Hendrik Zeitler – naturfotografen som växlade spår

Text och porträttffoto: Bo Ignell Foto: Hendrik Zeitler

DENALI NATIONALPARK i Alaska hösten 2000. Hendrik Zeitler har lämnat tältet och vandrat i tre timmar. Motivet han ska fotografera är Alaskas mest välkända och ljuset är perfekt.

Men när Hendrik står där, redo att ta sina bilder, kommer en buss från en av de dyra "lodgerna" vid parkvägens slut. Det är bara de som har tillstånd att köra in i parken under den här tiden på dygnet. Fotograferna kliver ut - de har betalat dyrt för sin drömbild av Alaska. Hendrik låter bussen och vägen vara kvar i sökaren.

- Det kändes som om bilden blev intressantare med bussen än den bild jag hade tänkt ta från början, säger Hendrik.

Och någonstans där dog hans passion för naturfoto. När Hendrik senare gjorde sitt examensarbete på Fotohögskolan i Göteborg blev projektet snarast en dekonstruktion av den traditionella naturfotografin.

- Ofta bygger man upp en idealbild av naturen inom naturfotografi. Hur får jag den perfekta, sublima bilden av naturen?

hendrik1.jpg

Hendrik är ordförande i det ideella galleriet Box i Göteborg som har fokus på samtidskonst i alla former. Foto: Bo Ignell

DEN SOM BLÄDDRAR bläddrar bland Hendriks "gamla" naturbilder möts av andlöst vackra bilder av både landskap och djur. Inte förvånande att han inbjöds att ställa ut på många naturfotofestivaler. Bildmaterialet har absolut kvaliteter för publicering i bokform.

- Ja, jag tycker att jag har många naturbilder som är mycket bättre än de jag sett i många fotoböcker från Alaska, men det är inte mitt gebit längre. Visst kan jag fortfarande känna som när jag var på Island nyligen att "oj, den här bilden skulle bli vacker med isbergen". Men jag reser inte längre på det sättet.

savageriver.jpg

Foto: Hendrik Zeitler

FÖRUTOM JAKTEN PÅ idealbilden av naturen, förknippas naturfotografi ofta med teknisk perfektion. Och i strävan efter det perfekta ska också bildkvaliteten vara på topp. Även om Hendrik numera har gått vidare mot andra motivområden har han fortfarande kvar sina höga tekniska krav på bilderna. I dag fotograferar han främst med storformat.

- Det beror nog mest på att jag är missnöjd med den tekniska kvaliteten med andra format. Det är också därför som jag har gått upp i format från 4x5 till 8x10 tum.

"Eftersom storformatsfilm

är dyr, måste jag tänka efter

mer noggrant"

Detaljrikedomen i kopiorna är slående och det går att titta på bilderna med näsan mot papperet för den som så önskar. Att göra Hendriks storformatsbilder rättvisa i tidningstryck är svårt.

- Jag tycker ofta att tekniken, att man ser kornet eller ser kamerans begränsningar, kan lägga sig som ett filter mellan betraktaren och bilden och att man då får känslan av att "det här är ett fotografi". Med storformat kan man oftast se konceptet bättre utan begränsningarna mellan sig och filmen.

Men det finns också andra fördelar med att jobba med storformat.

- Eftersom storformatsfilm är mycket dyrare tvingar jag mig att tänka efter mycket mer noggrant. Med storformat ser du också en betydligt större bild på mattskivan och det blir lättare att få känslan för hur kopian kommer att se ut jämfört med att se motivet genom en sökare, säger Hendrik.

Storformat kräver mycket fotografisk kunskap och förknippas sällan med ögonblicksbilder. Är du en planerande fotograf?

- Ja, väldigt mycket. Tidigare fotograferade jag ganska mycket dokumentärt men jag går mer mot det planerade. Det är också det jag är mest intresserad av när jag tittar på fotografi: det är intressantare att se ett koncept som har växt fram, än att se en ögonblicksbild.

MEN STORFORMAT KRÄVER tålamod. För att få skärpedjup krävs extremt små bländare och exponeringstiderna blir ofta väldigt långa. I Hendriks nattbilder ligger tiderna ibland runt fyra timmar. Hendrik nämner tålamodet som sin största styrka.

- Det krävs genom att jag jobbar mycket ute. Det händer ofta att jag går ut mitt i natten för att fotografera, men många gånger är det fel väder, eller också blir det imma på objektivet under den långa exponeringstiden.

Om han jobbar på ett projekt och inte blir nöjd gör han om hela projektet, ibland flera gånger. Samma sak med kopior och hängning. Han gör det mesta väldigt genomarbetat och under väldigt lång tid.

Är du rent av en perfektionist?

- Nja, det är ganska rörigt på mitt kontor och i min dator, men jag är petig med mina bilder och själva slutprodukten.

homer.jpg

- Fotograferna tar fisk och kastar i vattnet och så kommer örnarna och "fångar" fiskarna och då tar man bilderna. Jag har aldrig tidigare sett bilder på omgivningen och blev väldigt förvånad när jag såg hur det såg ut. Det är vid Homer Spit där det ligger flera fiskrenserier. Där bor också en gammal dam vintertid som matar örnarna. Under åren har det kommit hundratals örnar dit och numera är det en ganska stor turistattraktion.

SPÅREN FRÅN NATURFOTOGRAFIN finns även kvar i bildspråket. I projektet Satelliter har Hendrik använt naturfotoestetik på bostadsområden som oftast framställs som gråa. Och i ett pågående projekt fotograferar han veganer som kysser husdjur i vackra landskap. Bilderna är mycket vackra, med en näst intill kitschig stil.

- Estetiken är inspirerad av reklamen från Jehovas vittnen, de där paradisiska bilderna där djur och människor strålar som en lycklig enhet. Jag ville överdriva den estetiken. Det finns också en dubbeltydighet eftersom jag själv är vegan. Är det allvar eller driver jag med mig själv?

"Jag är inspirerad av reklamen

från Jehovas vittnen, de där

paradisiska bilderna."

HAN HAR PATOS för djur och rättvisa. När vi ska äta lunch i ett marsregnigt Göteborg får Hendrik välja ställe. Det blir Jord, utnämnd till "Årets restaurang" av Förbundet Djurens Rätt. Krav- och rättvisemärkta råvaror - allt gjort med stora etiska krav. Hendrik förhör sig om maten, frågar vänligt kocken om ingredienserna i några skålar på salladsbordet. Han är själv engagerad i veganmatsföreningen Vegfab, och dessutom hjälper han Djurens Rätt med bilder ibland.

- Jag har ganska mycket allmänt emancipatoriska tankar, så det handlar inte bara om veganism. Även om jag aldrig har engagerat mig i något parti har jag umgåtts mycket i vänsterkretsar, säger Hendrik.

skf.jpg

Foto: Hendrik Zeitler

MED DEN VÄRLDSBILDEN är det kanske inte förvånande att han brutit sig loss från naturfotogenren där bildidéerna ofta styrs av klassiska konventioner. Även studierna på Fotohögskolan har gjort honom friare i sitt fotografiska förhållningssätt, tycker han. Skolan i Göteborg är inriktad på konstfoto och eleverna får stor frihet.

- I början tyckte jag att den friheten var förvirrande, men samtidigt märkte jag att det gav resultat, säger Hendrik som är uppväxt i Hamm i Tyskland och började sina studier på designhögskolan i närliggande Dortmund.

Men där var utbildningen hårt styrd.

- Examensarbetena var ofta inriktade på till exempel en fiktiv reklamkampanj. Dessutom gick det ungefär 2 000 elever på skolan jämfört med 70-80 elever här, säger Hendrik.

Från början var tanken en termin som utbytesstudent i Göteborg, men Hendrik fortsatte och tog även sin examen på Fotohögskolan. Det ångrar han inte.

- Man lär inte ut fotografi utan en metod. Det är en diskussion med lärarna men de griper aldrig in i själva gestaltningen. I stället får man en väldigt gedigen grund med konsthistoria och eleverna får själva upptäcka och utveckla det man blir intresserad av.

valrossar.jpg

Foto: Hendrik Zeitler

I HENDRIKS FALL kommer mycket av inspirationen från konstfotografer som till exempel Hiroshi Sugimoto, Cindy Sherman och Thomas Demand, men han ser även mycket på film.

- Jag blir till exempel inspirerad av finske regissören Aki Kaurismäki och hur han jobbar med bild. Även saker som jag läser kan inspirera och jag tittar också mycket på videokonst och måleri. Utställningen Naturens spegel på Nationalmuseum var väldigt spännande. Det var intressant att se hur olika målare hade tolkat likadana teman.

"Konstens ansvar är

att väcka frågor och

skapa diskussion."

JAG BERÄTTAR OM en insändare till KameraBild som vill ha tydligare regler för vad som är en bra bild, men Hendrik tycker inte att det finns några konstnärliga sanningar eller rätt eller fel metod.

- Det är svårt att skapa något helt nytt, men att utveckla traditionella områden, både formella och innehållsmässiga, kan också föra konsten framåt, menar Hendrik som inte är någon vän av konservativ fotografi som är inriktad på att bevara och som förnekar att bilder kan påverka.

Han tycker också att fotografiska projekt som har ett socialt ärende gör bilderna intressantare.

- Se hur Cindy Shermans bilder har bidragit till att ändra vår uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt. Eller på fotografer som Nan Goldin som med väldigt privata bilder har påverkat människor i en liknande situation.

Är det dit du vill nå med din egen fotografi?

- Jag vill gärna öppna ögonen för nya perspektiv att se på saker, visa nya vinklar, väcka tankar och ställa frågor. Om jag hittat några svar vet jag inte, men det är konstens ansvar att väcka frågor och skapa diskussion.-

satellit1.jpg

- Tanken med Satelliter är att använda en medveten naturfotoestetik på bostadsområden som oftast visas som gråa och tråkiga och att beskriva mitt eget bostadsområde på det sättet. Många av bilderna i serien har jag tagit från min egen balkong. Foto: Hendrik Zeitler

satellit2.jpg

Från serien Satelliter. Foto: Hendrik Zeitler

Aktuella projekt

JUST NU ARBETAR Hendrik med flera parallella projekt. Förutom de djurpussande veganerna och projektet Satelliter jobbar han även på sina egna fotoalbum.

- Jag har ett stort intresse av hur vi med fotografi gestaltar världen och hur vi med fotografi skapar våra minnen. Därför har jag lagt ner ganska mycket tid på mitt eget privata fotoalbum. Jag gör fina kopior på vardagsbilderna jag tar och när mina barn går igenom albumen ska de också kunna läsa vilka personer som är med på bilderna.

Vilka är tankarna bakom bilderna på kor?

boxkalv.jpg

Foto: Hendrik Zeitler

- Jag blev väldigt intresserad av porträttfotografi. När man tar porträtt på människor har man ofta direkt ögonkontakt och de flesta tror att det finns ett utbyte mellan fotograf och den som fotograferas - ett samarbete som gör att personen öppnar sig. Men jag tycker oftast att det är fotografen som är ansvarig för hur bilden kommer att se ut - man får bara ett intryck av samarbete. Tanken var att ta porträtt av motiv som inte vet något om fotografi eller som inte vet något om representation.

- Det var svårt att få ögonkontakt och korna blev väldigt snabbt ointresserade av kameran. Jag fick stå med halm och vifta och det var inte lätt att få en bild. Jag försökte få bilder som man kan tolka som riktiga porträttbilder, med blänk i ögonen och allt. Jag använde studioljus och även en del bakgrunder.

ko1123.jpg

Foto: Hendrik Zeitler

Hendrik tycker att porträtten av korna är hans roligaste projekt hittills.

- Det blev ganska enkla men ändå intressanta bilder tycker jag, även om en del utrustning gick sönder och allting luktade i evighet. Jag tänkte varje gång att nu måste det snart vara klart. Varje bild tog ju oftast flera dagars fotograferande. Men det var roligt.

hendrik2.jpg

Foto: Bo Ignell

Hendrik om din utrustning

HENDRIK HAR EN liten Ricoh GR1s-kompaktkamera med ett fast 28 millimeters objektiv. När han började med fotografering använde han Leica, men bytte sedan till Canon. Eftersom han numera oftast använder storformat sålde han sina analoga småbildskameror och köpte en Canon Eos 5D.

- Jag använder den ganska mycket för mindre porträttuppdrag, lite bröllop och sådant. Hittills har jag inte tagit några utställningsbilder med den.

Men är det inte farligt för en planerande och noggrann fotograf att plåta digitalt? Risken är väl att man börjar slösa med bilder?

- Ja, men jag tar bara råformat och då går det ju inte in så många bilder på kortet. Tidigare förbrukade jag ganska mycket storformatspolaroider för att kolla blixtexponeringar men det gör jag ofta digitalt nu och det sparar ganska mycket pengar. Storformats-polaroiderna kostar ju nästan femtio kronor styck.

Så du har inga principiella invändningar mot det digitala?

- Nej, men jag ser fortfarande ganska många begränsningar. Att stå ute och fotografera med extremt långa slutartider fungerar till exempel inte eftersom det blir väldigt brusigt.

Hendrik använder också en mellanformatskamera, en Pentax 6 x 7.

- Jag använder den mycket på resor och för mina fotoalbum. Med digitalkameran måste jag skicka filerna till Crimson i Stockholm och det blir ganska dyrt. Om jag köper fotopapper på rulle kostar det mig ungefär en krona per kopia om jag kopierar själv. Då blir det också mycket enklare att kopiera upp fler kopior till min portfolio. Om bilderna blir repiga kan jag ta nya direkt ur högen.

Och så kör du storformat, en Arca-Swiss med 4 x 5- och 8 x 10-bakstycken. När det gäller storformat kan man väl lägga ner hur mycket pengar som helst på kameror och objektiv?

- Jo, men man kan köpa utrustning begagnad för rimliga pengar och samtidigt är det ju så att den digitala kamera jag har kommer att vara väldigt gammal om tre år. Analog utrustning är tidlös på ett annat sätt.

10 fotografer som inspirerar Hendrik:

- Annika von Hausswolff

- Stephen Shore

- Sally Mann

- Richard Misrach

- Joel Sternfeld

- Rineke Dijkstra

- Philip-Lorca DiCorcia

- Miriam Bäckström

- Annica Karlsson-Rixon

- Adam Fuss

Fakta: HENDRIK ZEITLER

- Ålder 31 år

- Bakgrund Född i Tyskland. Bor i Hammarkullen, Göteborg. Utbildad vod designhögskolan i Dortmund och Fotohögskolan i Göteborg.

- Utrustning Arca Swiss (4x5 och 8x10 tum), Pentax 6x7, Canon Eos 5D, Ricoh GR1s.

- Hemsida www.hendrikzeitler.com