Blogg: I väntan på blodsutgjutelse...

Bilar har blivit brända i olika delar av staden. Två personer blivit nedskjutna i sin bil.

Ett öga för ett öga.

Ett liv för ett annat.

Alla går runt och väntar. På hämnden. En hel stad kastar blickar över axeln för att när som helst se Mungikiklanen (Kenyas laglösa som i många fall jämförs med den italienska maffian) storma in och penetrera de som står i vägen.

Överallt jag går i dessa dagar har jag kameran med mig. Jag vågar inte riskera att vara på plats utan den när helvetet bryter ut.

Så fort vi invånare hör en smäll, ett sprucket avgasrör eller bara hög musik så hoppar vi till i tron om att det är dags.

Jag rör mig ute mer än vanligt. Patrullerar omgivningarna till fots. Dag som kväll och ibland även natt.

Kanske händer inget. Men journalistik och fotografi är en väntan.Ofta en lång väntan och ännu flera koppar kaffe.

Jag får några sedlar då jag är pank och inte kan hålla ögonen öppna av en tidigare Magnum-redaktör. Så att jag kan köpa mer kaffe och ta mig ut i laglöst land i en minibuss. För att hitta den ultimata historien om hämnd. Men jag sparar pengarna för det är 15 kilometer hem och på väg mot natt.

Försöker få någon att köra mig. Dit där bilarna bränts upp.

Men alla vägrar. Jag får skjuts hem av några killar jag träffar. Och kvar i fickan har jag pengarna från Magnum-redaktören. Jag använder de två dagar senare för att köpa skor på marknaden. För jag har blivit anlitad som bröllopsfotograf...