Fotoboken slet ut tre par skor

För fyra år sedan ringde telefonen hemma hos Tore Hagman. I andra änden fanns Jeppe Wikström, fotografen som hade en försäljningssuccé med boken Stockholm. Nu ville förlaget Max Ström ha en systerbok om Göteborg. Efter ett möte i Stockholm svarade Tore Hagman ja. Men sedan blev det några sömnlösa nätter.

- Jag som bor i Vårgårda sju mil bort och bara har åkt till Göteborg för att gå på bio eller konsert, eller laga en trasig Hasselbladskamera! Tankarna malde: hur gör jag? Hur ska jag finna en röd tråd? Hur ska jag hitta min egen stil i projektet?

Men efter ett tag började han hitta fram - både genom planering och genom att bilderna kom till honom spontant när han vandrade runt i staden. Han försökte undvika hårt ljus eftersom det ger för djupa skuggor. Emellanåt bodde Tore över i sin husbil och gick upp tidigt på morgnarna.

- Om jag kunde få ut två bra, berättande bilder per arbetsdag var jag jättenöjd. Och efter ett år var jag så hänförd att det inte existerade något annat än att åka till Göteborg och ta bilder. Men det är inte bara vackert morgon- och kvällsljus i boken. Även «regnet på tvären» finns med liksom den fuktiga, disiga Göteborgsvintern. Bilderna ackompanjeras dessutom av text av Göteborgskåsören Kristian Wedel. Det gör boken till något mer än turistböckerna med sina registrerande vykortsmotiv och torra informationstexter. Tore Hagman vet att bra bilder måste berätta något.

- Jag vill gärna att det händer något i bilden - annars blir det för tråkigt. Sedan försöker jag alltid att jobba med att förenkla, gå nära och berätta om helheten utifrån ett litet utsnitt. Även i stadsfotografering gäller det att försöka fånga den lilla händelsen. Närvarokänslan är intressantare än stora vyer, även om de också måste finnas med i en sådan här bok.

Just närvaro och planering har varit nyckelorden i arbetet med boken. Planering med att få upp en skylift på ett berg eller andra otillgängliga ställen, eller att få tillstånd att komma upp på ett privat tak. Strävan har varit att hitta en del vinklar som inte setts förut.

- Förr har jag gått med blicken i backen eller rakt fram, men nu tvingades jag verkligen att se staden - titta på arkitekturen, se fönster och dörrar. Plötsligt var det en helt ny stad som uppenbarade sig.

Göteborgarnas glada humör har hjälpt honom i arbetet. Som till exempel när han gled upp i korgen på skyliften längs en husfasad. Vid femte, sjätte våningen tittade en kvinna ut och frågade: får det vara en kopp kaffe?

- Sådant, plus att det alltid händer något i en stad, är jättekul. Jag har egentligen aldrig haft någon längtan till städer tidigare, men nu känns det som ett självklart motivområde.

Tore Hagman har levt fullt ut på sitt foto sedan 25 år. Redan som trettonåring gick han med i Vårgårda fotoklubb. Det var då han lärde sig göra egna, svartvita bilder i mörkrummet.

- Det var en magisk känsla när jag fick se min första bild växa fram. Det finns inget som har slagit det i min fotografiska karriär.

Han gjorde lumpen som fotograf och där fick han bland annat låna Hasselbladskameror. En ny värld öppnade sig och med mellanformatet blev det efter hand mer och mer landskapsfotografi. Göteborgsboken är visserligen gjord med digital småbild, men nu har han köpt sig en digital Hasselbladare. En rejäl investering och Tore tycker inte att den digitala tekniken har gjort yrkesfotograferandet billigare. Ständiga uppgraderingar av mjuk- och hårdvara i form av program, datorer och kameror är en stor kostnad i en tid då få kan leva på sina bilder. Tekniken ställer också nya krav.

- Idag krävs enormt mycket mer av dig som fotograf än förr. När vi plåtade med dia var ju bilden klar när man kom hem, men idag är det mycket annat du måste kunna som fotograf: svart- och vitpunkt, kontrast, skärpning … Nya program och ny teknik gör att du aldrig blir fullärd.

Men han längtar inte tillbaka till den analoga tiden. Tore gillar arbetet vid datorn - om han inte kommer hem med för mycket bilder.

- Jag är ingen «knäppare» och vill gärna sovra när jag är ute. Det är också därför jag jobbar med stativ - jag vill göra arbetet omsorgsfullt. Leta upp motivet och sedan finlira - det är fotografi för mig. Då blir det inte 500 bilder om dagen. Många frågar hur många bilder jag tog till Göteborgsboken men jag brukar

svara att «jag slet ut tre par skor». Det säger något om den tid som krävs för att få bra bilder.

Efter boken om Göteborg har han nya projekt att ta tag i. Ett av dem klappar hjärtat lite extra för: dokumentation av jordbruksbygdens människor. Tore visar några av bilderna på datorskärmen. Stilen är klassisk: svartvita, enkla bilder utan åthävor, kvadratiskt format - raka porträtt av bygdens fårade människor. De tittar in i kameran och avbildas i den miljö de lever och arbetar i.

- Jag började fotografera de här människorna för 20 år sedan. Det är en typ av människor som knappt finns längre: förnöjsamma, även om de levt under knappa livsbetingelser. Det känns som om de är mer måna om landskapet än sig själva. Jag känner starkt för dem.

Efter stadsfotograferandet längtar han också tillbaka till landskapsfotot.

- Jag har världens roligaste arbete! Det är lika spännande att ta bilder idag som när jag var tretton år. Det är så kul att jag nästan kan få ångest om jag inte kommer ut vissa dagar, säger Tore Hagman och tittar ut genom fönstret.

Ett mjukt soldis ligger över beteshagen. Ner mot vägen kommer en och annan dimbank vandrande. Klar, kall luft blandas med varm fuktig luft från markerna. Det är en perfekt fotodag.