En bok som räcker länge

Egentligen är Centennium en lite missvisande titel. Den ursprungliga idéen var att skriva svensk fotografis 100-åriga historia från 1895, då Svenska fotografers förbund grundades. Men historieskrivningen krävde mer plats än planerat, sidorna räckte inte till, och ett tillägg fick göras till titeln; Del ett 1895-1974.

År för år avhandlas på mellan två och 28 sidor.

- Jag vill att boken ska vara lite som en tidsmaskin, att läsaren ska befinna sig i årtalet jag skriver om, förklarar bokens redaktör och författare Gösta Flemming.

Han har, vid sidan av jobbet som redaktör på Fotografisk tidskrift och förläggare på fotoboksförlaget Journal, samlat material under 13 år. Högar med tidningar, bilder, böcker och allehanda pressklipp från åren som gått har sorterats årtalsvis för att sedan kokas ner till bokens löpande text. Till sin hjälp i det massiva researcharbetet har han haft förbundets sekreterare Birgitta Karlsson, ett arbete som inte alltid varit helt lätt.

- Tänk dig att leta upp en fotograf man kanske inte ens visste om han fanns, som Björn L. Karlsson till exempel. Det finns inget nationellt fotosekretariat eller liknande att vända sig till och fråga, och i telefonkatalogen finns hur många som helst. Till slut skrev jag brev till alla och frågade om det var rätt Björn L. Karlsson. Jag fick många kul svar, det blev rena släktforskningen ibland, berättar hon.

Även rena nyupptäckter har gjorts. Ett exempel är Per-Olow Anderssons bok "They are human to" om Palestinska araber. En bok som gavs ut i USA men aldrig nådde Sverige.

Återblickarna på fotografiska spörsmål och stötestenar skildras genom notiser, intervjuer och resonerande text. Debatter som äntligen sätts i ett tidsperspektiv.

- Något som blivit tydligt under arbetet med boken är att inget är nytt under solen, att vårt historiska minne är ganska kort. Ett exempel är den eviga frågan om foto är konst. Det är som om varje generation sagt något i stil med "Nu är portarna rivna" och "Första utställningen i sitt slag". Egentligen är det en fråga som fortfarande kanske inte är löst, berättar Gösta Flemming och frågar sig: Är foto konst?

Urvalskriterierna har varit bredd; högt och lågt i bild ska varvas med långt och kort i text. Gösta Flemming kallar upplägget intuitivt, att han gjort vad han kunnat för att skapa "ett slags samlat minne av fotografikulturen i Sverige där läsaren kan känna tidens gång". En klassisk bildjournalist kan till exempel dela uppslag med en vykortsfotograf. Alla sorters bilder får plats: tidningsomslag, frimärken, reklamannonser, affischer, illustrationer och politisk propaganda myllrar genom uppslagen, hela tiden flankerade av Göstas text. En historieskrivning i presens där sidnumreringen bygger på årtal. Ingen uppdelning på ämnen eller fotografer finns, den som vill använda boken som uppslagsverk hänvisas till registret för att leta personnamn eller sökbegrepp.

Arbetet med del två är redan i startgroparna, en bok som förhoppningsvis kommer att finansieras av intäkterna för bok ett. Men det kanske inte är någon brådska, Centennium känns som en bok som kommer att räcka länge.