Anna tar bilder med närvaro

Ett yrkesliv som fotograf var ingen självklarhet för Anna von Brömssen. Efter gymnasiet började Anna jobba i en annan bransch och bytte inte inriktning förrän några år senare. Det var en vän som studerade på Medialinjen Ljungskile folkhögskola som inspirerade henne att ta steget vidare.

- Jag visste inte vad jag ville jobba med och blev sugen på att söka till skolan, säger Anna. Det journalistiska grundtänkandet har alltid intresserat mig. Fast när majoriteten av kurskamraterna fortsatte att plugga journalistik valde jag istället att studera fotografi i Skottland.

Det var under andra året på skolan i Glasgow som Anna kände hur hon fastande för reportagefotograferingen. Under en lång tid följde hon motorvägsdemonstranter som genomförde olika aktioner. Hon kände att man kunde berätta en historia i reportaget jämfört med annan fotografering. Och att det var okej att låta det ta tid.

- Det var det första längre reportaget jag gjorde utan att på förhand veta något om längden eller hur det skulle visas.

Slutresultatet publicerades i en skotsk tidning och några av bilderna visades också i en utställning. Men framför allt blev de grunden i Annas portfolio som hon gick ut i arbetslivet med.

Tillbaka i Sverige sökte Anna ett sommarvikariat på Trollhättans tidning - och fick det. Där stannade hon kvar på olika vikariat varvat med frilansjobb åt andra tidningar fram till 2000 då hon började jobba som vikarie på Göreborg-Posten.

- Det är två helt olika sätt att jobba trots att båda tidningarna är dagspress, berättar Anna. På Trollhättans tidning hade jag jobbat snabbt och intensivt med olika motiv. Jag kunde fota porträtt, sport, feature och nyheter på en och samma dag. På GP var det annorlunda. Där lägger man ner mer tid på ett fåtal bilder.

Anna beskriver kollegorna på Göteborgs-Posten som stöttande. Arbetsgruppen sitter och diskuterar kring bilderna under tiden de arbetar med dem.

- Det var där jag fick grunden att aldrig ge mig, att vara så personlig som möjligt och att aldrig nöja mig med det näst bästa.

När Anna ska beskriva en bra reportagebild är hon säker på sin sak. De bästa reportagebilderna har en närvaro och det får gärna hända flera saker i bilderna.

- Fast är det ett längre reportage kan det bli jobbigt om det händer för mycket i varje bild. Ska jag däremot plocka ut en bild ur en serie blir det den som har fler dimensioner och uttryck. De riktigt bra bilderna kommer oftast när man inte tänker på det.

- Det handlar mycket om att vara i situationen, mycket, länge och återkommande. Att personerna inte tänker på att jag är där. Och att inte köra fast i en mall utan att se helheten, även det som händer bakom min rygg.

Idag har Anna jobbat som frilansfotograf i elva år. Hon jobbar fortfarande mot Göteborgs-Posten liksom mot flera andra magasin, fackpress och dagstidningar. Det ger henne en frihet att arbeta med olika projekt och själv styra sin arbetstid.

- Jag jobbar bland annat som frilanslärare på Fotoskolan KY-Akademin i Göteborg, berättar Anna. Jag är där cirka en dag i veckan och undervisar i reportagefotografi, porträtt och arkitektur. Sedan skolan blev en KY-utbildning blev också branschkunskap mer och mer önskvärt hos lärarna.

I undervisningen talar Anna mycket om hur det är att jobba heltid som frilansare. Det är viktigt att inte våga var rädd för att ta betalt, att inte tycka det är krångligt att lämna offerter och att kunna prissätta. Det är också viktigt att diskutera upphovsrättsfrågor och etik.

Anna är dessutom högaktuell med utställningen Sebastian som visas på Dunkers Kulturhus fram till den 4 november. Under 2005 arbetade Anna med en bok och sorg och kom då i kontakt med Sebastian som var sjuk i cancer. Vid sidan av boken arbetade Anna med frilansjournalisten Marie Branner medett reportage för Göteborgs-Posten där deföljde Sebastian och hans familj fram till dess att han dog.

- Hur nära ska man gå? Det är en flytande gräns och man måste balansera materialet man visar i till exempel en utställningen eller i en tidning så att det känns rätt både för familjen och för mig som fotograf. När jag fotograferade Sebastian var jag medmänniska först. Och fotograf.

Anna von Brömssen är ansluten till bildbyrån Silver och har webbsidan www.vonbromssen.se som just nu är under konstruktion.

Läs mer:

- SEBASTIAN - bilder från en femtonårings sista tid

- De prisas för sina dokumentära insatser

- Anna följde Sebastian till slutet