Sigma ser världen lite skarpare

Test och foto: Magnus Fröderberg

Om vi börjar med den senare frågan så kan jag faktiskt bara tänk mig två grupper fotografer på rak arm - landskapsfotografer och de som fotar porträtt.

Att jag inte kan hitta fler kategorier som kan tänkas ha kameran som första val beror på att Sigma har en del brister.

För landskaps- och porträttfotografer är upplösning och tonåtergivning viktigt. Här har Sigma SD14 sina styrkor.

200_solkattSDIM0329.jpg

Hastighet, brus på höga iso och handhavande kommer i andra hand. Av mitt upplägg kan du räkna ut att dessa områden inte tillhör Sigmas pluskonto. Till lista över saker som talar mot Sigma är priset. Det är säkert dyrt att med egen teknik, men priset måste klara konkurrensen.

Det står 19 995 på följesedeln för Sigma SD14 tillsammans med ett 18-50/2,8. Priset är omkring två tusenlappar högre än kombinationen Canon Eos 30D med EF-S 17-55/2,8 IS. Canonobjektivet har inbyggd bildstabilisering vilket inte sigmakombinationen har.

Jag har tagit med de två kombinationerna och tagit några testbilder. På pappret har Sigma en sensor på blott 4,6 miljoner effektiva pixlar, men i tre lager. Lite slarvigt kan man säga att kameran har cirka 14 miljoner pixlar (4,6 gånger 3). Modellnamnet liksom marknadsföringen antyder en upplösning på 14 megapixel, men det är inte sant.

För att försöka leva upp till marknadsförarnas överord om upplösning finns ett läge i kameran som kallas "Super Hi". Då interpoleras bilden till 14 miljoner pixlar, men upplösningen blir inte bättre än om man interpolerar de normala bildfilerna på 4,6 megapixel.

INGET OSKÄRPEFILTER

Man kan förstå att Sigma inte gärna pratar om 4,6 miljoner effektiva pixlar. Det låter ju inte så kul och dessutom är inte siffran jämförbar mot en konventionell systemkamera. Eftersom sensorn är uppbyggd i tre lager för vardera färg, rött, grön och blått, så behöver inte Sigma SD14 använda ett antialias-filter. En vanlig kamera som Eos 30D har alla sina pixlar i samma plan. Var tredje pixel ser rött, grönt respektive blått. Med hjälp av smart programmering gissar kameran vilka pixlar som ska ha vilken färg. AA-filtrets utsmetning underlättar gissningen. Tekniken fungerar väl idag, men kräver att bilderna skärps upp i efterhand.

Att Sigma SD14 i teorin har ett säkrare färgseende är bara en teoretisk fördel för färgåtergivningen. Däremot innebär den förbättrade skärpan att den verkliga upplösningen är högre än 4,6 megapixel. Vi aningen bättre detaljåtergivning med SD14 är med Canon Eos 30D med drygt 8 miljoner effektiva pixlar.

200_UlfBorjessonSDIM0398.jpg

När vi ändå är inne på färgåtergivning kan det sägas att Sigman ger väldigt tilltalade färger. Vid vår test mot Canon Eos 30D gav Sigma SD14 en mer naturtrogen och samtidigt mer tilltalande återgivning. Skillnaderna ligger troligen i kalibreringen av vitbalans-automatiken. Vi har inte använt kamerorna tillräckligt mycket parallellt för att dra några egentliga slutsatser mer än att Sigma ofta gärna ger varma och kraftiga färger vilket många gillar.

Ett oväntat plus för Sigma SD14 är att den ovanligt tyst. Ljudet från slutare och spegel är väldigt diskret. Jag tror faktiskt att Sigma SD14 är den tystaste systemkameran på marknaden.

BEGRÄSAT UTBUD AV OBJEKTIV

Även om den verkliga upplösningen är hög och färgerna fina är inte allt solsken för Sigma SD14.

Det största problemet för Sigma är objektivfattningen. Som sigmafotograf finns det bra sigmaobjektiv att välja mellan, och utbudet på begagnat är nästan noll.

Det näst största problemet är att kameran är oförsvaligt dyr.

Det tredje största problemet är att kameran är omodern. Den är långsam och har en hantering som för en flera år bakåt i tiden.

Inställd på reklamläget 14 megapixel blir kameran hopplöst långsam. Men 4,6 megapixel är SD14 något mer uthärdlig, men ändå väl slö.

Autofokusen har bara tre autofokuspunkter och menyerna är minst sagt krångliga. Men greppet är riktigt skönt för mina händer.

200_motljusSDIM0247.jpg

SLUTSATS

Det är svårt att se vem som kan tänka sig Sigma SD14 som första val när kameran kostar som en Nikon D200. Istället får vi se Sigma SD14 som en testbänk för en sensorteknik som kanske blir framtiden.