Bilden i fokus

Hampus Elowsson: Till sista droppen

För att få den här bilden använde Hampus mjölk och lite karamellfärg.

Att fånga ett ögonblick, på ett sätt som skapar bilder av något vi aldrig riktigt kan uppfatta med blotta ögat, är fascinerande. För Hampus Elowsson har det blivit en stor utmaning och ett spännande projekt.

Du har säkert sett dem på internet, på olika bloggar, i portfolios och i fotocommunities. Bilder på fångade droppar. Vätska som frusits mitt i en rörelse, på ett sätt som vi aldrig annars ser dem. Som en stelnad dans. Hampus Elowsson såg också de här bilderna och nu, många år senare har han tagit tekniken och bilderna till en nivå som få andra gjort.

Hampus Elowsson

Ålder: 38 år.

Bor: Kristianstad

Gör: Fotograferar droppar med hjälp av en avancerad konstruktion. IT-tekniker.

Utrustning: Canon 7D, 100 Macro samt fyra 580 EX blixtar. 

Webb: hampus.elowsson.eu

– Jag älskar tekniska utmaningar och ogillar halvmesyrer, säger Hampus.

Och att det varit en teknisk utmaning förstår man när han berättar om sitt projekt.

Fastnade för Macro

Hampus pappa var intresserad av teknik och elektronik, när Hampus själv var liten var det därför självklart att han skulle få lite sladdar och annat att plocka med. Så intresset för teknik har funnits med Hampus sedan han var liten, något som han sedan själv utvecklat vart efter tiden gått. Numera är hans sysselsättning, bortsett från fotograferandet, IT-tekniker. Något som ytterligare avslöjar hans intresse och kunskaper om de viktiga komponenterna i hans droppfotografering.

Fotointresset dök in i Hampus liv för ungefär tio år sedan via en flickväns pappa. Hampus fastnade för macrofoto och snöade in helt på det, intresset utvecklades mer och mer.

– Det största intresset var att fotografera riktiga macrobilder där till exempel en fluga täckte hela bilden, berättar han.

På vägen har han även sysslat lite med undervattensfotografering i något år, men blev tvungen att sluta dyka på grund av hälsoskäl och då fick han av naturliga orsaker sluta även med undervattensfotograferandet.

Vatten med lite glycerin i gav den här bilden.

För några år sedan såg Hampus bilder på internet som föreställde droppar som frusits i tiden med hjälp av blixtar. Han blev fascinerad och ville testa själv.

– Det finns färdiga riggar att köpa. Då behöver man bara bygga ihop den och trycka på en knapp så får du en bild. Men hur kul är det? Någon annan har matat in siffrorna och bestämt hur det ska se ut. Jag bestämde mig för att jag skulle bygga min egen istället. Jag gillade ut­maningen, säger Hampus.

Fick lära sig två språk

Och en utmaning fick han. För att få ihop sin egen rigg var Hampus tvungen att lära sig två olika programmeringsspråk, ett för programvaran han var tvungen att skriva till sin dator och ett annat programmeringsspråk för att styra elektroniken i riggen.

– Det var svårt, säger Hampus och fortsätter, har man ingen kunskap om programmering och elektronik är det väldigt svårt.

Vätskorna som bildar droppen kommer ut genom en så kallad magnetventil, det är en ventil som antingen är helt öppen eller helt stängd. Hur länge ventilen är öppen styr hur stor droppen blir, men även parametrar som hur stort tryck det är på vätskan, alltså hur högt upp Hampus har fäst behållaren med vätska ovanför ventilen. Ju högre upp den är, ju högre tryck, och ju mer vätska pressas ut genom ventilen under den tid som ventilen är öppen. Det är bara några av de parametrar som avgör hur bilden kommer att se ut i slutändan. I Hampus rigg har han sju olika sådana ventiler där han kan ha olika vätskor. Hur länge ventilen ska vara öppen matar han in i datorn. Från datorn kan han även slå av och på lamporna 
i rummet där hans rigg står.

– Om lamporna är tända i rummet påverkar det bilden, det kan bli reflektioner och skärpan blir sämre. För att kontrollera ljuset helt vill jag släcka ner alla andra lampor och dra för fönstren så att det blir mörkt.

Så funkar det

Det finns inget enkelt sätt att i detalj förklara hur Hampus rigg fungerar. Men försöker man sig på en enkel beskrivning fungerar det så att Hampus skriver in de värden han vill ha i datorn. Värdena styr hur länge ventilen är öppen, vilken fördröjning han ska ha på blixtar och kameran efter det att ventilen öppnats. När allt sedan är inställt startar han programmet och maskinen gör sitt.

– Det tog väldigt lång tid innan jag insåg vilka fördröjningar jag skulle ha på blixtarna. När jag började visste jag inte om det var 200 millisekunder eller fyra. Och hamnar man någon millisekund fel så blir det ingen bild, säger Hampus.

Han berättar att timingen är helt klart det svåraste med hela riggen, att få till den så att det blir en bra bild.

– Jag är inte lagd för att ge upp och det är nog tur det. I början satt jag många timmar och tog massor av bilder, som inte ens blev något, för att ta reda på vilka inställningar som fungerade.

Men bara för att saker och ting styrs via en dator och att Hampus har provat ut en massa olika saker så betyder inte det att allt fungerar som det är tänkt. För varje bild Hampus tar förändras trycket i vätskebehållaren vilket påverkar droppens storlek som i sin tur påverkar bilden. Så ett visst mått av ovisshet finns alltid kvar.

Olika vätskor – olika bilder

Hampus har experimenterat en del med olika typer av vätskor för att se vilka resultat han gillar mest. Bland annat har han provat vatten, vatten med olika tillsatser (potatismjöl, guarkärnmjöl och karamellfärg), mjölk, öl och rapsolja.

– Det senaste jag provade var rapsolja. Det blev bra bilder men slangen från vätskebehållaren till ventilen gillade inte oljan. Den blev alldeles stel så den måste jag byta ut. Men en slang som tål rapsoljan kostar 500 kronor metern, så jag har inte riktigt bestämt hur jag ska göra, berättar Hampus.

Skillnaden mellan de olika vätskorna är stor. Vatten och mjölk skvätter till exempel väldigt mycket mer än olja eller vatten med förtjockningsmedel, eftersom det är tunnare vätskor.

Oljan, eller det tjockare vattnet, ger mjukare kanter och jämnare former på dropparna än bara vatten eller mjölk. Mjölken ser nästan ut som en hinna på bilden. Det svåraste att arbeta med, som Hampus har testat hittills, är öl.

– Öl är ju kolsyrat och de små luftbubblorna far runt hur som helst och gör att vätskan beter sig väldigt olika hela tiden så det är svårt att beräkna hur det kommer att uppföra sig på bilden, förklarar han.

Öl, som använts på den här bilden, är svårt att jobba med.

Droppen som faller från ventilen fångas upp i en balja som står i botten av riggen, baljan är i sin tur fylld med en vätska. Det är när droppen slår ner i den vätskan som den pelare som Hampus fotograferar bildas. I de allra flesta fall använder han sig av samma vätska i botten som han har i droppen. Om det är olika vätskor kommer ju vätskan i karet sakta men säkert kontamineras av dropparna och då får man missfärgningar i bilden.

– Ibland kan det så klart vara effektfullt att ha olika vätskor, men det är svårt att kontrollera hur effekten blir, så oftast har jag samma vätska uppe och nere.

Hampus har nya vätskor på lager som han vill testa, bland annat kokosmjölk som är tjockare än vanlig mjölk. Men det är bara fantasin som sätter gränsen för vilka vätskor man kan prova, Hampus är sugen på allt från sirap och rödvin.

Kameran inte så viktig

Vilken kamera man använder är inte så jätteviktigt enligt Hampus, det viktiga är att den har uttag för elektronisk trådutlösare. Det är nämligen där sladden som sedan går till datorn ska kopplas in.

I början provade han även med att trigga kameran via IR, men det var inte lika stabilt som med kabel.

– I början använde jag en Canon 350D, men nu har jag en 7D som jag använder tillsammans med en 100 millimeter macro. Oftast har jag bländaren på runt tio, det blir ändå inte något skärpedjup att prata om. Jag ställer kameran i bulb-läget och via datorn styr jag hur länge slutaren är öppen. Men det är blixtarnas brinntid som fryser bilden så slutartiden är inte viktig, förklarar Hampus.

Blixtarna han använder är fyra stycken Canon 580 EX. Ibland med färgfilter för att sätta lite extra färg på bilderna. Men han använder även andra tekniker för att färga bilderna, färgade bakgrunder eller färgade vätskor. De olika teknikerna ger olika resultat i bilderna. Tidigare har han använd färdiga färgfilter, men nu har han hittat overheadplast som han kan skriva ut i olika färger. Då kan han börja göra egna filter vilket ger mer utrymme för att experimentera.

Estetiska tankar

En perfekt bild för Hampus handlar mycket om att få till det tekniska.

– Ibland håller jag på i sex–sju timmar och då tar jag flera hundra bilder så jag kan ju inte spara alla. Men jag har märkt att bilder jag tyckte var jättebra för några år sedan är sådant jag förkastar nu. Men ibland sparar jag bilder som inte riktigt är perfekta rent tekniskt, men som ändå triggar min fantasi på något sätt, berättar han.

Bygger om

När Kamera Bild ringer Hampus är han i full gång med att bygga om sin rigg, istället för sju ventiler kommer han nu att ha fem ventiler, som han kan styra med sin dator. Han kommer även att ha en laserpekare som visar exakt var droppen kommer att träffa. Den stora fördelen med det är att om han till exempel vill ta en bild där en droppe mjölk träffar ytan i en kaffekopp kan han testa med att droppa kaffe utan att kontaminera kaffet med mjölk och sedan när han får till dropparna så som han vill kan han bara rotera ventilerna och välja den som droppar mjölk istället.

Aldrig färdig

Just nu håller han på att testa flera detaljer med det nya bygget, något som tar tid.

– Ibland tänker jag fel när jag sitter och skissar på nya konstruktioner och jag vill inte beställa delar utan att veta att jag har tänkt igenom allt flera gånger. Blir det fel kan det bli dyrt. I onödan.

Den nya konstruktionen blir mer avancerad än den tidigare. Den är fortfarande byggd av aluminium­profiler men kommer att ha flera motorer och fler styrenheter. Men hur mycket mer avancerat kan det bli egentligen?

– Jag blir nog aldrig riktigt färdig, men jag kommer nog till en punkt där jag inte kan komma på vad jag kan lägga till. Men det dröjer nog ett tag.