Ta kontroll över exponeringen!

För att bilden ska få rätt exponering krävs att bländare, slutare och ISO-tal är rätt ställda. Ändrar du en parameter (t.ex. öppnar upp bländaren ett steg för att förkorta skärpedjupet) måste du kompensera med en annan (minska ISO-talet eller snabba upp slutartiden ett steg). Annars blir bilden för ljus eller mörk.

Förr i tiden, innan kamerorna fick ljusmätare, var det upp till fotografens skicklighet att antingen gissa sig till rätt inställningar (lite finare uttryckt: använda sin erfarenhet) eller ta med en separat ljusmätare som kunde berätta vilka inställningar som var lämpliga.

Kameran är din ljusmätare

Som tur är har kamerorna idag inbyggd ljusmätare som hjälper oss i hel- eller halvautomatiska program (såsom P, A/Av, Tv/S). Dessvärre är logiken för ljusmätningen i kamerorna lättlurad.

Om du är ovan fotograf skulle jag gissa att ditt vanligaste problem är att bilden, enligt din åsikt, blir för ljus eller för mörk. Kameran har uppenbarligen en annan åsikt i och med att den ju ansvarat för exponeringen. Låt oss försöka förstå hur kameran tänker genom att visa ett typiskt problem: motljus.

Docka fotograferad i motljus (=ljuset strålar mot kameran).

När man fotograferar någon i motljus blir bilderna som standard för mörka. Kameran förstår inte vad fotografen anser är viktigt i bilden, den mäter bara det ljus som reflekteras av motivet. Om jag tar bort färgen i bilden ovan och gör den lite suddig är det lättare att fokusera på ljuset i bilden:

Simulering av hur kameran betraktar bilden när den mäter ljuset

Ljusmätningsmetoder

Mitt i bilden syns mörka delar medan det runtomkring är ganska ljust. Kameran har olika så kallade ljusmätningsmetoder som avgör om alla delar i bilden är lika viktiga att exponera rätt. Kamerans standardprogram brukar kallas för evaluerande/matrix-mätning, vilket är ett ”snällt” program som tycker att alla delar är nästan lika mycket värda. En vacker tanke som dock inte fungerar i motljus, resultatet blir för mörkt. Däremot fungerar programmet ofta bra i normalt ljus.

I nästa bild har jag istället ställt in kameran på centrumvägd ljusmätning, vilket innebär att kameran mäter ljus i hela bilden men prioriterar att objekt i mitten av bilden blir bra exponerade:

Centrumvägd ljusmätningsmetod.

Resultatet blir bra för dockan medan bakgrunden får stryka på foten och bli överexponerat.

Här uppstår en naturlig fråga: går det att på något sätt få både bakgrunden och dockan korrekt exponerade. Svaret är tyvärr nej – inte utan att tillföra någon form av ljus som belyser dockan (t.ex. kamerablixt). Begränsningen ligger i kameran som bara har en del av ögats förmåga att samtidigt se väldigt ljusa och väldigt mörka delar av bilden – det så kallade kontrastomfånget. Ingen kamera, varken digital eller analog, är i närheten av ögats kontrastomfång. Det innebär att du får acceptera att för motiv där ljuset är väldigt kontrastrikt kommer delar av motivet att bli antingen underexponerat (för mörkt) eller överexponerat (för ljust).

(Genom att ta flera olika exponeringar, t.ex. en ljus, en normal och en mörk, kan man däremot göra ett digitalt montage och sätta ihop en bild som består av flera olika exponeringar. Här finns flera tekniker, där den dominerande kallas HDR, High Dynamic Range-bilder.)

Vilka ljusmätningsmetoder har din kamera?

Kameratillverkarna har olika ljusmätningsmetoder som du kan välja mellan för olika motiv, kolla gärna i din kameramanual. Spotmätning är en vanlig metod som mäter ljuset endast i en liten punkt mitt i bilden och anpassar hela bildens exponering efter den. Med spotmätning är det lätt att bilden blir för mörk eller ljus om man inte är noga med exakt vilken punkt i bilden kameran mäter ljuset från. Punkten ska vara medelgrå (eller mer exakt: reflektera 18% av ljuset) för att bilden ska bli normalexponerad. Spotmätning förtjänar ett eget avsnitt för de som vill experimentera med metoden, den kan både hjälpa och stjälpa.

Lura kamerans ljusmätning

Att kameran har lätt att välja fel exponering framgår av exemplet med dockan i motljus ovan. Men låt mig nu få framställa kameran i en ännu mer korkad dager …

Med kameran inställd i sin standardmetod för ljusmätning, evaluerande/matrix, tar jag följande bild:

3 pappersark (vitt + svart + grått) med var sin tändsticksask.

Bilden ovan klarade ljusmätningen av galant, bilden blev korrekt exponerad. Men vad händer om jag zoomar in och tar en bild av respektive papper?

Så här blev det vita arket.

Så här blev det svarta arket.

Så här blev det gråa arket.

Nu tror du kanske att det hamnat fel bilder till bildtexterna ovan, men faktum är att alla bilder tycks ha blivit gråfärgade trots att det var vitt, svart och grått papper som fotograferades. Den stora skillnaden mellan bilderna är tändsticksasken som först blev underexponerad, sedan överexponerad och slutligen normalexponerad.

Varför?

Jo, kameran mäter det ljus som reflekteras från motivet och försöker göra bilden ”normalgrå”. Kameran har ingen uppfattning om det som fotograferas t.ex. är en vit, svart eller grå hund – den bara mäter ljuset i de områden i bilden du har bestämt genom valet av ljusmätningsmetod och försöker sedan att göra dessa områden i snitt normalexponerade/normalgråa.

I första bilden hade kameran ingen uppfattning om att jag fotograferade ett vitt papper. Däremot märkte kameran att nästan överallt i bilden reflekterades det väldigt mycket ljus. Så kameran valde en snabbare slutartid så att bilden i snitt skulle bli normalgrå. Tändsticksasken, som låg för långt från mitten och var för liten för att kameran i sin ljusmätning skulle bry sig om den nämnvärt, blev därför underexponerad.

Samma sak fast omvänt hände när jag fotograferade det svarta arket. Det var inte mycket ljus som reflekterades från det arket så slutartiden blev istället lång, tills en normalgrå exponering erhölls. Tändsticksasken blev följaktligen överexponerad.

Men när jag slutligen fotograferade det gråa arket fungerade ljusmätningen. Arket tycks reflektera ungefär 18% grått vilket innebar att både arket och tändsticksasken blev korrekt exponerat.

En klassisk handhållen ljusmätare, som istället för reflekterat ljus mäter infallande ljus, är ett säkrare sätt att mäta ljus men kräver en extra pryl att bära med och är omständigare.

Utmanande motiv för ljusmätningen

Vad är kontentan av den här artikeln? Jo, du kan tyvärr inte lita på att kameran mäter ljuset rätt, oavsett vilken ljusmätningsmetod du ställt in den på. Med erfarenhet kommer du lära dig de vanligaste situationerna där din kamera mäter ljuset fel. Här kommer ett par klassiska exempel:

Snömotiv – de flesta kameror gör snöbilder för mörka av samma orsak som det vita papperet ovan blev för grått.

Kvällsscener – blir ibland för ljusa därför att kameran inte har en uppfattning om natt/dag – den mäter bara ljuset och tänker ”oj, här var det många mörka områden, bäst att göra bilden lite ljusare”.

Rekommendation

Min rekommendation är att du låter kamerans ljusmätning vara inställd på evaluerande/matrix-mätning. I motljussituationer kan du prova centrumvägd ljusmätning för att få bilden ljusare.

Men vad gör du när detta inte räcker? Hur får du bilden ännu ljusare eller mörkare? Jo, du använder en funktion som kallas för exponeringskompensation vilket är en av kamerans viktigaste funktioner och samtidigt väldigt lättanvänd.

Men den går vi igenom nästa gång.

Artikelförfattaren Petter Stahre arbetar som fotograf med inriktning på mat, människor och produkter. Petter håller även fotokurser, läs mer på www.fotokurs.se

Upphovsrätten för samtliga bilder i artikeln tillhör Petter Stahre om inget anges under bilden.