Elin Kero: Två minuter för inspirationen

»JAG SÅG EN BILD!« tjoade jag entusiastiskt. Min sambo tyckte att det var en brutalt dålig idé att stanna till precis där och mamma undrade om det var ett fysiskt kort jag sett, som låg på vägen. Men nej, det var bara en potentiell bild som jag skulle kunna ta med min kamera och den var tvungen att tas. Precis där och då. Inte 100m bort eller två timmar senare.Upp med kameran. Fokus. Klick. Klar.Innan tvivlet rotar sig.

Jag pratar ofta om inspiration med andra fotoälskare. Att det inte är så lätt att hålla igång med fotograferandet alla gånger och att det kan vara svårt att komma upp ur inspirationssvackor. För mig är det värsta med inspirationssvackor att jag på ett sätt blir rädd för att ta upp kameran. Och ju mer jag håller mig borta från den, desto svårare blir det att ta upp den igen. Jag tror generellt inte på att tvinga fram kreativitet, för ibland behöver man faktiskt bara slappna av. Men man kan också behöva en knuff i baken, så att den där pausen inte blir flera månader lång.

Jag håller på och läser en bok just nu som heter »En liten bok om tid« av Malin Tegnhammar (en fantastiskt inspirerande person måste tilläggas). I ett kapitel i boken tar hon upp 2-minutersregeln som jag är säker på att många av er som läser känner till. Den går ut på att allting som tar mindre tid än två minuter, ska göras NU. Inget velande, funderande och inga framåtskjutningar. För det mesta handlar det om vardagssysslor - typ städa, boka tid eller laga någonting, men man kan såklart applicera det på vad som helst. Syftet med den är att vara effektiv, men jag tycker att den fungerar väldigt bra på att också hålla inspirationen vid liv.

Jag ska erkänna att jag inte är en sån super-do’er i mitt vardagsliv, men i mitt fotograferande har jag tagit till mig 2-minutersregeln väldigt väl (prioriteringar… hehe). Inte så att jag tillämpar den varje gång, men jag gör det ofta. Det här innebär att om jag ser någonting som jag funderar på att fotografera och jag tvekar lite, så ska jag fotografera på direkten – om det tar mindre tid än två minuter. Jag är en sån velig person att jag annars kan ägna 30-60min till att fundera över huruvida jag ska göra någonting eller inte. Och ofta leder det bara till att massor av tid förloras och att inget blir gjort alls, så det försöker jag komma ifrån. »Gör det bara, bättre att du har en bild för mycket än att du ångrar en bild som inte blev tagen«, brukar jag säga till mig själv.

Och vet du? Det funkar!

Om jag är ute med bilen och ser ett motiv, så stannar jag.Om jag är på väg hemifrån, men ser ett ögonblick jag vill föreviga i ett filmklipp, så hämtar jag stativet.Jag kan säga helhjärtat att jag aldrig ångrat ett ögonblick som jag spontan tillägnat bilden och min kamera. Skapandet är någonting fantastiskt och framför allt när man gör det utan att blanda in massa planering och förväntningar.Det är så jag håller min inspiration vid liv. År efter år.

Så… plocka upp kameran. 2 minuter.