En bild är inte bara en bild

Min pappa lämnade efter sig en stor bunt diabilder och papperskopior med bilder som han fotograferat genom livet, främst på sina resor runt om i världen som sjöman. I hans yrke som maskiningenjör ingick förpliktelsen att hålla reda på både datum, klockslag och händelser eftersom många saker skulle loggas i en loggbok.

Denna yrkesvana lyckades han också föra över på sitt fotograferande. En framkallad bild med text på baksidan som lyder »Fartyget Grundsundas matsal, 19 april 1956 kl 14.45, Cap Verde« säger det mesta för att du ska få ett hum om nivån.

Förut förundrades jag över detta, eftersom det krävdes en notering på ett papper för varje foto – den var ju inte ens framkallad vid fotoögonblicket. Själv är jag nog för bekväm för att orka något likande.

Men så finns det några bilder från min pappa där bekvämligheten antagligen tog överhanden. På vissa bilder står bara några få ord – en plats eller ett datum. Och så var fallet med just en bild som jag fastnade för. På bilden stod pappa med oerhört vackra berg i den sceniska bakgrunden. Vancouver Island -58 var ledtråden. Inget mer än så.

Men jag ville veta mer.

Så en kväll framför datorn kom jag att tänka på just den bilden. Ett ljus gick upp ovanför mitt huvud, och jag kände mig nästan lyrisk över att göra ett gediget försök att hitta platsen där den där bilden togs. Men hur?

Om Google är din vän – då är Google Maps din kärlek.

Jag kände på mig från början att det här hobbyprojektet skulle ta lång tid, antagligen alldeles för lång, och utan att ge något vettigt resultat. Men trots detta var jag fast besluten att i varje fall göra ett tappert försök. Uppbunkrad med kaffe, bullar, godis och en hel del musik började jag analysera bildens olika element. En slingrande väg mot en vägtunnel, en hamn, och tre utmärkande berg i bakgrunden var det viktigaste jag kunde se.

Med hjälp av kartan i Google Maps kunde jag se terrängen över Vancouver Island, leta upp eventuella slingrande vägar och berg. När jag hittade ett område som kunde vara rätt slog jag på bildfunktionen för att kolla på de bilder i området som andra tagit och laddat upp för omvärldens beskådan.

Efter drygt tre timmars letande, en hel drös spelade låtar, 32 000 kvadratkilometer yta och hundratals bilder lyckades jag hitta det jag sökte. En bild som visade nästan exakt samma vy och vinkel, från vad som såg ut att vara en utkiksplats. Men tagen 40 år senare. Hamnen var försvunnen, men både berg och väg fanns kvar. Det var fantastiskt att se.

Jag gav inte upp mitt letande, och det är jag tacksam över.

Texten på baksidan av bilderna blir i dag allt ovanligare. Av flera anledningar. Färre bilder hamnar på papper, utan stannar i datorns arkiv. Men samtidigt har också de tekniska förutsättningarna förändrats.

Kameror med inbyggd GPS som inte bara vet var vi är och har varit, utan också i vilken riktning vi fotograferar, närmar sig med stora kliv att bli en inbyggd standard.

Vi laddar upp massor med bilder på Facebook. Vi taggar personer, lägger till platsinformation, väder, beskriver händelserna i bilden och de känslor de gav oss. Vi fyller på med så mycket mer än bara tiden då bilden togs.

Plötsligt förundras jag inte längre över min pappas detaljerade noteringar.

I slutändan är jag faktiskt värre själv.