Lena Granefelt visar det vackra i det vissnade

Ett projekt som hon för övrigt varit och öppnat en utställning av dagen innan vår intervju, även om boken kom ut 2016. Det bör vara ett gott betyg för ett fotoprojekt, att det finns ett intresse för utställare att visa upp bilderna i många år.

Flora Supersum är ett något annorlunda projekt med tanke på vilka motiven är.– I vanliga fall fotograferas ju blommor och växter när de står i full blom och anses vara som vackrast, säger Lena.

I Lenas projekt blandas bilder på torkade fröställningar som fotats mot en vit bakgrund i en studio, med bilder tagna ute i trädgårdar med en dämpad färgskala, mer mystik och en mer poetisk känsla.

Men vi kanske borde ta berättelsen om Flora Supersum lite mer från början. Lena skulle börja arbeta med ett annat bokprojekt, men de var lite sega i starten och många av bilderna togs senare på året än vad som var tänkt från början.

– Eftersom det var sent på säsongen var färgskalan en annan än tidigare. Mer dämpad, bilderna blev mer poetiska än annars. Jag kände att det fanns något mer där, något jag ville fortsätta att arbeta med. När vi var färdiga med den boken (»En trädgårdsmästares väg«) pratade jag med formgivaren, Patric Leo, för att göra en annan bok. Då visade han mig Bertel Bagers bok »Naturen som formgivare« som innehöll svartvita bilder på torkade fröställningar och växter som avbildas mot enfärgade bakgrunder. Den blev en inspirationskälla till mitt projekt, säger Lena och fortsätter:

– Bort med klorofyllet och in med mer vemod!

Lena Granefelt – med och utan klorofyll

För att fotografera bilderna till projektet har hon haft ett samarbete med Bergianska trädgården där hon kunnat låna fröställningar för att fotografera i sin studio. Övriga bilder har hon tagit utomhus i privata trädgårdar i Stockholm. Om hösten när blommorna har tappat sin färg och sina blad och står kvar som bruna benrangel i trädgårdarna brukar dessa förknippas med det vackras förgängelse, med slutet, med döden. Men Lena menar att det egentligen är tvärtom.

Projektet väcker flera frågor än vad man kanske till en början anar. Förutom att lyfta det vackra i det förgängliga och skrumpna finns det fler ämnen att hämta och fler tankar som väcks när man gräver djupare.

Alla utomhusbilder är som nämnt ovan fotograferade i Stockholm, men många av de blommor vi ser som klassiskt svenska kommer inte alls härifrån.

– Jag ville ha ett artregister i boken där jag beskrev var växten kom ifrån och då insåg jag hur stor geografisk spridning det var på växternas ursprung. Då slog det mig att i växtvärlden finns det inga landsgränser, det behövs inga visum. Frön kan färdas fritt och slår rot där förhållandena är gynnsamma.

Läs hela intervju med Lena Granefelt här.