Olika, men ändå lika

Jag är uppväxt med en pappa som är arkitekt och hobbyfotograf. Jag har genomlidit diabildsvisningar med hus efter hus på bild efter bild. I?dag går jag själv runt och tar bilder på hus ibland?... Hrmm. Varför? Kanske handlar det både om att jag börjat intressera mig för arkitektur och för att det finns former inom arkitekturen som är lika fängslande som alla andra former.

Samtidigt är det skillnad på att fotografera hus ibland och att hänge sig åt det, såsom Åke E:son Lindman som Linus Höök porträtterar i det här numret.

Jag gillar också att vara ute i naturen och fotografera. Men naturupplevelsen är viktigare för mig än fotograferingen. Jag har helt enkelt inte fastnat för naturfoto ordentligt. Det svåra är att förstå varför jag inte har fastnat.

I mina ögon är naturfotografi ofta jakten på det vackra motivet och ibland jakten på det svåra motivet. Ni som är naturfotografer får gärna läxa upp mig om ni inte håller med.

Även om jag verkligen kan uppskatta bra naturbilder ger det mig ingen kick att försöka ta bra naturbilder. Och utan kickarna är det svårt att få kraften att ge sig ut och jaga de bra bilderna.

Istället får jag mina kickar från att fånga verkligheten så talande som möjligt på bild. En bra ögonblicksbild kan jag leva längre på. Jag älskar också att ta bra porträtt där jag lyckas få fin kontakt. Däremot får jag inga kickar av att försöka få folk snygga på bild.

Nyligen träffade jag en porträttfotograf som är precis tvärtom. Han går i?gång på att få folk snygga på bild. Det är nog tur att det är han som lever på att ta porträttbilder och inte jag.

I påskhelgen samåkte jag till Skåne med en tjej som vill bli naturfotograf. Under de många milen hann vi prata mycket om foto och kunde konstatera att vi går i?gång på olika slags bilder. Det ger henne inget att fotografera människor, men jakten på den snygga naturbilden triggar henne.

Det lustiga är att hon i sitt jobb bland annat sitter och väljer ut nyhetsbilder till en tidning. Och jag sitter bland annat och väljer ut bra naturbilder i mitt jobb. Och båda trivs vi med våra uppgifter.

KameraBild försöker täcka de flesta motivområden - och jag är övertygad om att de flesta av er läsare uppskattar den bredden, även om ni har era egna motivområden.

PS. I den förra ledaren skrev jag om att man aldrig blir för gammal för att utvecklas som fotograf. Årets upplaga av Årets Bild tycker jag gav bevis för detta. Både Åke Ericsson som korades till Årets Fotograf och Karl Melander som tog Årets Bild har varit med länge, men visar prov på imponerande kraft och driv.

Ledare nr 4/2008

Magnus Fröderberg,

Chefredaktör

LEDARE (som publicerats på kamerabild.se):

- Dags att banta

- Skitsnack, se på Anders!

- Vad ska du ha bilderna till?

- Konsten att sälja sig

- Jag har tappat min fotokondis

- Teknikdrömmar och villovägar

- Den totala naturupplevelsen

- Kan man köpa känsla?

- Härligt härligt, men farligt farligt

- Foto är bäst i andra hand

- Experiment som ger lust

- Den nionde punkten

- Så modig var aldrig jag

- Lycka är en bild