Foto

Blogg: Jag åkte till höglandet men fann Borås ...

Efter tre timmar på vägar lika håliga som en grevéost hoppar vi ut ur minibussen. Vi är 29 människor därinne och har så varit den senaste timmen. Det ser ut som ett trolleritrick när alla 29 har stigit ut från fordonet.

Publicerad

"Maximum 14 passengers" står det på skjutdörren som skjuts igen innan minibussen försvinner.

Reportern och jag går vägen framåt för att några minuter senare anlända till vår avtalade plats. Några stenkast bort bodde Karen Blixen för ungefär 90 år sedan. Men det är inget vi tänker på, inte jag i alla fall för min ena skinka har fortfarande kramp sen resan efter att ha suttit i knät på en äldre farbror.

Jag fotograferar mannen som är jordbrukare och vårt "case" i historien. Han har inte fått någon skörd för att det inte regnat. Sen bjuds vi på mat. Mannen jublar när han inser att jag är från Sverige.

Hans slöjdlärare från skoltiden i Mombasa var min landsman.

– Akesson was his name, a very good carpenter, säger mannen frenetiskt.

Några minuter senare slår det mig då jag ska plocka upp min bandare från min tygpåse att det tyget är identiskt med det som används som gardiner i huset vi befinner oss i.

Jag granskar det närmare.

Made in Borås står det på gardinens etikett.

Att Borås är Sveriges regnigaste stad säger jag inte. Då det i höglandet där jag är inte har regnat på 1,5 år.

Vilket är nog och kan få vilken kenyansk jordbrukare som helst längta till Borås.