Bli plusmedlem
Logga in

Grand Prix

ETAPP 8 – Mer än bara fotografi

«Problemet med fotografi är att det kan bli så perfekt». Omgångens domare Jens Lasthein sökte det operfekta och fann det. I princip alla hans utvalda bilder har något överraskande i sig, något han inte förstår eller något som oroar.

Redaktionen
Publicerad
Jens Lasthein. Foto: Elin Parmhed

Även om Jens Lasthein inte agerat domare i en fototävling tidigare är han van att titta på andras bilder som fotolärare på Fotoskolan Sthlm, Fatamorgana i Köpenhamn och på en skola i Minsk.

DOMARE 2009

Fotograferna som bedömt tävlingens tio etapper.

1. Göran Segeholm

2. Eva-Teréz Gölin

3. Hans Strand

4. Elin Berge

5. Magnus Fröderberg

6. Serkan Gûnes

7. Alicia Swedenborg

8. Jens Lasthein

9. Susanne Walström

10. Jonas Lemberg

– Jag är mer intresserad av att se personers utveckling och vad det kan luta åt, säger han.

I Grand Prix får han ingen möjlighet att se hur varje fotograf utvecklats. Bland de anonyma bildfilerna ska han välja ut tio bilder. En tuff utmaning för vem som helst.

Vad kommer du att titta efter?

– Generellt handlar det om att göra allt mindre konkret. Då börjar det ställas frågor och blir intressant. När jag ser allt på en gång tappar bilden direkt och blir ointressant.

Bild för bild passerar förbi på skärmen.

– Jag vill ha något som motsäger helheten. Det kan vara jättevackert, men händer det inget mer blir jag uttråkad. Det kan bli för vackert.

Något Jens tar upp som en fara med fotografi.

–  Problemet med fotografi är att det kan bli så perfekt. Det är största anledningen till att bilderna kommer att sakna nerv.

En annan stor fara menar han är att folk tror att de måste berätta så mycket.

– Visst ska fotografi berätta, det är ju hela poängen, men det blir så lätt för konkret. Ingen har ju lust att bli skriven på näsan.

Då är det kanske inte så konstigt att slutna bilder lyser med sin frånvaro i Jens urval.

– För mig är det viktigt att bilderna är öppna. De måste ha något operfekt över sig trots att de är perfekta. Många bilder saknar ingång, något som lyfter och som man kan haka upp det på.

Jens uppskattar när fotografen försökt göra något mer än bara en bild. När tankarna inte i första hand går till fotografi, utan till innehållet i bilden.

– Jag tycker om att man inte tänker fotografi utan bara kan gå in i människorna, säger han till exempel om Kjell Nilssons silverbild.

– Det måste finnas något överraskande, något jag inte förstår eller något som oroar. Något som gör bilden till mer än bara fotografi.

Två omgångar kvar …

… och kampen om bästa lag och bästa fotograf är jämnare än någonsin. FAT cat och Åbleka utmanar de senaste årens vinnare Tree-X om segern. Fortfarande ska 420 poäng delas ut.

OM JENS LASTHEIN

Född 1964.

Bor Södermalm i Stockholm.

Familj Flickvännen Lena och dottern Vera.

Yrkesverksam Sedan 1992.

Gör Frilansfotograf samt gör egna längre projekt.

Böcker «White Sea Black Sea» (2008), «Moments in Between» (2000) – utvald till «The Photobook: A History, vol II» (2006), samt «Het sommar» (1996).

Webbsida www.lasthein.se

GULD (50 poäng) ANNA BERGKVIST, Fat Cat

Jens motivering: Det här är grå vardag – vi tittar in i ett medelålders pars vanliga liv. Samtidigt ser man att de verkar vara på resa därför att det är ett hotellrum. Och då är det ju någon form av äventyr. Fint med detaljerna i bilden; lilltån som sticker ut, de uppätna äpplena, hotellrumsdetaljerna, sättet han ligger och tittar på sitt äppelskrutt. De är avslappnade med varandra som om de levt med varandra länge, men vi vet ingenting om deras relation – det kan vara hur som helst. Ett riktigt liv, men samtidigt öppnar bilden många kanaler – tankar om sig själv och vad man håller på med.

SILVER (30 poäng) KJELL NILSSON, Åbleka

Jens motivering: Så rak och ren. Därmed blir detaljerna som finns lättare att se och de stör det rena. Framför allt ansiktsuttrycken och ögonen. Det finns en intimitet i bilden också, även om bilden är uppställd. En uppställning som skulle kunna finnas på riktigt och det är det som gör bilden så bra. Stundens allvar gör att det blir något lugnt över det. Allvaret blir också en kanal in till de här barnen – man kan titta hur länge som helst på ansiktena. Jag tycker om att man inte tänker fotografi utan bara kan gå in i människorna.

SILVER (30 poäng) NINA LINDHE TELL, Korpral Glas

Jens motivering: Det jag faller för är hennes ögon som förstoras upp och blir oskarpa. De suger in en i bilden. Gillar också att den är så yxigt tillskuren. Man tänker inte på foto utan blir nyfiken på den här tjejen. Intressant att hon är nyfiken på mig samtidigt som hon är skeptisk. Avståndstagande, men kan inte låta bli att stirra på mig. Det gör att jag får samma inställning till henne –skeptisk, men kan inte sluta titta.

BRONS (20 poäng) ANNA HURTIG

Jens motivering: Nästan så vacker att det inte går att välja den, men jag tror på den. Det spelar ingen roll om den är arrangerad eller inte. Trovärdigheten ligger i att hon är så avslappnad. Jag gillar ljuset och mörkret som hon sugs in i. Det finns ett spel mellan tyngd och lätthet som är väldigt vackert; hon är fjättrad eller håller sig fast medan insekten flyger fram.

BRONS (20 poäng) ANNELIE ELFSÖ, Bella Pictura 3

Jens motivering: Bilden väcker en massa idéer om möjliga skeenden på den här platsen. Bilden balanserar väldigt nära en klyscha, men har en operfektion som gör att den ändå känns trovärdig. Jag gillar att jag sugs in i platsen. Det finns också något olycksbådande över bilden som förstärks av ljuset i mitten. Men vi vet inte vad det är för ljus.

BRONS (20 poäng) ULLA BÄCKSIN

Jens motivering: Det finns en intensitet i bilden som jag tycker om. Även oskärpan och kontrasten mellan det vita och svarta. Den stiligt klädda mannen längst fram är antingen pastorn eller gudfadern och de bakom förhåller sig till honom på något vänster. Antagligen stämmer det inte på något sätt utan fotografen har utnyttjat motivet för att berätta något.Den exkluderande formen och den raka blicken genom solglasögonen är helt avgörande.

HEDERSOMNÄMNANDE (10 poäng) JOAKIM NILSSON

Jens motivering: Gillar absurditeten och ödsligheten i bilden. Stora öppna ytor där blicken kan vandra. Han står där i kostym och man undrar varför han har en megafon – det finns ingen att skrika till. Det är en byggarbetsplats, men han liknar inte en byggledare eftersom han har kostym. Motsägande detaljer som är rätt så roliga.

HEDERSOMNÄMNANDE (10 poäng) MARTIN BOTVIDSSON, Berlin

Jens motivering: Kontrasten mellan det grå och färglösa gentemot ballongerna gör bilden, men det är någonting mer än bara det. Vi har sett det förut, men eftersom det är draget till sin spets här behålls spänningen. Jag tycker om ödsligheten och att ballongståndet är så flådigt.

HEDERSOMNÄMNANDE (10 poäng) CHRISTER HANSSON

Jens motivering: Tycker om rörigheten och oskärpan i bilden, att det är mycket som händer som inte har med varandra att göra. Men det viktigaste är att man direkt möter hennes genomborrande blick.

HEDERSOMNÄMNANDE (10 poäng) TORUN BRING, Den andra bilden

Jens motivering: Roy Andersson har inte levt förgäves kan man säga. Jag vet inte om mannen går eller står, men jag tolkar det som att han står stilla och tittar på sina fötter. Som om tiden plötsligt stannat till och han fastnat i en livsavgörande tanke. En situationen jag kan känna igen mig i.

Läs även

nyheter grand prix