Olympus Pen är en värdig följeslagare

Det går att testa kameror objektivt och studera bildkvalitet och annan prestanda i detalj. Men jag kan inte bara välja kamera utifrån detta.

Fungerar kameran logiskt? Hur mycket låter den? Ligger den bra i handen? Det finns mycket att väga in och var och en värderar egenskaperna olika.

Om bildkvalitet vore allt skulle ingen köpa dagens kompakter. Bildkvaliteten går inte att mäta sig med systemkameror. Annat var det för då det fanns ett flertal analoga kompakter av högklassig kvalitet. Och med objektiv som var extremt bra. Några exempel är Minox 35, Rollei 35, Nikon 28 Ti och 35 Ti, Contax T3, Ricoh GR-1V, Leica Minilux och så vidare.

Eftersom folk, inkluderat fotoentusiaster, trots allt köper dagens digitala kompakter måste det finnas ett sug efter kameror i kompakt format.

Olympus har försökt göra en systemkamera som är så liten att den kan konkurrera med vanliga kompakter när det gäller smidighet. Olympus har tagit reda på att många av dem som köper de bättre kompakterna egentligen vill ha en systemkamera men tycker de är för stora.

Sen finns det hela gruppen av oss fotoentusiaster som redan har en stor Nikon eller Canon med feta gluggar och söker ett kompakt alternativ att alltid ha med sig.

Efter att Olympus Pen E-P1 fått följa med i min jackficka, i axelväskan och i suffletten på barnvagnen i en månad kan jag absolut säga att Pen fungerar som ett kompakt alternativ till systemkameran. Jag kan utan tvekan tänka mig att åka ut på resa med bara den här kameran.

Jag har i stort sett bara använt pannkaksobjektivet 17/2,8 eftersom zoomen är betydligt större i fotograferingsläge. Det går att fälla ihop zoomen när man inte fotograferar så att den går in i en liten väska (och ser bättre ut på bild. Jag har inte hittat en enda produktbild med zoomen i fotograferingsläge).

Olympus har tänkt igenom ergonomin så kameran fungerar mycket smidigt att använda. Jag använder mest P-läget med live-histogram och exponeringskompensation på det cylindriska inmatningshjulet vid tummen. Då har jag direkt exakt kontroll över exponeringen.

Antalet inställningsmöjligheter är enorma. Det känns som Olympus klämt in allt de kunnat hitta på, som möjligheten att korrigera varje metod för exponeringsmätning i 1/6-dels steg. Knappast oumbärligt, men säkert kul för en del.

Andra funktioner är mer nyttiga som dubbla virtuella vattenpass och att man kan skräddarsy knapparnas funktioner.

Jag pratade nyligen med en fotograf i Göteborg som fastnat för att fotografera i kvadratiska proportioner 1:1 (fast det står 6:6 i kameran med anspelning på mellanformat). Hon saknade dock ett normalobjektiv i pannkaksformat. Det ryktas om att Panasonic är på gång med ett.

Själv gillar jag bildvinkeln på 17/2,8 och ställer oftast in kameran på 2:3-proportioner, samma som för småbild eller APS-C-format.

Idag lunchade jag med min föregångare Göran Segeholm och han hade lite svårt för Olympus Pen.

– Jag klarar inte av att använda skärmen och med genomsiktssökaren vet man inte var skärpan hamnar. En mer Leica-lik kamera hade passat mig.

Även om kameran inte är perfekt, det finns en del detaljer att fila på, så fyller E-P1 mina krav på en kamera som jag alltid ska ha med mig. Jag skulle bara önska att den var något tystare.