Det är på fotomässan som vänner möts

En bra fotomässa ska vara som ett julbord. Det ska finnas mer att äta i sig än man orkar sätta i sig. Och äta gör man helst i goda vänners sällskap.

- Jag har fått gå flera gånger och se utställningarna. Det går inte att ta till sig allt på en gång. Men nu orkar jag inte mer, berättar Jan Bek Från Enskede Fotoklubb som är på mässan tillsammans med sin fru och ett stort gäng klubbkamrater.

I stort sett hela den svenska fotobranschen är på plats. Ändå finns här mer bilder än prylar. Men för mig och många andra är varken prylarna eller bilderna den största behållningen. Stup i ett möter jag gamla fotoklubbsbekanta, fotointresserade vänner, fotografkollegor och fotonördar jag kommit i kontakt med på nätet. Inte undra på att rösten är på väg att ge upp.

Bland de första jag träffar på morgonen är Christel Eldrim som många känner igen från Fotosidan.se och som frilansare för KameraBild. Hon bär runt på sin dotter och väntar på att fler fotosidanvänner ska dyka upp.

Jag brukar inte hänga på D70forum, men många av de aktiva på sajten hänger i Nikons monter redan när mässan öppnar. Jag ser en av nikonkillarna med två kamerahus med blixtar och en stor fotorygga med både enbensstativ och trebensstativ hängande. Han rör sig i nikonmontern som en elefant i en glasbutik.

Jag kommer att tänka på en krönika i en fototidning från 80-talet som handlade om den legendariska fotomässan i Nybro. Då skulle man ha en Leica på magen för att få ett respektfullt bemötande av handlare och andra fotointresserade.

Det går inte att undvika att se alla som går runt på mässan med stor kameraväska och systemkamera på ena axeln. Oftast med bakvänt motljusskydd och objektivlocket på. Är de här för att fotografera, eller finns det ett annat syfte? Vinner den som har mest prylar?

Jag haffar en man som går runt med både välfylld kameraryggsäck och extra väska för sitt kraftiga teleobjektiv. Det visar sig vara ett bekant namn från Fotosidan, Robert Engström. Robert tror inte att folk har med sig sin kamera för att skryta.

- Många vill testa olika objektiv med sin egen kamera. Då kan man gå hem och granska bilderna på datorn. Sen vore det ju konstigt om man skulle lägga av sig kameran bara för att man ska på mässa. Jag tror att en hel del har med sig sin kamera överallt.

Att Robert bär runt på så mycket utrustning handlar inte om skryt:

- Jag är bara inne på mässan en kort sväng. Nu ska jag vidare till Solvalla och plåta.

Kanske har jag dömt ut kamerabärarna för snabbt som teknikfreaks? Kanske är de här för att fotografera och för att få en kreativ kick?

I så fall borde några av dem anmält sig till de olika workshopparna med diverse kända fotografer. Jag frågar mässgeneralen Jan Broman om det går för sig att titta in på en workshop.

- Tyvärr är alla kreativa workshoppar inställda. Däremot är det fulltecknat på flera av de tekniska seminarierna. Det verkar som att mässbesökarna inte tycker att de behöver kreativa influenser, men de inser att de har mer att lära tekniskt.

Något missmodig över den kreativa hungern bland besökarna går jag över till utställningsbyggnaden intill för att se om det verkligen är så illa att det bara är teknik som gäller.

Tack och lov är det riktigt trångt framför alla bilder. Kanske klämmer skon någon annanstans?

Jag träffar på ännu en bekant från min egen fotoklubb, Enskede FK. Dick har anmält sig till ett av Stefan Ohlssons teknikseminarier. Det kostade 250 kronor att anmäla sig.

- Tyvärr är workshopparna lite dyra. 1500 kronor är för mycket pengar.

Jag tror att det finns en del som gärna lägger 1500 kronor för att få en dag med en känd fotograf som Kent Klich. Jag skulle gärna göra det, och säkert andra frilansare likaså. Men då ska nog inte det ligga på en helgdag.

Jag stövlar vidare genom prylhallen. Det går inte så fort, det kryllar av folk i gångarna. I ena änden av hallen håller SFF, Svenska Fotografers Förbund till. De har ordnat ett stort bokbord där massor av fotoböcker finns till försäljning. Intresset är stort och det är svårt att komma fram till böckerna.

Intill finns en liten scen där förbundet håller samtal med olika fotografer. På de första raderna sitter ett gäng bekanta ansikten. Enskede Fotoklubb igen.

Fotografen Gunnar Smoliansky intervjuas av förbundsordföranden Åke Sandström. Det blir en trevligt samtal om hur det var förr och hur Gunnar jobbar idag.

- Jag ägnar mycket tid i mörkrummet. Jag är den siste entusiasten, säger Gunnar, men får mothåll av publiken. Tydligen finns det en del mörkrumsrävar kvar.

Gunnar får den självklara frågan om han provat digitalt.

- Visst har jag provat digitalt, men det är inte speciellt spännande. Utskrifter blir lite för bra. Det finns ingen ände på hur bra det kan bli. Jag jobbar så långt med mina kopior jag kan till det tar stopp. Det är skönt att känna att man inte kan göra det bättre.

När Gunnar berättar om sitt fotograferande med mellanformat och sin glädje över att botanisera i gamla negativpärmar är det som en skön oas skapas i prylhallens ena hörn. För en stund isolerar vi oss från alla nyheter och går tillbaka till det vi kan och känner så mycket för.

Pratstunden blir inte så lång och det är dags att återgå till den digitala vardagen. På väg till KameraBilds monter noterar jag att varken Pentax, Olympus eller Sony har egna montrar. Däremot demonstrerar Scandinavian Photo deras prylar.

Jag ser också att Canon har mässans fulaste tröjor och att norska Fotovideo försöker slå sig in på marknaden med liknande koncept som Scandinavian Photo. De kommer både att ha butiker välfyllda med systemkameror och internetbutik.

Samtalet med VDn för Fotovideo, Jonas Elmqvist, blir avbrutet två gånger av bekanta som knackar mig på axeln.

Innan jag hinner ända fram till vår monter råkar jag på ytterliga några gamla fotovänner. Det är känns nästan kusligt hur så många av de människor man lärt känna plötsligt dyker upp på samma ställe.

Äntligen kommer jag fram till montern där kollegorna och vännerna på KameraBild har fullt på med att prata med kunderna. Där står Henke, Elin, Göran, Per, Pontus, Mattias och Peter och har fullt upp med att sälja tidningar, diskutera kameror och försvara Grand Prix-tävlingen.

Trycket i montern är högt, precis som på hela mässan. Vilken succé. Och va kul att träffa alla igen.