Bildredigering: Skönhetsretuschering

Ordet ”skönhetsretuschering” har ofta en negativ klang bland vanligt folk, och många tänker genast på de plastiga supermodellerna som pryder tidningsomslagen. Men skönhetsretuschering är så mycket mer än så, och ibland kan små förbättrande åtgärder vara precis det som krävs för att ge en rättvisare bild av personen som har fotograferats. För även om det där förargliga utslaget på näsan dök upp lagom till porträttfotograferingen, är det förmodligen inte något man identifierar sig med i vanliga fall. Och så där trötta ögon hade man ju bara för att man sovit så dåligt natten före.

Skönhetsretuschering går dock inte bara ut på att dölja verklighetens fel och brister. Tvärtemot vad de flesta tror handlar det lika mycket om att plocka fram personernas riktiga jag. Kanske är det kamerans vitbalansinställningar som har gjort tänderna så där gula eller olyckliga ljusförhållanden som fått rynkorna att verka dubbelt så djupa? Uttrycket ”kameran ljuger aldrig” får man verkligen ta med en nypa salt.

Utslag och rynkor: När lagningspenseln introducerades i Photoshop 7 blev den snabbt en favorit bland retuschörer och idag finns ett motsvarande verktyg i många bildbehandlingsprogram. Lagningspenseln fungerar ungefär på samma sätt som klonstämpeln, med den viktiga skillnaden att målområdets färg och intensitet tas med i beräkningarna. På så vis smälter korrigeringarna in i omgivningen på ett bättre sätt.

Lagningspenseln kan du alltså använda för att snabbt ”städa upp” ett ansikte och avlägsna till exempel finnar och utslag. Ofta är en omgång med lagningspenseln det första steget i all skönhetsretuschering.

Om ditt program saknar lagningspensel kan du använda klonstämpeln istället. Använd i så fall en väldigt mjuk pensel och se till att området du klonar ifrån verkligen överrensstämmer med målområdet i alla avseenden. Det krävs mycket noggrannhet för att inte synliga skarvar ska uppstå.

Oavsett om du använder klonstämpeln eller lagningspenseln är det klokt att utföra alla åtgärder på ett nytt lager. På så sätt lämnar du ursprungsbilden intakt och får dessutom möjlighet att styra effekternas genomslag med hjälp av lageropaciteten.

Börja alltså med att skapa ett nytt lager längst upp och se till att verktyget du använder är inställd på ”Använd alla lager”. Beroende på vilket program du använder fungerar lagningspenseln lite olika. I Photoshop och Elements håller du nere Alt/Option och klickar för att välja källområde.

De mest uppenbara problemen bör avlägsnas först, i det här fallet utslagen på kinderna. Välj närliggande källområden utan utslag och arbeta i små steg med en liten pensel. Ju mer tålamod du har, desto bättre blir slutresultatet.

Med hjälp av lagningspenseln eller klonstämpeln kan du också avlägsna mörka partier under ögonen. Det gäller dock att inte överdriva. Tar du bort alla veck och rynkor helt och hållet kan personens karaktär lätt försvinna. När du väl har klonat över området på ett nytt lager drar du därför ner lageropaciteten tills lagom mycket skiner igenom. På så sätt kan du i efterhand välja precis hur mycket du vill att effekten ska slå igenom.

Med samma teknik kan du sedan gå vidare och ta hand om andra saker som behöver fixas till - blänkande hy, störande hårstrån, ojämna ögonbryn, blodkärl i ögonvitan och så vidare. Vissa saker kan vara frestande att klona bort, men är det en del av personen kanske du gör klokast i att låta bli. Flickan som används här fick till exempel behålla fräknarna på näsan och det lilla födelsemärket på kinden.

Tänder och ögonvitor: Att göra tänderna mindre gula är ett väldigt vanligt önskemål och ofta enkelt att åstadkomma i alla bildredigeringsprogram.

Börja med att markera tänderna med valfritt markeringsverktyg. Var noga så att tandköttet och inte kommer med i markeringen. Allra bäst är att använda en lagermask så att du kan korrigera markeringen i efterhand och måla fram precis de bitar du vill göra vitare. Om ditt program inte stöder lagermasker går det lika bra med ett lassoverktyg eller liknande. Se bara till att ställa in markeringsverktygets ”luddighet” så att inte konturerna blir för skarpa.

När markeringen är klar tar du bort den gula nyansen med hjälp av justeringsfunktionen Nyans/Mättnad.

Dra ner mättnaden tills den värsta gulheten försvinner, men ta inte i för mycket. Inga naturliga tänder är helt färglösa.

För att göra tänderna lite ljusare behåller du markeringen och justerar bildens nivåer.

Dra det grå mittenreglaget en bit till vänster tills du blir nöjd med resultatet.

Med exakt samma metod kan du sedan göra ögonvitorna extra vita. Även här gäller det att inte överdriva om du vill ha ett naturligt resultat. Använde du en lagermask för att göra tänderna vitare kan du prova att måla fram ögonvitorna direkt i masken för att slippa upprepa hela proceduren.

Skulle du i efterhand känna att tänderna och ögonvitorna blev lite väl vita kan du alltid skruva ner lageropaciteten några hack, förutsatt att du utfört justeringarna på en kopia av bakgrundslagret.

Hudutjämning: Som avslutning är det vanligt att göra huden lite jämnare och mjukare. Det döljer inte bara ojämn hy, utan kan också vara ett bra sätt att minska störande kamerabrus i vissa områden.

Det finns väldigt många olika tekniker för att jämna ut huden. En av de enklaste, om än inte den mest realistiska, är att använda gaussisk oskärpa. Den funktionen hittar du oftast under någon av menyer i ditt bildredigeringsprogram.

Gör först en kopia av bilden som den ser ut just nu och placera den som ett nytt lager. Lägg sedan på gaussisk oskärpa över hela bilden. Välj ett relativt lågt värde, och oroa dig inte över att huden ser alldeles för mjuk ut. Det kan du reglera senare.

Eftersom det bara är huden som ska göras mjukare måste du nu avlägsna suddigheten i de övriga partierna. Har du möjlighet att använda en lagermask är det absolut rätt väg att gå. Genom att fylla masken med svart kan du enkelt måla fram suddigheten med en mjuk, vit pensel. Har du inte möjligheten att använda en lagermask går det också bra med suddgummit. Se bara till att du har väldigt mjuka kanter på penseln för att få fina övergångar. Radera sedan allt utom de stora hudytorna – panna, kinder, hals och haka. Över ögon, hår och mun bör du alltså radera all suddighet.

I det här läget ser ansiktet väldigt plastigt ut, men precis som tidigare kan du reglera effektens genomslagskraft med lageropaciteten. Du kan alltså ställa in precis hur du vill ha det – alltifrån extremt softad hud till en knappt märkbar utjämning.

Med rätt avvägning kan du framhäva vilket ansikte som helst, utan att slutresultatet känns onaturligt. Grundregeln är att personen i fråga ska känna igen sig själv efteråt. Överdriv alltså inte och se till att behålla de viktigaste karaktärsdragen. Lycka till!