Christian Stoll: Ett steg från perfektion

Man skulle kunna säga att Christian Stoll föddes in i yrket. Pappan arbetade som produktfotograf och lille Christian lärde sig att både fotografera och arbeta i mörkrummet hemma i det tyska barndomshemmet. När han nådde tonåren började han assistera olika fotografer, han sökte sig hela tiden till de duktigaste fotograferna för att få arbeta med dem. Efter många års slit bland några av tysklands bästa fotografer tog han steget ut och provade sina egna vingar. Han skaffade en studio i Düsseldorf och har sedan dess arbetat som frilansande fotograf, mest med inriktning mot reklafoto. Christian lyckades landa ett bra samarbete med en duktig agent som såg till att uppdragen rullade in.

– Jag började samarbeta med ett par reklambyråer som växte och skaffade kontor på flera ställen i tyskland och i New York, berättar Christian om början på sin karriär.

Under sju år på det tidiga 2000-talet hade han en lägenhet i New York och pendlade mellan de två kontinenterna i sitt arbete. Han har nu sålt sin amerikanska bostad, men reser fortfarande mycket i jobbet.

– När jag reste som mest var det runt 150 dagar per år, men det varierar väldigt mycket beroende på vad jag gör och vilka kunder jag jobbar åt för tillfället, säger han på språkligt felfri engelska men med en tydlig tysk brytning.

Under sina många år i branschen har Christian varit med om många skiften i arbetssätt. Bland annat har internet medfört stora förändringar i hur och med vilka han arbetar.

– Eftersom man nu kan kommunicera över hela världen utan problem är man inte alls lika bunden till att arbeta lokalt som man var tidigare. Nu spelar det ingen större roll var retuschören eller fotografen sitter bara vederbörande kan utföra arbetet. Det innebär att man är mer flexibel än tidigare, men det betyder tyvärr också att det inte blir lika personligt som det var förr, säger han.

En annan sak han märkt av är att reklambyråerna inte längre arbetar på samma sätt som tidigare. Christian berättar att förr letade de reda på en fotograf de tyckte var duktig och sedan litade byrån på att han eller hon kunde utföra det arbete som de ville ha gjort. Nu letar de snarare efter någon som i princip redan tagit de bilder de är ute efter så att de vet att fotografen i fråga kan göra jobbet.

– Det är klart att det är lite tråkigare att det blivit så, byråerna vågar inte riktigt lita på fotograferna i lika stor utsträckning längre. Men samtidigt är det ett sätt att enklare styra vilken typ av jobb man får som fotograf eftersom du får den typ av jobb som du visar upp i din portfolio, säger han.

En av de största förändringarna är så klart övergången till digitalt och möjligheterna som uppstått i det digitala mörkrummet, det vill säga Photoshop.

– När jag började fotografera gällde det att få ihop allt i en enda filmruta, då var själva fotograferingen svårare. Sen kom Photoshop och då kunde man scanna sina negativ och bearbeta dem i datorn. När man sedan gick över till digitalkamera och stoppade in bilderna direkt i datorn blev fotograferandet enklare eftersom man kunde ta bort saker i efterhand. Nu när cgi (computer-generated imagery, reds anm) har kommit ordentligt finns det inge begränsningar för vad man kan göra.

Något som också påverkat en del av Christians bildförsäljning är uppkomsten av stockfotobyråer. Bilder som man tidigare kunde sälja till olika reklambyråer och ändå tjäna en slant på köps nu från bildbyråer för småpengar. Konkurrensen är större idag också, menar han.

– Det har blivit lite häftigt att vara fotograf, så det är många fler som provar på yrket nu. Det leder till större konkurrens och lägre priser. Bilder har blivit billigare med åren. Men det finns fortfarande ett behov av fotografer och bilder, men folk är inte lika villiga att betala för dem idag, berättar Christian.

Christian menar att med hjälp av alla tekniska fördelar man har är produktionerna lite enklare idag, men samtidigt har fotografernas budgetar ofta blivit mindre vilket tyvärr gör att det inte alltid går att göra bilderna på bästa möjliga sätt. Möjligheterna att leta efter rätt platser och lägga ner tillräckligt mycket tid på hela projekten har delvis minskat.

Nu för tiden producerar Christian nästan inga bilder alls som inte bearbetas ganska ordentligt i photoshop.

– Ofta beror det på att kunden har ett koncept som inte går att återskapa i verkligheten, då måste man bygga ihop det i datorn. Exempelvis bilderna från Schenkers lager är ihopmonterade i efterhand. Lokalen var alldeles för liten och trång för att det skulle gå att få fram den känslan som byrån ville ha. Så jag fick ta bilder på varje hylla ur fem olika vinklar för att sedan kunna montera ihop det hela i efterhand. Ofta vill byråerna att det ska se väldigt hightech och flashight ut, men jag har varit i några av imb’s största serverhallar i usa och de ser inte speciellt spännande ut i verkligheten, så då får man ordna det på något annat sätt, berättar Christian med ett skratt.

Även om han själv gör en del jobb i photoshop lämnar han nästan alltid bort de stora arbetena. Själv gör han en skiss där han monterar ihop bilden som den ska se ut men han överlåtar detaljerna åt retuschörerna. Christian anser sig inte vara tillräckligt duktig för att slutresultatet ska bli bra.

– Det är ju därför det finns retuschörer, skrattar han.

Däremot tycker han att det idag ibland går till överdrift, en del använder sig för mycket av cgi och då tappar man verklighetskänslan.

– Jag försöker alltid undvika det där. Det ska inte bli för perfekt, då ser det inte verkligt ut. Har man en fotografisk approach tror jag att man tänker mer på själva bilderna. Många yngre fotografer fokuserar mer på arbetet i datorn och då kan man tappa kvalitet i det rent fotografiska arbetet och lägger energi på att rädda bilder i photoshop istället för att göra det rätt från början.

Tittar man igenom Christian Stolls portfolio ser man inte speciellt många människor och de som finns på bilderna är ofta passiva och fungerar mer som skyltdockor. Det är inte helt medvetet säger Christian.

– Jag började som produktfotograf och sedan har det utvecklats lite mot arkitektur, men nu har jag liksom hamnat i ett fack där jag inte får så många uppdrag där det ska fotograferas människor. Men det är något jag skulle vilja göra mer av, berättar han.

För att få fler uppdrag av den typen gäller det alltså att ha flera bilder av den sorten i sin portfolio, vilket innebär att han måste göra lite fler personliga projekt med människor.

– Jag fotograferar en del personliga projekt som hamnar på min hemsida, men jag försöker alltid göra dem så att de ska gå att sälja i efterhand. Reklam och fine art är två helt olika världar med olika tänk. Jag försöker tänka som en art director och skapa olika koncept som skulle fungera i en kampanj.

För att bilderna ska kunna fungera i reklambranschen måste man följa vissa mallar, det går väldigt mycket mode i vilka bildstilar som gäller. Man måste ha en viss känsla för vad som fungerar och vad som inte fungerar för att ens personliga bilder ska kunna generera uppdrag. Det handlar mycket om att sälja en viss typ av känsla eller atmosfär eftersom en del kunders produkter inte går att visa på bild, till exempel stora mjukvaruföretag.

På Christians utrustningslista finns en konstant och det är ett bakstycke från Phase One.

– När jag gick över till digitalt var det Phase One som var störst och det betyder att jag nästan alltid har nära till service om jag får problem. Var jag än är i världen kan jag få tag på ett ersättningsbakstycke om mitt skulle gå sönder. Med det digitala mellanformatet får han alltid tillräcklig upplösning för att kunna leverera stora filer till sina kunder. Sen fungerar det på flera olika kameror också, det är en annan fördel. Ibland använder han även en Canon 5d Mark ii för att filma, men det är inte något han sysslar med speciellt mycket. Han kompletterar en del redaktionella jobb med video. Men det finns inte speciellt mycket pengar att hämta i video för Christians del.

– De flesta av mina kunder anlitar ett riktigt filmteam om det ska produceras rörlig bild så jag får inte så många förfrågningar på det.

Stoll delar upp sina reklamuppdrag i två olika kategorier, de med en stor budget och de med en mindre budget. Det finns fördelar med båda tycker han, och omväxlingen är det som gör det roligt. De stora budgetarna ger större möjligheter att arbeta fram bilder som blir riktigt bra, men oftast måste man följa kundens koncept till punkt och pricka och alla beslut måste godkännas av kunden, på så sätt blir arbetet väldigt styrt. Uppdragen med mindre budgetar kommer oftast från mindre företag och då kan fotografen få vara med och påverka lite mer.

– Om jag kommer på ett koncept som fungerar bättre än den ursprungliga planen brukar det inte vara några problem att ändra på grundkonceptet, förklarar Christian.

Ungefär hälften av uppdragen är studiobaserade och då arbetar han oftast med ett ganska litet team, ibland bara en assistent, i sin studio och bygger upp bilderna. Ute på location när det ska fotograferas större bilder krävs det mer människor, alla har oftast en specifik uppgift som de ansvarar för, berättar Christian. Han trivs med båda typerna och även här är det omväxlingen som förnöjer. Efter en längre period med studioarbete med dagliga rutiner och kontrollerbara omgivningar är det skönt att jobba on location där han måste anpassa sig efter omgivningen lite mer.