärm. Konst handlar ju först och främst om en subjektiv upplevelse snarare än vad som är verkligt. Som jag sagt förut, vem vet hur många tulpaner van Gogh egentligen hade framför sig när han komponerade ihop mästerverket Irises?

Det här var ett utdrag ur en längre artikel, läs hela här.