Foto
Med kameran som kompass...
Jag är i Mombasa. Sista stoppet på en reportageresa. Efter evigheter av flitigt fotograferande kan jag inte hitta ut. Mitt öde är beseglat. Jag är fångad i en feberdröm.
Annons
Efter vad som känns som timmar med Abdakar reser jag mig upp i kvällningen. Mitt hjärta slår dubbla slag. Kroppen skakar och mina ben rör sig i frenesi. Efter att ha tuggat khat vet jag inte längre var jag är på väg, utan irrar planlöst omkring.
Fotograferar.
Annons
Gömmer känslan av att vara fångad i något obehagligt, i kameran, genom sökaren ser jag en verklighet jag kan kontrollera.
Fokuserar.
Bang.
Annons
Trycker av.
Bang.
Exponerar.
Annons
Bang.
Samtidigt hör jag röster i huvudet. Ser bilder av etiopiska män som springer runt i min hjärna utan huvuden. Det handlar om att fortsätta fotografera.
Jag vandrar vidare. I ett rus som inte lämnar mig ifred och genom en stad som mördar den som inte är stark nog att hantera sig själv. Gata upp och gata ner. Timme in och timme ut går jag tills mörkret besegrat kvällshimlen.
Tillslut kan jag inte gömma mig mer. Jag sjunker ner på en bänk vid någon gata. Stirrar med tomma ögon ut i mörkret. I handen håller jag hårt i kameran. Den känns just då som den enda tryggheten.
Annons
Den är min kompass ut från detta helvete.
