Foto

Blogg: Genom byråkratins korridorer...

Vi genomsöks som om vi vore terrorister. Säkerhetsvakterna låter fingrarna dansa över min kropp. Min kollega är inne, samtidigt som jag står med en barsk kvinna som kollar min kameraväska.

Publicerad

Kanske finns det en handgranat någonstans, undrar hon säkert.

Det är tidig morgon och vi är på plats vid Kenyas högsta domstol. Samma domstol som beslutar om landets mest kända rättsfall. Men idag är det öppet hus. Vi är hit skickade. Jag vill dock ha en intervju med någon av domarna.

Det är egentligen därför jag kommit.

Men det visar sig svårare än att forcera byråkrati utan att ljuga.

Vi sitter pliktskyldigt och lyssnar på trista seminarier. Sen efter tillräckligt många timmar och sår av allt sittande tar jag chansen. Jag har flirtat med funktionärerna som lovat en snabb intervju och fotografering av domarna.

Genom en lång ringlande korridor förs vi in i chefsdomarens kontor. Hon är alert, har inte tid med att slösa sin tid. Besvarar knappt frågorna. Ler med ansiktet samtidigt som ögonen ber mig snabba mig och sedan försvinna för all evighet.

Jag siktar med kameran efter att intervjun är slut. Och denna hårda kvinnan ber mig sluta. Hon vet inte hur bilderna ska användas menar hon. Och säger sedan dessutom att hon är ful på bild.

Jag får använda klassikern.

– Alla är modeller i ögonen på en fotograf.

Domaren tindrar och blir mjuk som en skolflicka.

Men utan att övertygas. Därför får jag en timme senare passera utgången där jag blev genomsökt. Nu bär jag verkligen på en handgranat.

I form av ilska att en dag har slösats bort utan att få vad jag vill...