Skola
Bildredigering: Borttagning av röda ögon
Alla har vi väl någon gång drabbats av problemet med röda ögon. Bläddrar man i ett godtyckligt familjealbum är risken stor att man får en rejäl dos av bebisar från yttre rymden och farföräldrar som hade kunnat medverka i någon av Hollywoods skräckfilmer. Det finns olika sätt att undvika röda ögon i själva fotoögonblicket, men även om släktingarna och vännerna sedan länge har åkt hem och dina bilder kryllar av röda ögon, finns det gott hopp. Under efterbehandlingen är det nämligen lätt som en plätt att åtgärda problemet.
Det finns olika sätt att undvika röda ögon i själva fotoögonblicket, men även om släktingarna och vännerna sedan länge har åkt hem och dina bilder kryllar av röda ögon, finns det gott hopp. Under efterbehandlingen är det nämligen lätt som en plätt att åtgärda problemet.
Många bildredigeringsprogram har numera en speciell funktion för att avlägsna röda ögon och ofta krävs bara ett enda musklick. Men om du inte är nöjd med resultatet eller använder ett program som saknar specialverktyg för röda ögon är det bra att kunna utföra korrigeringen på egen hand. Jag ska visa dig en enkel metod som går att utföra i nästan alla bildbehandlingsprogram.
Börja med att markera själva problemområdet. Bäst kontroll får du om du zoomar in ordentligt och använder ett elliptiskt markeringsverktyg. Om en del av pupillen täcks av ögonlocket får du hålla till godo med lasso-verktyget och rita markeringen för hand.
Beroende på vilket program du använder kan du förse markeringen med ”ludd” (feather). På så vis blir markeringens kontur mjukare och alla förändringar du gör smälter in i omgivningen på ett mer övertygande sätt. Eftersom ögonen oftast är en väldigt liten del av en bild ger ett lågt luddvärde bäst resultat. För att inte några röda rester ska synas bör du i så fall göra markeringen aningen större än pupillen.
Om du inte använder dig av ludd ska markeringen bara täcka det röda området i ögat.
I vissa program kan du också ställa in markeringsverktyget på ”Lägg till i markering” (add to selection). I så fall är det smart att i det här läget markera det andra ögat direkt så slipper du att utföra hela proceduren två gånger.
För att få ett realistiskt slutresultat måste du avlägsna den röda färgen utan att någon annan bildinformation försvinner. Det är precis vad som händer när du minskar färgmättnaden (saturation).
Funktionen som låter dig justera färgmättnad heter ofta något i stil med ”nyans/mättnad” (hue/saturation) och brukar finnas under någon justeringsmeny.
Det funkar bra att köra färgmättnaden helt i botten, men om du behåller några procents mättnad får du i regel ett naturligare resultat. Om ditt program samtidigt låter dig variera färgnyansen (hue) kan du också prova en annan nyans för att ge ögat lite mer liv.
När du har avlägsnat den röda färgen är pupillen ofta för ljus och ögat ser ihåligt ut. För att mörka ner pupillen behåller du samma markering som du använde för att minska färgmättnaden, men justerar bildens nivåer (levels) istället. Nivåfunktionen startar du i de flesta fall via någon av programmets menyer.
Genom att dra det grå mittreglaget åt höger talar du om för programmet att du vill göra bildens mellantoner mörkare. Hur långt du behöver dra varierar från bild till bild, så det enklaste är att du prövar dig fram tills du blir nöjd.
Fördelen med att använda nivåer på det här sättet är att du kan göra de grå tonerna mörkare utan att den vita reflexen i ögat påverkas. Resultatet blir naturligt och av de kusliga, röda ögonen syns inte ett spår!