Göran Zebühr: Härma är att utvecklas

Mänsklig utveckling handlar ofta om att härma andra. Det lilla barnet lär sig av sina föräldrar i tal och gester. Musik som skapas har säkert haft mycket annan musik som inspirationskällor. I konstutbildningen är kopiering på många håll fortfarande en viktig del av undervisningen. Genom att upprepa de stora mästarnas penseldrag och hantering av ljuset får man viktiga bidrag till det egna skapandet.

Inom musiken spelar nya artister ibland redan kända verk. Man kan vara nära originalet eller göra en ny tolkning. Detta kallas covers, inte plagiat. Men sen finns det gråzoner då det börjar bli trassligt. Brian Wilson i Beach Boys skrev »Surfin’ USA« efter att ha blivit inspirerad av Chuck Berrys »Sweet Little Sixteen«. Brian Wilson kallade det en hyllning men Chuck Berry kände det inte så. Efter legala dispyter fick Chuck Berry royalties för Beach Boys låt.

Jag har under alla år som amatörfotograf sökt intryck och inspiration genom att gå på fotoutställningar, fotokurser och läsa fototidningar och fotoböcker. Samtal med andra fotografer är också väldigt utvecklande. Även fototävlingar ser jag som utvecklande. Det är ett tillfälle att ta fram så bra bilder man förmår. Olika tema innebär nya utmaningar och därmed möjlighet till utveckling.

Någon gång under 70-talet läste jag om Lucien Clergue och fotofestivalen i Arles i tidningen Foto och bestämde mig för att åka dit. Det tog mig tyvärr över 40 år. Utställningarna hänger ett par månader, men första veckan i juli är det foto överallt i och utanför staden Arles. År 2015 såg vi en utställning av den för oss okända fotografen Sandro Miller vars bilder hängde i ett kloster utanför stan. Utställningen hette »Malkovich, Malkovich, Malkovich – Homage to Photographic Masters«.

Sandro Miller ville hedra de fotografer vars porträtt varit viktig inspiration för hans fotografiska karriär. Han valde ut 34 bilder och tillsammans med John Malkovich gjorde de egna tolkningar av de stora mästarnas porträttbilder. Jag och min fotokompis Lars blev golvade av den ovanliga idéen och alla fantastiska tolkningar. Speciellt noterade vi tolkningen av Diane Arbus bild av två unga tvillingflickor och även många av Irving Penns porträtt, bland annat det av Truman Capote. Vi pratade om hur roligt Miller och Malkovich måste ha haft när de iscensatte sin hyllning. Och så bra resultatet blev.

Själv funderade jag flera år på att göra något liknande. Jag har ingen porträttstudio och känner heller inga etablerade skådespelare. Men jag intresserade sonen Peter för tanken och 2019 bestämde vi oss för lämplig förlaga, letade rekvisita och planerade ljussättning. Ett stort antal exponeringar/försök senare var vi nöjda och under tiden hade vi väldigt roligt. Jag har visat bilden i olika sammanhang och alltid varit noga med att ange inspirationen till bilden. Men haft lite svårt att avgöra om det är Penn eller Miller som är den egentliga inspirationskällan.