Norrsken i Abisko – Jakten på det magiska ljuset

Tankarna är många när vi samlas på eftermiddagen i Abisko, det hittills okända norrskensgänget på 14 personer som gemensamt ska samla kraft för att bege oss ut på nattliga äventyr. Tänk om det inte går vägen? Tänk om 99 procents chans är för lite, att alla förväntningar som alla har är för höga, och att vi alla står frågandes, tittandes och undrar »vad var det som hände?«

Intervju med astrofotografen Göran Strand under Abiskos norrsken

Stora skolan om norrskensappar – Del 1

Med facit i hand så vet vi att allas förväntningar var höga, att vi alla hade ett tillfälle när vi stod frågandes, tittandes och undrandes. Vad var det egentligen som hände? Vad är det för mirakel vi just bevittnat på natthimlen?

Flera deltagare har aldrig fotograferat norrsken, vissa aldrig ens skådat det. Själv avundas jag de som har sitt första möte med »morgonrodnadens gudinna« – namngiven det latinska namnet Aurora av självaste astronomen Galileo Galilei – när hon färdas över himlen i sin bana framför solen i sin vagn.

Myterna om norrskenet är sedan länge fastetsade på himlen från när Aurora varje morgon öppnar österns portar, med den vackra vinden som kommer från norr – borealis. Och det är just solvinden som låter oss uppleva det häftiga norrskenet, aurora borealis. Vår plats och spelplan är den numera världskända orten Abisko, där allt från månen till stjärnorna står rätt, regnet ryggar undan och de inkommande partiklarna från rymden faller rätt.

Mitt i regnskuggan

– Här uppe kommer vi mest att se grönt ljus från norrskenet, när syreatomer träffas av starkt laddade elektroner. Rött och lila kan vi se när kväveatomer träffas av svagt laddade elektroner på en höjd av runt 80–250 kilometer, förklarar kursens ledare Göran Strand, när vi slår oss ned tillsammans för att diskutera upplägget på de tre kommande nätterna.

Skola: Norrskensappar för att fota norrsken – Del 2

Filma norrsken: Magnus Winbjörks 8 tips – se hans film

Göran har varit i Abisko många gånger för att hålla kurs inom norrskensfotografering, och det har alltid levererats till kursdeltagarnas stora förtjusning. För faktum är att slutet på september och början på oktober som det är när vi besöker Abisko, är en riktigt bra tid för den som vill se och fotografera norrsken.

–Vi vill befinna oss långt från stadsljus, långt från ljusföroreningar och gärna avskilt från trafik, och bra är också att reka under dagtid så man hittar bra platser och försöker minnas hur det var på en viss plats när man kommer dit och det är mörkt, tipsar Göran, som fortsätter berätta att det just nu är extra intressant när aktiviteten från solen är uppåtgående. Vi har nämligen precis passerat igenom ett minimum i solcykeln, något som gör att norrskenschanserna antagligen bara blir bättre och bättre.

Och just Abisko har alla de delar vi eftersöker plus lite till: klart väder, inte för kallt så man fryser och en måne som inte stör –och ligger lägligt till i en så kallad regnskugga, med berg runtom som bidrar till att Abisko råkar vara Sveriges nederbördsfattigaste plats med endast 300 millimeter nederbörd per år. Dessutom ligger den geografiskt bra till, under den så kallade norrskensovalen där sannolikheten för att se norrsken är extra stor.

–Norrsken finns egentligen året runt, men syns som bäst mellan september och mars, runt tider mellan 20.00–02.00 när det är mörkt. Och nu ser det egentligen perfekt ut från workshop-perspektiv, med saker som är på gång att hända och förhållanden som ser bra ut, men inte helt fantastiska – det blir bra för deltagarna att få en mjukstart i att i lugn och ro kunna testa där ute.

Förberedelser inför mörkret

Efter många frågor om norrskenets uppkomst är det dags att gå igenom förberedelser för senkvällens och nattens första försök att fånga norrsken på bild. Göran tipsar om förslag på hur man kan använda sina prylar och hur det skiljer sig mot vanlig fotografering.

– Pannlampa som lyser rött är extra bra, då förstör man inte mörkerseendet. För att få fullt mörkerseende krävs en halvtimme. även om man ser mycket bättre i mörker efter bara 5-10 minuter. Så dimma gärna ned era mobiler och fråga gärna om det är okej att tända när du står bland andra.

–Sedan är ett bra tips att lära sig hantera kameran i mörker, byta mellan autofokus och manuell fokusering, ändra ISO snabbt, förhandsgranska med zoom och kunna justera objektivet i mörker. Det är helt annorlunda än i dagsljus, konstaterar Göran.

Martina Norlén berättar om sin norrskensbild

En middag senare och ett uppbyggt självförtroende hos alla deltagare att konceptet med mörkerfotografering kommer att gå bra, är vi redo för att anta utmaningen med att möta mörkret – och förhoppningsvis även det eftertraktade magiska ljuset på himlen.

Göran har gjort det enkelt för oss, och knappt hundra meter bort från vårt boende finns en perfekt plan yta på en lite höjd där alla deltagarna kan sprida ut sig i mörkret för att öva på kamerahanteringen i mörkret, en viktig del i träningen för att vara beredd när det är skarpt läge.

– Men här då, nu blir det så här, är det tänkt att det ska bli så? säger någon i mörkret en bit bort – oklart vem det är eftersom det är riktigt, riktigt mörkt nu när klockan är 21. Tipsen avlöser varandra, folk ropar till och plötsligt tänds en röd ficklampa. Det är Göran som hjälper till att ställa in kameran hos en av deltagarna.

–Några tips är att använda manuell exponering och börja testa med en exponeringstid mellan 2-30 sekunder, allt beror på norrskenet. Använd största bländaröppning och testa fokusera med liveview på en avlägsen lampa, förklarar han så alla hör. Det röda ljuset släcks och den återkommande tystnaden talar för gängets koncentration att förbereda sig för »smällen« –som vi talat om och vill ska komma –när allt händer och himlens sken börjar dansa så vackert som vi drömt om att det ska.

Första kvällen – första skenet

Ganska snabbat visar det sig att det faktiskt finns ett norrsken på himlen, även om det är svårt att se med de egna ögonen så blir lite gröna ljusstrimmor på kamerans bilder, eftersom kameran klarar av att samla in mer ljus över tid än ögonen. Och förhållandena ser bra ut, precis som Göran var inne på tidigare.

– Det här är ju en perfekt start, och prognosen ser skaplig ut, även om fredag och lördag ser ännu bättre ut, förklarar han, som tillsammans med Carl Bergstrand från Norrsken Sverige som också är med oss i mörkret, gjort analysen att vi antagligen är lyckligt lottade. Fortsätter det åt det här hållet finns stora möjligheter till riktiga »kanonkvällar«.

Och visst blev den en lyckad start på kvällen. Efter någon timme till visar sig de första gröna stråken av norrsken på himlen, och sakta men säkert växer de på sig. Lyckan går genom gänget som ett sus, energinivån ökar och från fullkomlig tystnad börjar nu pratat om hur man kan få till bästa bilden från det läge vi befinner oss på.

Och det stoppar inte där –himlen är helt klar och stjärnorna tydliga, till synes inbäddade mellan bergskanterna i perfekt läge för att fånga även dessa på bild, tipsar Göran samtidigt som klockan blir 22. Vi bestämmer oss snabbt för att uppgradera våra ambitioner till att arbeta mer med förgrund och komposition –något som den aktuella platsen inte helt tillåter. Det är dags för oss att ta steget från den plana säkra marken och bege oss ut på riktig jakt. Fast jakten efter norrskenet är redan avklarad –nu är det jakten på bättre platser för bättre bilder som blir målet.

Gröna speglingar

En stund senare kliver vi ur bilarna efter en kort färd ned till piren vid Torneträsk. Där står flera bilar redan parkerade så vi inser att vi inte är helt ensamma i vår jakt på aurora borealis, vilket heller inte är så konstigt –Abisko har tydlig utmärkt sig på norrskenskartan sedan 2015 när reseguiden Lonely Planet utsåg platsen vi befinner oss på till den översta på topp tio-listan över var man bäst kan skåda norrsken. Och som man brukar säga: vill man vara själv på sin resa så köp Lonely Planet och gör tvärtom mot alla tips.

Men mörkret är påtagligt, och det är knappt man ser själv var man sätter sina fötter. Vi sprider ut oss i två grupper, går över några spångar och hittar nästan direkt något som skulle kunna fungera som förgrund –vatten och stenar som går att gå på, och som kan skapa dynamik i bilderna.

Något plask hörs efter en stund, och plötsligt upptäcker man att det faktisk står en annan nästan intill en själv, trots att man befunnit sig på samma plats minst 20 minuter. Men det spelar ingen roll. Ljusvågorna på himlen som ständigt växer sig starkare ersätter utan problem alla ljudvågor, det är inte många som pratar, alla koncentrerar sig på sitt. Det blir som en inre resa, en sorts meditativ bubbla när man står där, halvt i vattnet, med en påtaglig norrskensbåge mitt framför sig.

Norrskenet påbörjar sin fantastiska draperidans och speglingarna visar sig utan problem i vattnet. Förgrunden finns där. Vattnet hörs, men det är också det enda. Spänningen ligger i man vet att alla är i krokarna men vet inte var, alla har hittat sina egna platser och befinner sig i sina fotografiska universa.

Någon prasslar, någon slår på pannlampan och någon börjar prata. Det känns overkligt att en timme passerat, och den avtalade tiden för återsamling vid bilarna är bara minuter bort. Hur kunde tiden gå så fort? När jag tittar på kameran ser jag ändå att hundra bilder sparats på minneskortet. Vilken magisk start på en magisk jakt efter ett magiskt sken.

Det ska bli spännande att höra hur alla upplevde kvällen.

Fullskalig bild i 360 grader

– Deltagarna klarade sig väldigt bra, de flesta kunde redan sina kameror väl, förklarar Göran när vi ses dagen efter, och fyller i att många fick bra bilder vid vattnet när norrskenet tilltog. Göran tycker även att frågorna varit bra från deltagarna, och att många är nyfikna och vill lära sig mer.

–Det är så kul när de har ett genuint intresse och vill lära sig mer om exempelvis exponering, vad man ska ha för ISO-inställning och hur det fungerar med slutartid. Det här med att fokusera i mörker är också en utmaning, då brukar jag tipsa om att tejpa eller ha gummisnodd på objektivet så man inte justerar fokus när man väl ställt in den rätt.

Och under dagen är det just lite mer teori som är på agendan. Göran bygger vidare på sin föreläsning om vad norrsken egentligen är, och i samma veva bjuder Carl Bergstrand på sina bästa tips om hur man egentligen tolkar värdena som kommer från NASA:s satelliter och instrument –de data som ligger grund till hans egna analyser i Norrsken Sverige.

Vi samlar på oss mer kunskap om hur man kan tänka både för att planera sin fotografering, tolka allt från satellitdata till väderdata, men även hur man kan göra för att då mer »vy« i sina bilder – när vidvinkeln inte riktigt räcker till. Göran förklarar att han ofta fogar samman bilder han tagit på himlen till panoramor, en metod att montera samman flera olika bilder med olika utsnitt –där slutresultatet blir en – om man vill –fullskalig bild i 360 grader över himlens vackra vy och förhoppningsvis spännande ljusinnehåll.

Frågorna är många, och när det gäller fotografering av norrsken kan man bli hur teknisk som helst –det finns inga egentliga gränser hur man kan arbeta med sitt bildmaterial. Med den insikten drömmer vi alla oss tillbaka till kvällen som varit och börjar jobba med bilderna vi tagit för att också tipsa varandra om bildredigeringstekniker.

Timelapse panoramor

–Första kvällen blev det en timelapse, jag tror den kan bli riktigt häftig! berättar resedeltagaren Johan Nensén när jag börjar prata med honom för att höra hur hans första kväll varit. Johan är rutinerad när det gäller norrsken och har rest runt i Skandinavien för att jaga norrsken, och befinner sig själv ofta i Norge för den dramatiska naturens skull. Som systemutvecklare gillar han även tekniken som just norrskensfotograferingen tillför.

–Egentligen började det med att jag fotograferade lite bara, jag tyckte det var spännande att se norrsken och plötsligt var jag indragen i det. Först var det kul att bara få se det, och det tog rätt lång tid innan jag såg det första norrskenet riktigt bra. Jag och frun hade jagat norrskenet fem, sex kvällar utan att se det en gång. Och den kameran jag hade då dög inte. Men för tre år sedan började jag på allvar och fick inspiration från grupperna på Facebook – och då såg jag också hur ofta det faktiskt var norrsken.

Och bilderna har helt klart gett utdelning, berättar Johan som förklarar att han fick till en riktigt fullträff på bild när han just fått sin nya kamera och befann sig i Malung för att fotografera. En händelse som också gjorde att han blev helt såld på norrsken –och än en gång blev tvungen att byta kamera –redan efter ett halvår.

En av anledningarna till att Johan är med på denna resa med Zoom Fotoresor och Kamera Bild är pallplatsen som andrapristagare i den fototävling som hölls under våren. Och som äkta norrskensentusiast var Johan med och tävlade –och vann möjligheten att hänga med till Abisko. Och inför resan har han haft tid att fundera på vad han vill försöka fånga på bild.

– Jo, jag har ju idén om att norrsken ska pruta ur Lapporten, och sedan har jag en idé om att sätta samman bilder som Göran gjort, till ett stort panorama. Nu har jag även fått en massa tips att experimentera med, och märkte att det kan bli riktigt effektfullt när man får till bilderna riktigt bra.

Höga förhoppningar

Efter en lång och inspirerande dag med fotosnack, bildredigering, ny kunskap och nya verktyg inför natt nummer två så drar sig till slut ljuset tillbaka och mörkret tar över. Denna kväll drar vi vidare mot Tornehamn – ett ställe med en strand vi besökt i dagsljus några timmar tidigare som en intressant utflykt för att både se lite omgivningar –så som den fantastiska vyn med Lapporten – men även för att reka inför kvällens äventyr. Och Göran är entusiastisk.

–Nu är förhoppningarna väldigt höga. Deltagarna kanske inte vet vad det kan innebära, men norrskenet här i tisdags var helt galet. Jag vill heller inte beskriva hur det var, jag vill se den spontana reaktionen när norrskenet visar sig. Vissa skriker, vissa gråter, och visst är det spännande –för det smittar ofta av sig.

Än en gång var mörkret påtagligt. Terrängen stenig och inte helt lätt att balansera fram på när vi rörde oss längs strandremsan. Det börjar dra ihop sig. Några går åt ena hållet och några åt andra. Vad som är rätt, bättre eller enklare när det kommer till att fotografera det vackra norrskenet vet vi ännu inte, allt handlar om hur partiklarna väljer att ta sin väg in i atmosfären för att bjuda på sitt skådespel.

Den andra kvällen bjöd även den på norrsken, med flera intressanta spännande ljusrörelser, om än något mer dämpat än första kvällen. Dessutom hade vi lite moln som skymde den fria sikten, men trots detta var det en trevlig kväll med fina formationer. Men de glädjande tjuten, tårarna av lycka och euforin över ljusfenomenen uteblev. Bilder blev det, men kanske på ett annat sätt än vad den tidigare analysen pekat på.

– Jag hade laddat. Men det blev ändå en härlig kväll när vi alla satt och drack kaffe och samtalade efter kvällen, summerar Göran den andra norrskensutflykten.

»Klänningen en idé som fortsätter«

Med på resan är även Martina Norlén, förstaprisvinnaren i vår norrskensfototävling. Martina tog en bild på sig själv i brudklänning under norrskenets skimrande ljusdans, något som gick hem hos juryn och säkrade en plats på workshopen med Göran Strand i Abisko.

Och självklart är klänningen med även hit för nya bilder enligt samma vinnande koncept, något hon berättar mer ingående om när jag haffar henne i en paus för att prata om hur hennes tankar och norrskensupplevelser varit hittills under resan.

– Jag har ännu inte hunnit göra allt jag hade tänkt från början, jag vill gärna få till en bild med ljuselement, utveckla bilden med andra positioner och göra grundidén både bättre och snyggare. Den första kvällen kände jag mest av läget, men hade jag klänningen – så om det inte skulle bli något mer norrsken nu så har jag ändå en bild, så jag känner ingen stress, skrattar hon när jag frågar hur hon tycker det har gått hittills med norrskensjakten.

– Med mig har jag en lysande jordglob som växlar färger, och en liten ficklampa som jag har kan ha i handen. Det har inte hunnit bli så mycket träning, och den andra kvällen blev det inte så mycket norrsken som jag tänkt.

Men Martina är fortfarande hoppfull över sina idéer och kommande bilder.

– Får jag välja så vill jag ha ett riktat norrsken, och kanske även mer vatten i bilden, det är ett så snyggt element att ha med. Och just nu känns det som om klänningen blir som en bildserie – en idé som fortsätter.

När vi sitter och pratar kommer även resedeltagaren Susanne Buchmayer förbi. Susanne och Martina hade lite kontakt redan innan resan och upptäckte att de hade ett gemensamt intresse i fotografin, något som även fick dem att åka iväg på egna morgonutflykter i Abisko.

Och för Susanne så är fotografering ett stort intresse sedan tidigare, även om norrskensfotografering är något nytt för henne.

– Nej jag har aldrig fotograferat norrsken tidigare, men har ett hus på Gotland som är bra för att fotografera natthimlen. Men jag är rätt ointresserad av tekniken, men duktig på att fånga känslor. När jag var något över 20 år och reste en del så fotograferade jag analogt, med fokus på svartvitt och människor. Men sedan för ett par år sedan tänkte jag att vafasen, nu ska jag ta tag i detta! Så för ett år sedan köpte jag min nya kamera och började fotografera igen.

Susanne berättar också att det är några grejer att tänka på där ute under norrskenshimlen.

– Jag tänkte ju så klart att nu ska jag ta en bra bild på norrsken, och det var ju inga problem när jag lärt känna utrustningen. Och vad fint det blev! Där nere på stranden tänkte jag sedan att, ja, nu har jag ju bilden. Men jag måste hitta en aspekt som är »mig« i min fotografering, och det är människor. Jag tycker det är roligt att jobba med bildspråk, men det kanske är lite svårt med bara en stjärnhimmel. Men nu har jag en tanke på att ta bilder till ett panorama, jag måste bara ha koll på att ha kameran rakt på stativet, skrattar hon.

»Vad var det som hände?«

Den tredje kvällen är alla supertaggade. Om förväntningarna var stora inför gårdagen så var det antagligen ingenting i jämförelse med hur det är nu.

–Väderprognosen inför natt tre ser riktigt bra ut, så vi går hoppas att alla parametrar går ihop, säger Göran entusiastiskt.

– Jag tänkte nu på min första workshop i Abisko under 2019, där den första kvällen var lugn, den andra kvällen molnig och den tredje helt magisk.

Planen inför natten är att ladda på med korv, ved, kaffe och godis för att orka med en riktig långkörare om det är så att –som Göran sa – alla parametrar går ihop. Ett basläger med värme och energiintag blir vår mästerplan och denna gång åker vi åt andra hållet till ett mer avskiljt ställe, även denna gång vid vatten –men utan vare sig väg, stig eller markering.

Vi går en bit genom den mörka skogen med pannlamporna tända och kommer snart fram till vattnet där helt enkelt baslägret får vara. Precis som innan delar sig gruppen i två och sprider snabbt ut sig runt kanten vid vattnet, som denna gång är mer en stig som går nära tuvorna som utgör gränsen mellan land och vatten blandat med sten. Tredje gången gillt. Eller som Johan sa när jag talade med honom tidigare:

– Tålamod är en dygd, man vill ju ha allt nu så snabbt som möjligt, det är svårt att sitta ute i minusgrader och vänta i fem timmar. Jag har spenderat många timmar i kylan, och man får vara beredd att lägga ned mycket tid och vänta på utbrotten tills de kommer. Det är bara att kötta på.

Från håll syns lägerelden, det tilltagande norrskenet visar sig på himlen och vinden är stilla. Tystnad. Koncentration. Och så plötsligt händer det. Från ena hållet hör man någon som brister ut i glädje, flera andra följer efter. Ljudet far ekande fram över vattnet, mellan träden, och lyfter stämningen. Det är nu det sker.

Plötsligt lyser himlen upp, och stråk av norrsken fylls av både linjer, draperier, bågar och ljus. Norrskenet hälsar på på riktigt –vi har fått en makalös träff och den mest intensiva ljusdansen hittills uppenbarar sig ovanför våra huvuden.

Vad är det för mirakel vi just bevittnat på natthimlen? Vad var det som hände? Norrskenet var riktigt kraftigt och dessutom visade sig den klara himlen från sin bästa sida, med Vintergatsbandet klart synligt över halva vyn. Resten är svårt att beskriva – man måste själv uppleva det. Men när vi samlades vid lägerelden för att sammanfatta både den sista norrskenskvällen med gänget och hela resan fanns det mycket att prata om.

Och Johan summerade den sista nattutflykten:

– Det blev ingen bild med norrsken över Lapporten, men det kanske var lite för mycket att hoppas på. Men det small ju till ordentligt under kvällen. Lite som kronan på verket.

Göran Strands 14 norrskensfototips

1. Besök platser du känner till.

2. Använd manuell exponeringstid,testa mellan 2–30 sekunder beroende på styrkan på norrskenet.

3. Använd största bländaröppningen,alternativt blända ned ett steg.

4. Använd ISO 400–6400.

5. Fotografera i råformat för högstadynamiska omfång.

6. Fokusera med liveview påmånen eller en avlägsen lampa.

7. Använd gärna fjärrutlösare.

8. Experimentera! Titta på andrasbilder och inspireras.

9. Glöm inte att visa in omgivning.

10. Bildbehandla bilder tidigt –blunda och minns hur det såg ut.

11. Öppna dina bilder i 16 bitar.

12. Börja med att dra upp exponeringen så man ser bilden.

13. Justera vitbalans utifrånminnesbilden.

14. Testa gradientmaskeroch radiella filter i efterbehandlingen.