Foto
Blogg: Den viktiga vintern
Att fotografera hela året är för mig en självklarhet! Särskilt under den fantastiska och viktiga vintern! Det är ju under den färgfattiga och svårflörtade vintern som bildskaparen verkligen sätts på prov.
Under vintern får man inget gratis. Ljuset är givetvis helt sagolikt underbart; det låga solljuset ger textur till landskapet och de dominerande färgerna är blått, blått och blått!
Den duktige och ambitiöse naturfotografen är givetvis även igång under vintern. Här är det aldrig tal om att lägga kameran på hyllan. Den mindre ambitiöse och även bekväme naturfotografen hittar däremot alltid en mängd olika ursäktar för att kunna försvara sin ”semester” från fotograferandet.
Det är så kallt och mörkt… Det finns nästan inga motiv… Fotoutrustningen mår inte så bra i vinterkylan…
Ursäktar som givetvis inte håller i längden!
Kallt kan det givetvis vara, men om klädseln är den rätta så är det inga problem. En frusen fotograf är givetvis ingen bra fotograf, men jag har upplevd fotografer som ligger i en snödriva i full snöstorm i fjällen i flera timmar – och gör helt underbart fantastiska bilder!
Det är givetvis mörkare under vintern än under sommarhalvåret. Men detta ger dig ju också ett helt annat ljus att arbeta med. Det mer lågmälda vinterljuset har en speciell karaktär och har därför en helt annan stämning i sig. Dessutom finns ju stativ om slutartiderna skulle bli för långa. Jag har faktiskt fotograferat på sex timmars slutartid under mörka och regniga novembernätter i Skåne – och det blev helt underbara men speciella bilder… Inget är omöjligt alltså!
Att det nästan inte finns några motiv i vinterlandskapet är fullständigt fel! I det mer nakna och detaljfattiga landskapet öppnas möjligheterna till att göra en helt annan sorts landskapsbilder; de enkla kompositionerna med få bildelement kommer liksom av sig själv. Sedan finns det snökristaller, frostkristaller, ismönster, snöformer, blåtoner, mjuka pastelltoner, enstaka fåglar som färgklickar på kala färglösa grenar, däggdjur i vinterdräkt, snö som yr och suddar bort detaljer i landskapet…
Givetvis saknas en varm och färgrik blomsteräng med fladdrande fjärilar – men det är garanterat myggfritt!
Många fotografer verkar ha ett inbyggt motstånd mot blått. Snön är ju vit, brukar man säga. Och det hjärnan lärt sig upp genom åren, det är också det som ögonen kan se. Fast jag har upplevt att snön nästan aldrig är vit! Den är blå! Ibland riktigt blå. Och med vitbalansen inställd på ”sol” så kan jag också förmedla detta i mina bilder. I mina vinterbilder ger jag full uppmärksamhet till det underbara och karakteristiska blå vinterljuset. Vill jag ha onaturlig och vit snö, kan jag istället arbeta i svartvitt…
Is i alla möjliga former har varit som en magnet för mig under alla år! Redan i oktober-november kan jag ge mig ut på de första spegelblanka sjöisarna i jakt på de första fantastiska isblåsorna. Eller att jag går längs vattenfallen på jakt efter stora och mäktiga isformationer. Sedan kan jag aldrig gå förbi ens den minsta lilla pöl med morgonfrisk isyta. Jag tycker fortfarande det borde vara dödsstraff för alla de killar som älskar att krossa dessa små konstverk. Det gäller verkligen att ge sig ut tidigt på morgonen innan alla småtrollen hinner vakna och förstör de finaste motiven.
Att fotografera däggdjur och fåglar under vintern är något helt annat än under sommaren. Det är överlag mindre djur i rörelse, men djuren är å andra sidan lättare att hitta.
Där det finns öppet vatten och där det finns mat – där finns djuren! Sedan är det min erfarenhet att djuren söker sig mer mot människan. Rådjuren kommer ut från skogen och vandrar runt i det mer öppna kulturlandskapet, där det är lättare att hitta bra bete eller att det finns en utfodringsplats för djuren. Lodjuren följer efter, och på morgonen kan man hitta färska lodjursspår i snön ibland inne i trädgårdarna!
Där det finns strömt vatten hittar man strömstare, svanar och änder. Oftast hittar man de finaste platserna inne i samhällen där fåglarna matas regelbundet.
Det finns flera naturfotografer som matar småfåglarna under vintern. Man hittar en plats i skogen som inte drar till sig uppmärksamhet från andra. En plats där fåglarna får vara i lugn och ro.
En sådan utfodringsplats blir bättre och bättre för varje vinter man använder platsen; fåglarna vänjer sig alltmer dels till att de blir vana med att det finns mat där men de vänjer sig också alltmer till den närgångna fotografen. Till utfodringsplatsen kommer det också fåglar från vinterskogen som sällan söker sig till fågelborden i villaträdgårdarna; många är de tofsmesar, svartmesar, entitor, trädkrypare och hackspettar som får din utfodringsplats som fast uppehåll under vintern. Basfödan är solrosfrön och ister. Men du kan gärna kombinera med övermogna äpplen, havre och frusna rönnbär.
Däremot är det mycket viktigt att du inte slutar utfodra. Vinterskogens småfåglar har färre alternativ än vad villaträdgårdarnas fågelbordsgästar har. Har du först börjat med att lägga ut mat, måste du fullfölja under hela vintern. Annars kan det bli katastrof för fåglarna!
Glöm inte att klä dig varmt! Att fotografera under vintern innebär mycket stillasittande i kylan. Stundtals går det åt rikliga mängder med varmt kaffe…