Kändisar signerade Per Kristiansen

Text Elin Parmhed Foto Per Kristiansen

Reklam, porträtt, arkitektur och skivomslag. Per Kristiansen sysslar med många olika typer av fotografering.

- Jag försöker blanda upp det så att jag gör en del roliga jobb och en del jobb som betalar hyran, säger han.

Samtidigt tycker han att alla olika typer av jobb kan vara roliga.

- Stundtals kan det vara jättekul att plåta en stillebenbild på en kaffekopp. Det är omöjligt att säga vad som är roligast. Det är som att välja mellan sina barn... om man har några.

kristiansen8.jpg

Weeping Willows. Foto: Per Kristiansen

Minimalt med retusch

Hans porträttbilder är avskalade. Människorna allvarsamma. Men det senare är inget medvetet val.

- Det kan nog vara en motreaktion mot att kunderna alltid tjatar om att det ska vara glada människor. Det värsta som finns, tycker jag, det är när man ser att det är ett påklistrat leende. Jag försöker alltid göra det så naturligt som möjligt.

Något som syns i Pers bildspråk. Han låter det vara så rent och så äkta som möjligt. Och han retuscherar väldigt sällan.

- Jag har inte ens tänkt på att jag inte har glada människor. Det är snarare undermedvetet att det blir så för att jag vill plocka fram något intressant med personen. Som de här musikerna och skådisarna, jag vill att de ska bli tagna seriöst, att det finns något djupare.

kristiansen2.jpg

Amanda Ooms (till vänster) och Elin Petersson (till höger). Foto: Per Kristiansen

Med tiden har det blivit mer avskalat. Både bildmässigt och teknikmässigt. I början använde han fem sex lampor för att ljussätta med.

- I början blir man teknikkåt och vill ha en massa grejer och det ska vara prylar överallt. Sedan blir det mer att man lär sig skala av och titta på uttrycket och inte bara tekniken.

Idag nöjer han sig med en lampa. Istället hyllar han frigoliten.

- Frigoliten är det absolut bästa ljusverktyget. Hellre den än alla blixtar som finns, om jag skulle få välja. En svart och en vit. Jag skulle aldrig klara mig utan dem.

kristiansen4.jpg

Holiday Fun Club. Foto: Per Kristiansen

Vinterfiske sporrade

26 år gammal och redan en egen studio. Men Per Kristiansen vill inte kalla det tur.

- Lite tur kanske jag har haft, men jag har jobbat hårt. Jag har byggt upp allting under så lång tid, bearbetat mina kontakter och värnat om dem.

Man kanske skulle kunna tro att Per gått långa och krävande fotoutbildningar för att komma dit han är idag. Men så är det inte. Vägen till fotograferandet gick via ett produktionsbolag där han satt och bildbehandlade andra fotografers bilder.

- Jag satt och skruvade och lärde mig allt om hur det fungerade och till slut en dag tänkte jag "vem har plåtat det här egentligen?". Då insåg jag att till och med jag skulle kunna fotografera det där.

kristiansen3.jpg

Janne Svensson från Hi-Winders (till vänster) och Katti Hoflin (till höger). Foto: Per Kristiansen

Han gick ner i företagets studio och försökte. Men naturligtvis gick det åt skogen.

- Jag insåg att jag inte var så duktig som jag trodde att jag var.

När polarna drog till Thailand stack Per i?väg till Lofoten för att fotografera vinterfisket där i två veckor. Hans första naturbilder någonsin.

- När jag kom tillbaka vann jag någonting som heter Årets Miljöfoto och jag fick vara med i TV4-morgon tillsammans med Staffan Widstrand som är en väldigt duktig naturfotograf.

Även om priser egentligen inte intresserar Per innebar det här priset att han vågade köra på.

- Det var då jag insåg att jag kan köra själv. Jag fick självförtroende och självförtroende är nog bland det viktigaste man har som fotograf. Att våga.

Till slut började han som fotograf på produktionsbolaget han jobbade på.

- Jag lärde mig allt från hur man ljussätter till färgtemperatur och det tekniska kring fotografi. Jag fortsatte också plåta mycket natur, gjorde en del reportage och åkte runt. Men på dagarna när jag skulle plåta stillebenbilder då kunde jag ha ett helvete med att plåta en colaburk. Jag blev så knäckt och jag hatade fotografi.

Men Per satsade järnet. Han stod på nätterna och jobbade, frågade alla om allt och till slut blev det roligt.

kristiansen5.jpg

Bardoseneticcube. Foto: Per Kristiansen

Koll på allt

En gång i tiden var den stora drömmen att få fotografera mode. Men när han insåg hur många människor som är inblandade i en modeplåtning, lämnade han den biten.

- Jag klarar inte av det, jag blir tokstressad. Jag vill att det ska vara så lite folk som möjligt för annars är det så många som ska tycka och snubbla på sladdar. Har inget intresse för klädbranschen, allt är väldigt ytligt och ointressant i mina ögon.

Få fotografer har bättre koll på sina bilder och uppdrag än Per. På nästan ingen tid alls plockar han till exempel fram den första bilden han någonsin tog med en systemkamera. 26 april 2001 klockan 15.40 står det i filinfon.

- Jag lånade en Canon D30 av farsan och plåtade mitt första skivomslag. Men jag hade ingen aning om skillnaden mellan slutartid och bländare. Jag hade en idé om ett skivomslag och det gick ju helt åt helvete, men jag lyckades rädda det.

kristiansen6.jpg

Foto: Per Kristiansen

Assistenter använder han sig bara av när det är absolut nödvändigt.

- I många fall tar det mer tid för mig för jag vill göra allting själv. Det är en grej om jag plåtar människor eller om jag gör en katalog, då är det råskönt att ha en assistent som hjälper till. Men när jag ska plåta en stillebenbild vill jag göra allting själv. Jag vet precis vilken kurva jag ska dra i och hur jag ska exponera. Eller så vet jag inte det och då måste jag testa mig fram.

Reklamjobben rullar in. Men Per tackar också nej till jobb som han vet inte är bra för hans karriär. Han tackar uteslutande nej till sprit-, spel-, tobak- och vapenreklam, även om det kan kännas surt och lite jobbigt att tacka nej till uppdrag.

- Men samtidigt, är det något jag inte kan stå för då skiter jag i det. Jag jobbar också med organisationer som är emot sådana grejer så det skulle aldrig fungera.

kristiansen7.jpg

Boppers (till vänster) och Jesper Tillberg (till höger). Foto: Per Kristiansen

Till en början var han än mer moralisk och tackade nej till allt som hade med reklam att göra. Men som frilans med egen studio är det svårt att bara göra dokumentära grejer och skivomslag.

- Ska man betala en studio och utrustning måste man dra in lite pengar och då är reklamjobben där man kan tjäna pengar.

Egna projekt hinner han också med. Men han är tålmodig och låter dem ta tid.

- Jag har massor av dokumentära grejer som kommer att komma. Men jag har velat göra det så pass bra, jag vill göra stora grejer så att de får genomslagskraft.

Vid en första anblick kan det verka som att Per jobbar konstant med otroligt många olika saker. Men mixen av jobb och egna grejer är en nödvändighet.

- Om man bara jobbar med uppdragsjobb utan någon emotionell koppling så blir man till slut helt hjärndöd och vill inte fotografera längre.

per.jpg

FAKTA PER KRISTIANSEN

Ålder 26 år.

Uppdrag Reklam, porträtt, skivomslag, arkitektur. Dessutom en hel del egna projekt.

Utrustning Canon 1Ds Mark II för det mesta. Cambo (bälgkamera) för arkitekturbilder. I objektivväg blir det för det mesta en TS-24 (tilt-shift-objektiv) och en 85:a 2,8. I datorn använder han mest Capture One, men även Photoshop.