programvara

Kommentar: Photoshop 2021 & AI – både häftig och skrämmande teknik

Endast en tagen stillbild, men flera olika poser i efterhand med hjälp av AI. Nya Photoshop ger stora möjligheter – men bidrar också till urvattnandet av "den äkta bilden".

Uttrycket "fejkade nyheter", eller "fake news", är det väl ingen som har undgått de senaste åren, nu senast som ett välanvänt retoriskt grepp hos Donald Trump. Kan man, eller kan man inte lita på det man hör, läser eller ser? Den frågan kan man tänka sig att människor på både 700-talet och senare 1200-talet frågade sig när den egyptiska faraonen Ramses den store basunerade ut att slaget vid Kadesh blev en storseger för egyptierna – något som inte var helt sant.

Nu för tiden lever problematiken i allra högsta grad kvar. Men händelser som jag i min ungdom tyckte lät helt osannolika kunde då kontras med "jaha, har du något bildbevis för att dina belägg är sanna?" – går inte längre att använda. Anledningen är så klart att det var otroligt mycket svårare förr att fabricera manipulerade bilder, alltså så kallade bildbevis på skeenden som inte hänt eller olika slags visuella förklaringar på att man de facto mött Lassie.

Flera bilder sprungna ur en bild – vilket är originalbilden?

Men 2000-talet kom, datorprogrammen utvecklades snabbt framförallt inom bildbehandling samtidigt som digitalkameror i konsumentklass ökade på bildintresset rejält. Plötsligt var det inte längre bara datanördar som kunde skapa med Photoshop, det kunde även de artistiska fotograferna. Och helt naturligt i utvecklingen så tog mobiltelefonerna över med appar, än mer lättanvända program som inte krävde speciellt mycket hårdvara för att flyta på – och plötsligt var det inte längre bara datornördar och skapande fotografer som kunde göra hyfsade bildmanipulationer – utan även gemene man.

Tekniken för AI har på senaste utvecklats i en ruskig takt, så snabbt att det redan nu finns mycket avancerade AI-algoritmer tillgängliga i den nya versionen av Photoshop, version 2021, som precis släppts. Med hjälp av maskininlärning av x antal referensbilder i sin databas har Adobe lärt upp och skapat sitt filterbibliotek kopplat till Adobe Sensei, en funktionalitet som de kallar för "Neural filters", eller "neurala filter". Ambitionen med filtrena är att omforma en bild på sådant vis att den kan efterapa en annan referensbild för att skapa en ny version av en bild med vissa parametrar som ändrat sig.

Flera parametrar att justera för ansiktsuttrycket.

I filtret "Smart porträtt" finns parametrarna glädje, överraskning, ilska, ålder, blick (vänster/höger), hårtjocklek, huvudriktning och det infallande ljusets riktning – som medger alla möjligheter att skapa en bild som aldrig tagits, men som mycket väl kunde ha tagits vid själva fotograferingsögonblicket. Justeringarna som man själv bestämmer strömmar in till Adobe Sensei som bearbetar bilddata i molnet, och sedan återkommer med ett resultat – som mycket väl kan anses som realistiskt.

Men vad är då problemet? I grund och botten är det är ett naturligt steg att matematik och algebraiska uttryck – alltså variabler – tar en allt större roll inom fotograferingen. Vi har redan sett det inom kameratillverkarnas autofokusteknik, det finns implementerat i kamerahusens programvara för att korrigera linsernas brister i ljusets brytning eller andra saker som kan korrigeras, och även med möjlighet att göra mindre justeringar av fokus i efterhand – allt baserat på att så många ingångsvariabler som möjligt kan definieras vid fotograferingstillfället.

Visar tänder. Tittar åt vänster. Men inget har hänt i verkligheten.

Just den vägen var oundviklig – liksom den väg att bildmanipulation skulle utvecklas vidare, precis som den alltid gjort genom historien. Redan i fotografins vagga började bilder manipuleras genom manuell bearbetning, bland annat med oljefärg, för att korrigera kamerateknikens brister. Anledningen var att få ett så verklighetstroget uttryck i bilden som möjligt – precis som hos dagens bildjournalister. Men också motsatsen – att försöka förändra historien genom bildmanipulation – som exempelvis när Nikolai Yezhov plötsligt försvann ur en bild där han poserar intill Stalin vid Moskvakanalen.

Inom reklamfotografin förekommer också bildmanipulation, eftersom det inte är lika problematiskt som inom journalistiken – det finns ingen som hävdar en visualisering av verkligheten – utan är strikt tänkt att sälja produkter på ett eller annat vis. Däremot förkommer så klart en problemtik inom skönhetsindustrin med vridna kroppsideal – än en gång för att kunna sälja produkter till potentiella kunder. Dokumentär fotografering har länge varit förskonade mot rubbade skiljelinjer mellan verklighet och fiktion, men förra året kunde Kamera Bild avslöja att den stora internationella fototävlingen Sony World Photography Awards tillät manipulation – även inom den dokumentära kategorin.

Ett riktigt original – kanske.

Under Adobe MAX 2016, när Adobe introducerade Sensei, förhandsvisades funktioner för att kunna ta några minuters inspelat ljudmaterial från en person för att sedan kunna få den rösten att säga det man själv skriver att den ska säga, med en skrämmande exakthet, både gällande uttal och emfas på ord som personen aldrig sagt.

Och under 2019 duggade det tätt mellan olika filmsnuttar som manipulerats och ersatts med andra skådespelare än originalen – som när både Michael Fox och Christopher Lloyd ersatts med två nya kända skådespelare – Robert Downey Jr (känd från bland annat Avengers) och Tom Holland (Spiderman) i ett klipp från en scen tagen ur den första filmen i den snart 35 år gamla trilogin. Uttrycket "deepfake" blev ett faktum.

Det vi står inför nu är en fantastisk och häftig utveckling där flera får möjligheterna att vara kreativa, något som hjälper många att utvecklas inom sin fotografering. Photoshop CC 2021 erbjuder även möjligheten att justera ljussättningen i efterhand, på samma vis som om det är taget vid fotograferingsögonblicket. Spelrummet mellan rätt och fel justeras och möjligheterna att få till något hyfsat utan att vara proffs på fotograferingsplatsen ökar när matematiken tar sin allt större roll inom fotografin. "Let's fix this in post" är en allt mer vedertagen fras.

Egentligen inte glad.

Men tekniken är också skrämmande eftersom den kan missbrukas. Att bevisa saker blir allt svårare, i varje fall visuellt, både när det gäller stillbild och film. Om man nu inte ens kan säga om någon faktiskt tittat åt höger eller vänster på ett porträtt, är 20 eller 60 år gammal eller är glad eller ledsen – då har vi också minskat utrymmet för att våga tro på vad som är äkta eller inte. Dagens bildjournalister löser sin rapportering genom att ta olika bilder på huvudpersonen med olika ansiktsuttryck, för att den ska passa till både den aktuella och kommande rapporteringen kring personen. Här är en annan, snabbare lösning, även om den så klart inte ska eller får användas i nyhetsrapportering. Än.

Det som nu hänt är alltså ingen nyhet, det har gjorts under lång tid tillbaka. Däremot har en helt ny värld öppnat sig som tillåter alla som vill att manipulera på ett vis som tidigare krävde både kunskap och tid. Självklart kommer detta att skapa ytterligare ett flöde av bilder som aldrig tagits. Problematiken som kan uppstå är syftet med bilderna och var och hur de publiceras.

Nu är ett hyfsat resultat bara ett reglage borta, och även om de fotografer som arbetar med porträttfotografering skrattar när de ser resultatet, som ibland också kan upplevas som en mix av flera andra godtyckligt passande männsikors drag – så är en kommande förfining av tekniken oundviklig. Exempelvis så kan du redan nu visa dina fina tänder – synd bara att de är skapade av molnet, och uppenbarar sig på bilden när man slinter tillräckligt mycket på reglaget för "gladhet".