Fotografering

Låt bildens färger betyda något

En färg i färgcirkeln har på direkt motsatt sida något som kallas för en komplementfärg. Till exempel är rött komplementfärg till grönt, och blått till gult. Även om sådana färgkombinationer kan vara skrikiga så anses de samtidigt skapa dynamik. Här ovan är ett exempel på hur en blå/grön färg kompletteras av en gul/orange. Översatt till färgcirkeln här nedan går det att hitta färgerna kring »B10G« och »Y10R« u2013 alltså på motsatt sida av varandra. Kombinationen resulterar dessutom i att bilden består av en varm och en kall färg. Foto: Daniel Sampaio / Pixabay
Jämnt fördelade över cirkeln finns färgerna gult, rött, blått och grönt. Dessa är så kallade elementarfärger eftersom vi visuellt uppfattar dem som rena. Mellan dessa finns sedan ett stort antal nyanser när två elementarfärger blandas.
Mellan de kulörta elementarfärgerna bildas fyra kvadranter i cirkeln, fyra fjärdedelar. Om ditt fotomotiv bara består av färger från en av kvadranterna kommer de antagligen att passa bra ihop. De harmoniserar eftersom de går ton i ton.
Kontrasten mellan de gula och röda containrarna i mitten av bilden är livfull eftersom färgerna återfinns i två av färgcirkelns närliggande kvadranter. Om färgerna återfinns i två motsatta kvadranter, såsom de gröna och röda containrarna, uppstår ännu starkare kontraster där färgkombinationen ofta ger ett skrikigt resultat. rn Foto: Markus Distelrath / Pixabay
Beroende på färgen i din bild kan du skapa olika stämningar. Till exempel symboliserar gult glädje, i alla fall i vår västerländska kultur. Foto: Pexels / Pixabay
Blått = kyla och vemod. Foto: Free-Photos / Pixabay
Rött = värme och passion. Foto: Freephotocc / Pixabay
Grönt = passiv och rofylld. Foto: StockSnap / Pixabay

Beroende på vilka färger som din bild består av kan du signalera olika saker till betraktaren. Och vissa färgkombinationer går hem bättre än andra, eftersom de harmonierar med varandra. Men varför är det så? Vi reder ut grundläggande färglära för fotografen.

Att färger har betydelse i en bildkomposition är nog alla överens om. Men vad är det som gör att vissa färgbilder känns extra bra – där motivet växer sig starkare just tack vare färgerna? Vi ska här titta på några anledningar till varför det är så – och vi börjar i det teoretiska där ett färgsystem hjälper oss att förstå sammanhangen.

Elementarfärger

För att beskriva färg är ett av de vanligaste systemen det som förkortas NCS, (Natural Colour System). Det bygger på hur människan visuellt upplever färg och presenteras ofta i form av en färgcirkel. Jämnt fördelade över cirkeln finns färgerna gult, rött, blått och grönt. Dessa är så kallade elementarfärger, eftersom vi visuellt uppfattar dem som rena. Mellan dessa finns sedan ett stort antal nyanser när två elementarfärger blandas, till exempel orange i fältet mellan gult och rött eller lila mellan den röda och blå färgen.

Att färger har betydelse i en bildkomposition är nog alla överens om. Men vad är det som gör att vissa färgbilder känns extra bra – där motivet växer sig starkare just tack vare färgerna? Vi ska här titta på några anledningar till varför det är så – och vi börjar i det teoretiska där ett färgsystem hjälper oss att förstå sammanhangen.

Jämnt fördelade över cirkeln finns färgerna gult, rött, blått och grönt. Dessa är så kallade elementarfärger eftersom vi visuellt uppfattar dem som rena. Mellan dessa finns sedan ett stort antal nyanser när två elementarfärger blandas.

Elementarfärger

För att beskriva färg är ett av de vanligaste systemen det som förkortas NCS, (Natural Colour System). Det bygger på hur människan visuellt upplever färg och presenteras ofta i form av en färgcirkel. Jämnt fördelade över cirkeln finns färgerna gult, rött, blått och grönt. Dessa är så kallade elementarfärger, eftersom vi visuellt uppfattar dem som rena. Mellan dessa finns sedan ett stort antal nyanser när två elementarfärger blandas, till exempel orange i fältet mellan gult och rött eller lila mellan den röda och blå färgen.

Även svart och vitt ingår i systemet som elementarfärger, men som okulörta sådana. Med hjälp av dessa kan ännu fler färgvarianter skapas, med olika mättnad och intensitet. (För att visuellt presentera dessa brukar cirkeln byggas upp tredimensionellt.)

Varför är då den här cirkeln intressant? Jo, om du kombinerar olika färger kan du utgå från cirkeln för att se vilka färger som harmonierar bäst. Mellan de kulörta elementarfärgerna bildas fyra kvadranter i cirkeln, fyra fjärdedelar. Om ditt fotomotiv bara består av färger från en av kvadranterna kommer de antagligen att passa bra ihop. De harmonierar eftersom de går ton i ton.

Mellan de kulörta elementarfärgerna bildas fyra kvadranter i cirkeln, fyra fjärdedelar. Om ditt fotomotiv bara består av färger från en av kvadranterna kommer de antagligen att passa bra ihop. De harmoniserar eftersom de går ton i ton.

Om du istället fotograferar ett motiv med färger från två närliggande kvadranter uppstår ett livligare resultat där färgerna kontrasterar mer. Och om färgerna återfinns i två motsatta kvadranter, då uppstår starka kontraster där färgkombinationen ofta ger ett skrikigt resultat.

Med andra ord skulle man kunna säga att ju längre ifrån varandra som två färger ligger på cirkeln, desto mindre harmoniserar de. Men det stämmer inte fullt ut. För det finns även något som kallas för komplement­färger. Det innebär att alla färger har på direkt motsatt sida av färgcirkeln en färg som ­kompletterar den första. Till exempel är rött komplementfärg till grönt, och blått till gult. Men även om sådana färgkombinationer kan vara skrikiga så anses de samtidigt skapa dynamik, och av vissa även harmoni – men det är inte färgteoretikerna helt ense om.

Det som däremot står klart är att färgcirkeln kan delas in i en varm och en kall halva – där komplementfärgerna alltid består av en från vardera halva. Detta är förstås effektfullt i bilder, för att skapa spännande kontraster. Kombinationen resulterar i bilder bestående av en varm och en kall färg.

Kontrasten mellan de gula och röda containrarna i mitten av bilden är livfull eftersom färgerna återfinns i två av färgcirkelns närliggande kvadranter. Om färgerna återfinns i två motsatta kvadranter, såsom de gröna och röda containrarna, uppstår ännu starkare kontraster där färgkombinationen ofta ger ett skrikigt resultat.

Kan liknas vid musik

Självklart kan det även vara så att dina bilder består av fler färger än från bara två kvadranter. Om det görs genomtänkt kan det liknas vid musik där du tar ett ackord. Till exempel går det att placera en triangel i cirkeln för att få en »treklang« med tre färger som ligger så långt ifrån varandra som möjligt.

Om detta blir bra eller inte avgörs ­troligen beroende på hur de olika färgerna vägs mot varandra. Kanske är en färg mer dominerande i din bild medan en annan fungerar som en accent – som en krydda för att skapa lagom mycket kontrast. Den tredje färgen i »treklangen« kanske mest finns där som en grund, utan att dra för mycket uppmärksamhet till sig.

En stor anledning till att bilder i allmänhet anses tilltalande är att du lyckats renodla i dem. Att du bestämt dig för vad du fotograferar och vad du inte tar med i ditt utsnitt. Detta gäller även i allra högsta grad när det handlar om valet av färger. Att begränsa dig är ofta mer framgångsrikt än att du fotograferar en bild som består av en mängd färger. Spännande bildkompositioner uppstår när du låter färgerna harmoniera eller kontrastera på ett genomtänkt sätt.

Beroende på färgen i din bild kan du skapa olika stämningar. Till exempel symboliserar gult glädje, i alla fall i vår västerländska kultur.

Skapa stämning med färg

Att använda färg som ett dominerande inslag i bilden kan attrahera betraktaren, och göra att din bild syns. Beroende på vilka färger du väljer skapar du olika stämningar, såsom att rött kan stå för värme och passion medan blått signalerar kyla och vemod. Vidare tolkar vi ofta svart med sorg och vitt med renhet. Men hur många fotografer går egentligen runt och fotograferar med detta i åtanke? Jag tror att om det sker så görs det undermedvetet eftersom vi är så vana vid att koppla ihop vissa färger med olika känslolägen. Till exempel blir det därför ganska naturligt att i en bild med en vy mot havet se en gestalt som blickar ut över det blå vattnet. Färgens inneboende vemod och melankoli passar förstås in som en känsla hos personen som tittar mot horisonten.

Blått = kyla och vemod.
Rött = värme och passion.

Tillbaka till färgcirkeln. För vi kan utifrån den se att komplementfärgerna är just vad namnet antyder: komplement till varandra. När den röda färgen är energisk och drar uppmärksamhet till sig, anses dess motsatts – grönt – vara mer passiv och rofylld. Blått signalerar lugn och har som sagt ett vemod i sig, medan dess komplementfärg gult symboliserar glädje.

Mörka färger kan dessutom generellt kopplas samman med något manligt, medan ljusa färger ofta anses vara kvinnliga.

Grönt = passiv och rofylld.

Miljön har betydelse

Men hur vi uppfattar färger skiljer sig från person till person. Våra referensramar styr över upplevelsen, och inte minst spelar det kulturella arvet in. Om till exempel svart anses stå för sorg i västvärlden, symboliserar det i österländska kulturer hälsa och välstånd. Ett annat exempel är den gula färgen som i vår kultur står för något glädjefullt, medan det i öst symboliserar helighet.

Så om du medvetet komponerar dina ­bilder utifrån färgernas budskap, och sedan ställer ut dina verk i Tokyo – då kanske publiken tolkar symboliken annorlunda än om du hade visat bilderna i Stockholm.

Och glöm inte heller bort att även miljön i vilken du visar dina bilder har betydelse för upplevelsen av färger. Hur vi uppfattar dem på en skärm eller i en utskrift beror på yttre omständigheter som belysning och rummets väggar. Det här vet professionella retuschörer som därför målar väggarna med NCS 4000, en neutral färg som varken är bländande eller för mörk – den är mellangrå. Proffsen har även lysrör i taket på 5300 kelvin (så kallat dagsljus) och arbetar nästan alltid med gardinerna neddragna för att undvika störande ljus. Allt detta tillsammans ger en färgneutral arbetsmiljö, där istället färgerna på skärmen eller i utskriften får komma till sin rätt.