Kampen om golvet

Just nu pågår Nordiska Rådets session i Köpenhamn med bland annat sju nybakade svenska ministrar närvarande. På plats i Folketinget, några snabba steg från pittoreska Nyhavn, är också ett antal reportrar och pressfotografer. Jag är en av dem.

Det kan tyckas att det är meningslöst att fotografera på presskonferenser. Alla politiker har ju blivit fotograferade hundratals gånger tidigare. Men så tänker man inte här i tidningsvärlden.

Bilder är en förbrukningsvara. Tidningarna vill ha färska, oanvända bilder så att artiklarna känns aktuella. Att publicera en arkivbild på Fredrik Reinfeldt varje gång han gör ett utspel blir rätt snabbt tjatigt. Bilder tagna på plats, även om de kan verka rätt trista, ger närvarokänsla. Något som är svårare att få fram i en nyhetstext.

Därför är vi ett gäng fotografer från de nordiska länderna som trängs i det danska utrikesministeriets presslokal samtidigt som åtta nordiska och baltiska statsministrar har möte på andra sidan väggen.

Vi släpps in under en knapp minut på en så kallad "photo opportunity¨, eller "photo-op" som det förkortas. Tyvärr har pressavdelningen glömt tänka bild. Alla statsministrar sitter ner kring ett enormt avlångt bord och läser sina papper flankerade av sina medarbetare. Helt meningslöst.

En statsminister gör inget toppmöte. Det hade varit bättre om vi fick fotografera under en kaffepaus då statsministrarna kanske skulle stå tillsammans och småprata. Trots de meningslösa bilderna kring bordet vill Sydsvenskan publicera en bild på Reinfeldt som sitter med sina papper framför en svensk flagga.

När minuten är till ända förs skocken med fotografer ut ur rummet och in i presslokalen. Vi får vänta en timme på att mötet ska ta slut. Några fotografer använder tiden för att skicka bilder hem till bildbyrån.

Presskonferenser är verkligen vardag för bildbyråfotograferna som servar landets tidningar med bilder. De större tidningarna väljer mellan att använda bildbyråbilder eller skicka egen fotograf. Valet avgörs ofta av nyhetsvärdet. En egen fotograf kan ta bilder som konkurrenten förhoppningsvis missar. Tidningsfotografen kan ofta chansa rätt friskt på att få annorlunda bilder, bildbyråbilderna finns ju alltid som back-up. Bildbyråfotograferna får å andra sidan inte ta för udda bilder. Bilderna ska passa alla.

Jag har tagit plats på första raden bredvid en stilig fotograf i mörk kostym med svart Domke-bälte. Det är Kalle Koponen från Helsingin-Sanomat. Det visar sig att Kalle egentligen inte är fotograf.

- Jag är korrespondent i Stockholm och skriver egentligen. Men jag gillar att ta bilder, säger Kalle med ett stort leende.

En lång kvinna från det danska utrikesministeriet kommer fram till oss och berättar att vi inte får vara på golvet framför den främsta stolsraden, för där ska hon gå runt med en mikrofon som reportrarna ska använda när de ställer sina frågor. Istället ska vi stå bakom ett rött avspärrningsband längre bak i lokalen

Förhandlingen startar mellan oss fotografer och den långa kvinnan. Till slut kommer vi överens om att vi får stå i linje med den främsta stolsraden, men golvet ska vara fritt.

Jag frågar kvinnan om hon kan se till att de åtta statsministrarna ställer sig tätt tillsammans innan de sätter sig. Men det går inte för sig. Hon kan ju inte störa i mötet.

De danska fotograferna hugger på min idé och de lyckas få den långa kvinnan att prata med den danska statsministerns presschef. Antagligen är deras danska mer övertygande än min svenska.

När de åtta statsministrarna kommer ut blixtrar det intensivt. Alla danska fotografer har stora Quantum-batterier i sina bälten med dubbla blixtar inkopplade, en till varje kamera. Jag kör utan blixt och har vitbalanserat mot Fredrik Reinfeldts anteckningsblock i förväg.

Efter gruppfotograferingen sätter sig statsministrarna och vi fotografer sätter och ställer oss där fått tillåtelse att stå.

Det dröjer inte länge förrän vi börjar byta positioner med varande. Jag tänjer på gränserna och ställer mig på knä nära bordets kortsida, närmast Reinfeldt. Samtidigt sätter sig en dansk fotograf framför bordet.

Igen protesterar så vi kryper lite närmare och lite närmare. Till slut kan dansken skruva av telet och sätta på normalzoomen där han sitter framför den finske statsministern.

Det verkar som pressavdelningen räknar med att vi ska tänja på gränserna och backar oss så mycket som möjligt från början.

Varför sitter vi då på golvet? En anledning är att inte skymma för reportrar och tv-kameror. En annan är att bilderna ofta blir lite med dramatiska underifrån. Det går också att använda saker på bordet som förgrund. Allt för att kunna variera sig och få så intressanta bilder som möjligt. Att vi ser löjliga ut på tv, det bryr vi oss inte om.

Några timmar senare startar Nordiska Rådets Session. Åter igen trängs alla fotografer framför de nordiska statsministrarna. Fredrik Reinfeldt och Jens Stoltenberg poserar glatt medan finska statsministern Matti Vanhanen är mer svårflirtad. Plötsligt kommer folketingets vakter och vill köra ut oss. Kampen om golvet har börjat igen.

Magnus Fröderberg arbetar som journalist på KameraBild men också som fotograf på tidningen Sändaren och som frilansfotograf.

Foto: Johannes Jansson/norden.org