Artikel

Bild och verklighet 2 - Rätt eller fel med HDR-bilder i bildjournalistik

En förstasida av Washington Post. Bilden är komponerad av flera bilder och sammansatt till en enda HDR-bild med ett ökat dynamiskt omfång. Men är bilden lämplig för bildjounalistiskt syfte?
En förstasida av Washington Post. Bilden är komponerad av flera bilder och sammansatt till en enda HDR-bild med ett ökat dynamiskt omfång. Men är bilden lämplig för bildjounalistiskt syfte?

I januari kunde man på förstasidan av Washington Post se en bild tagen i HDR. På så vis startades en diskussion om vilka tekniker som är lämpliga i dokumentär bildjournalistik. »Det är en bedömningsfråga«, säger Pär Björkman, bildchef på Dagens Nyheter.

Ny teknik utökar hela tiden möjligheterna med fotografering. Känsligare sensorer, större möjligheter till efterbehandling och förbättrade tekniska lösningar. En av metoderna är användningen av högdynamiska bilder, hdr (High Dynamic Range) som medgör ett större tonomfång än vad som är vanligt. Resultatet nås ofta genom sammansättning av flera olika exponeringar, som alla bidrar till slutresultatet: En bild med mer innehåll genom att lyfta fram annars osynliga detaljer i bildens ljusaste och mörkaste delar.

KOMMENTARER PÅ WEBBEN

»I detta fall så passade en HDR-bild in ganska bra? Det skulle bli lite tråkigt om det bara var en svart bro? Det viktiga är ju att man förklarar vad HDR är och att inte något tas bort från bilder, för HDR-bilder lyfter fram så mycket mer än en vanlig bild, iaf om det är gjort med förnuft. Det är min tanke.« - Herr Olsson

»Ser man att det är HDR så är det missbruk och ska beivras. Finns inget fulare.« - Ristretto

»Känner man till en kameras tekniska begränsningar kan man utan vidare känna igen en HDR-bild utan att tekniken använts på ett överdrivet sätt.« - Fatman, som svar till Ristretto

»En tanke, vad händer den dagen en kamera klarar av att ta en bild med större dynamiskt omfång?« - Jonas Persson

»Problemet är väl att bilden inte blir så dokumentär i och med att den består av två exponeringar. Om bilden till exempel visar att något utspelar sig på bron samtidigt som flygplanet passerar kan man ju ifrågasätta om detta skeende verkligen inträffat, eller om det rör sig om två skilda händelser.« - Roadrummer

Den senaste stora diskussionen som fått många att intressera sig för hdr i nyhetsmedia började med att Washington Post den 13 januari i år använde en bild på sin förstasida för att uppmärksamma 30-årsdagen av när Air Florida Flight 90 kraschade. Bilden föreställer en upplyst bro mot en himmel i solnedgång med ett flygplan. Bilden var tagen av fotografen Bill O'Leary, som använt sig av hdr-teknik för att behandla bilden, något som också förklarades i bildtexten. På så vis nådde diskussionen ännu en nivå, då läsarna inte visste vad hdr var. Michel du Cille, bildchef på Washington Post, fick därför förklara att bilden inte var manipulerad genom sin bildbehandling. Men alla håller inte med.

Sean Elliot, ordförande för National Press Photographers Association, är en av dem som reagerat på detta. Han är strikt emot användandet av HDR-bilder i nyhetsartiklar. I ett mejl till bloggsajten Poynter Institute skriver han att »hdr inte är passande för dokumentär bildjournalistik«, som en reaktion på bilden på Washington Posts framsida.

Vidare förklarar han att fotografer måste respektera förhållandena som finns vid digital fotografering, och att användning av hdr-teknik just därför inte skiljer sig alls från annan digital bildmanupulering.

John Omvik, vice vd på HDR-programvarutillverkaren Unified Color håller inte med. Han menar i stället att när HDR används på ett korrekt sätt kan det vara det bästa sättet att korrekt återskapa det dynamiska omfång och det ljus som fanns vid fotograferingstillfället, något som han skriver som ett svar på debatten som uppstått, som publicerats på sajten Dpreview.com:

»Om man vill ägna sig åt hårklyverier om vad som är verkligt eller inte, så betänk då att från det ögonblick du öppnar dina ögon på morgonen tills du stänger dem på kvällen, är att se världen i HDR.«

John menar att det inte finns någon kamera som på ett korrekt vis kan reproducera hur våra ögon upplever vår omvärld, med det tonomfång som ögonen har. Därför tycker han att användning av HDR-programvara är den enda metoden för en fotograg att kunna reproducera precis det han eller hon såg vid fotograferingsögonblicket. Han menar samtidigt att bilden på flygplanet och bron är mer verklighetstrogen än den äldre bildjournalistiska användningen av exempelvis svartvit Tri-x-film, och fortsätter:

»När HDR används som det ska, så möter de – och kan faktiskt överträffa – National Press Photographers Associations etiska koder för hur man använder en bild, nämligen att:

Vara korrekt i återgivningen av objekt

Bildbehandlingen ska bevara bildens kontext och innehåll

Inte manipulera bilderna, eller lägga till eller ändra ljus på ett sätt som kan förvilla betraktaren eller förvanska objekt

Respektera förhållandena vid det fotografiska ögonblicket

... något som en korrekt använding av HDR följer. Bästa sättet att reproducera kontrasten i en bild är att använda HDR-bildbehandling«.

I dag har många kameror möjlighet att fotografera direkt i HDR. Frågan är var gränsen går mellan HDR och ökat dynamiskt omfång som hela tiden blir bättre och bättre i sensorerna.
I dag har många kameror möjlighet att fotografera direkt i HDR. Frågan är var gränsen går mellan HDR och ökat dynamiskt omfång som hela tiden blir bättre och bättre i sensorerna.

Pär Björkman, bildchef på Dagens Nyheter, menar att användningen av HDR är en bedömningsfråga.

–  Det får bedömas i fall till fall, det blir en bedömningsfråga. Man kan använda det, men inte överdrivet. Man måste vara försiktig och inte förvanska något i bilden. Vi har inga fasta regler för hur man får använda HDR, säger han.

Pär förklarar vidare att bild, bildbehandling och manipulering är något som diskuteras varje vecka.

–  Tar man exempelvis den senaste versionen av Photoshop så är det lätt att förändra bilder. Därför blir det alltid svårt när man hamnar i en teknisk diskussion om bilder. I slutändan är det bildjournalisten, fotografen, som har ett ansvar. Han eller hon lyfter fram det som är relevant, och ska inte förvanska bilden. Man ska inte lura läsaren, säger han.