Nyhet

Jag älskar frågan "Är det här norrsken?"

Fenomenet (be-)visar att smittan, den stora norrskensepidemin, ökar. Rejält. Det är nästan så att man får lusten att hålla presskonferens

Jag älskar de gryniga bilderna med den tillhörande frågan "är det här norrsken?". Det är inte bildens ofta urusla kvalitét jag går igång på, eller motivet eller om det överhuvudtaget är norrsken som anas, eller någon sorts ljusbrun ljusförorening som frågeställaren tar som norrsken. Inte heller det får det att rycka i mungipan, däremot förklarar jag gärna vad det är som inte gör det: Solnedgångar. Fy. För ljust.

Nej, ge mig de mörka, gryniga, inte sällan molniga iPhone X-bilderna med extra filter. Njuter varje gång.

Missförstå mitt raljerande rätt, bra bilder får alltid ett "hjärta". Men -när vi ändå pratar om favoritfrågor bjuder jag på en till. Föga otippat är den "Kan jag se norrsken från "infoga valfritt ort/stadsnamn här"?" Det har blivit så många under åren att frågeställaren sedan något år möts av ett autosvar som mellan raderna kan läsas som "ta det lugnt, vi har koll." Eller kanske som "vänta till barnen har skärmtid, då kommer svar. Om alla är friska, och jag hinner".

Men blir det inte jobbigt då? Stressigt? Utröttande? Irriterande till och med, kanske läsare av dessa rader undrar och med rätta. Inte ett dugg faktiskt, tack vare Facebooks mer brilljanta funktioner, autosvaret. Däremot är det, precis som de gryniga telefonbilderna något häftigt med en överfylld inkorg av frågor och undringar.

Fenomenet (be-)visar att smittan, den stora norrskensepidemin, ökar. Rejält. Det är nästan så att man får lusten att hålla presskonferens, och med snygga stapeldiagram och allvarsam ton - men med illa dold förtjusning - presentera den faktiska ökningningen av antalet smittade. 100 000, 110 000, 120 000, 130 000 och snart 140 000 smittade följare av Norrskensverige. Varav ingen mig veterligen har behövt IVA-vård. I alla fall inte relaterat till norrsken.

Överallt i vårt avlånga land poppar det upp små och större norrskenscommunityn, vissa med någon sorts all-inklusive-verksamhet: Norrskensprognoser, samåkning, grillfest + skeda i sovsäck. Utan tvekan är det någon form av rörelse vi ser. Kanske inte en folkrörelse, som ursprunglingen defineras som en rörelse mot orättvisor, maktstrukturer eller sociala missförhållanden. I alla fall inte ännu. Men ingen skulle bli mindre överraskad än undertecknad om den första motionen om "allmängiltlig nedsläckning vid kP-5" hamnar på Riksdagsbordet inom kort. Eller att Kommunal börjar förhandla om "sovmorgon relaterat till norrskensutbrott", liknande natten 13-14 mars i år. Det vore något.

Jag avslutar med den klassika "På Spåret"-frågan; vart är vi på väg? Den har drabbat mig redan vid 10 000 följare av Norrskensverige. Nu när vi inom ett par dagar passerar 140 000 följare är svaret detsamma: Mot framtiden, ökad solaktivitet och bättre mobiltelfoner som gör att just du slipper ställa frågan "Är det här norrsken?".