”Får jag fotografera byggnader?”

Jag fick en lista med adresser och lämnade redaktionens garage. Först styrde jag bilen mot Djursholm, sedan vidare mot Vaxholm. Resan fortsatte med ytterligare ett antal stopp, där den gemensamma nämnaren var adresser med dyra privatbostäder – hus som många av oss inte är i närheten av att kunna hosta upp pengar för.

Mitt uppdrag var att fotografera villorna till en artikel om bostadspriser, något i stil med »här är husen med dyrast prislapp just nu«. Lämpligt jobb för en praktikant, tänkte troligen bildredaktören på kvällstidningen och skickade iväg mig.

Det var inte så enkelt som man kan tro. Till att börja med skymdes de exklusiva boningarna ofta av grönska och murar, antagligen för att förhindra någon fotograf från att stå ute på gatan och rikta kameran mot ägorna. 

En sådan som jag alltså, som gjorde precis det. Så gott det nu gick. 

Det var också en gnutta olustigt att befinna sig i ett bostadsområde med kameran i högsta hugg. Skumt värre kunde tyckas, inte minst med tanke på de påkostade adresserna. Men inga förbipasserande dök upp under mina korta stopp, vilket var skönt. Att utmana ödet med några längre fotostunder kändes onödigt – även om en konfrontation inte hade varit hela världen. Då hade jag sagt som det var. 

För jag gjorde ju inget olagligt.

Foto: Kul2r / Pixabay

I Sverige är det tillåtet att publicera bilder av byggnader utan att först fråga om lov – även om bilderna ska användas kommersiellt.

Överstruken kamerasymbol

Att fotografera byggnader i Sverige är tillåtet, offentliga såväl som privata. Det krävs inga tillstånd för sådan verksamhet. Kravet är förstås att du som fotograf befinner dig på allmän plats, så som var fallet när jag svängde runt med bilen och förevigade lyxvillor. På gator som är öppna för alla får du rikta kameran åt vilket håll du önskar, i princip. Det finns dock några situationer då du måste låta kameran vila: