Unga bildjournalisten Jimmy Croona

När Jimmy svarar i telefonen är han ledig från sitt vikariat på Eskils-tunakuriren, han har jobbat hela helgen och ska jobba resten av veckan. Men i dag är han fri, något Jimmy trivs med. Trots att han på ett sätt uppskattar vardagen på en redaktion vill han allra helst arbeta som frilansare.

Jimmy Croona

Född 1987.

Bor Just nu Eskilstuna.

Utrustning Canon 5D Mark II, 50mm, 20mm och för redaktionellt arbete även några zoomar.

Webbsida www.jimmycroona.com

–  Jag vill ha möjlighet att göra mina reportage och sedan få dem publicerade någonstans där folk kan se bilderna och reagera, säger han. Jag kör gärna på lite mer osäkra kort, fortsätter han och syftar på frilansarens vardag där man inte vet var och när nästa uppdrag ramlar in.

Jimmy planerar sällan

speciellt långt in i framtiden, just nu sträcker hans planer sig ungefär sex månader framåt. Under vikariatet ska han försöka spara så mycket pengar som möjligt för att sedan ut och resa, målet är Thailand och Malaysia. Planen är att göra några resereportage medan han är borta. Under de tre senaste åren har han varit låst i Sverige i och med att han studerat på Mittuniversitetets bildjournalistikprogram. Men nu vill han ut i världen.

–  Jag har ju suttit fast i Sverige i tre år så nu känner jag att jag vill röra lite på mig medan jag är ung, innan man har lån på hus och bil och sånt, säger han och skrattar.

Resandet har gått hand i hand med Jimmys fotograferande, sitt examensreportage under utbildningen gjorde han i Riga där han mötte barn och ungdomar som lever i dåliga familjeförhållanden. De som lever på gränsen till att ha ett hem, med missbruk och misär som grannar. I det här reportaget stod Jimmy för både text och bild och även om han helst fotar har han inte något emot att skriva, om det får ta sin tid. Tidsbristen är en av de stora tjuvarna vad gäller bildkvalitet i pressen i dag, tycker han, eftersom samma person ofta ska både skriva och fotografera.

–  På Mittuniversitetet pratades det hela tiden om att multijournalister kommer att vara attraktiva på redaktionerna. Att samma person ska kunna plåta, skriva och redigera. Men det blir aldrig bra, något blir alltid lidande. Det gör att det också kommer att bli allt svårare att bara jobba med foto.

Jimmy har som sagt inget emot att skriva också, men i sådana fall som frilans där han har längre tid på sig att få ihop materialet. Han ser även fördelar med att samma person både skriver och fotograferar ett reportage.

–  Om samma person gör båda delar så blir det inga missar i kommunikationen, balansen mellan bild och text blir bättre. Man kan se till att texten kan beskriva det som inte går att säga med bilder och tvärtom, menar han.

Jimmys examensreportage är också ganska representativt för den typen av jobb som attraherar honom. Han vill visa hur bra vi har det och lyfta fram dem som inte har det lika bra, få folk att reagera.

–  Det är lätt att glömma hur bra vi har det här i Sverige, sociala skyddsnät och välfärdssytem. Men det räcker med att åka över Östersjön så ser det helt annorlunda ut.

Han vill göra sin grej, men samtidigt måste man ju ha mat på bordet så framtiden får utvisa hur det blir.

Intresset för bilder har alltid funnits, men det var inte förrän i gymnasiet som han blev intresserad av foto. Tidigare hade han ritat och målat mycket, men nu gick han en kurs i foto. Där fick de lära sig hantera en kamera och framkalla film i mörkrum. Efter det började han fotografera lite smått, när så militärtjänstgöringen var avklarad köpte han sig en enklare systemkamera. Än så länge var det på en ganska oskyldig nivå, som han beskriver det själv. Men ju längre tiden gick ju mer började han vända sitt objektiv mot människor.

Efter att ha arbetat i ett år sökte han till Bildjournalistutbildningen på Mittuniversitetet i Sundsvall och kom in. I våras tog Jimmy sin examen därifrån och han är nöjd med sitt val av utbildning.

–  Fördelen är att man får en fil kand i journalistik, man lär sig inte bara en massa tekniska grejer utan man får fokusera på journalisttänket. Vi läste tillsammans med dem som pluggade till skrivande journalister men vi hade specifika bildkurser, förklarar Jimmy. Han tycker också att det inte är så stor skillnad på den skrivande journalisten och den fotograferande, det är bara olika sätt att uttrycka sig.

–  Man lär sig sjukt mycket och jag utvecklades mycket och hittade min egen stil, säger han. Under den längre praktikperioden på utbildningen var han på Dagens Nyheter, där fick han arbeta sida vid sida med bland annat Paul Hansen, någon han ser upp till.

–  Han har varit runt mycket och är sjukt duktig, men ändå är han väldigt trevlig och ödmjuk, berättar Jimmy.

Trots att Jimmy tillbringat tre år på en utbildning tror han inte att den har påverkat honom åt något specifikt håll inom foto.

–  Nej, jag har nog vetat hela tiden ungefär vad jag ville göra men det senaste året har det blivit mer preciserat. Visserligen är det en bildjournalistikutbildning så det är ju stort fokus på den typen av foto, men jag har inte blivit påverkad åt något håll, säger han.

När Jimmy fotograferar

sina egna projekt använder han helst bara fasta objektiv, oftast en 20mm och en 50mm. Han tycker att det blir bättre bilder då, man måste anstränga sig mer och röra på sig för att hitta rätt vinklar och det ger bättre bilder.

–  Men när jag jobbar på redaktioner för tidningar blir det oftast att man tar med en vidvinkelzoom och en telezoom. Men det blir lite för lätt ibland, man slänger bara på en 16-35a och skjuter.

Naturligt ljus är det som gäller för Jimmy, eftersom han tidigare ritat och målat mycket har han ljustänket med sig från det. För Jimmy är en bra bild en bild som skildrar en händelse, den ska återge de intryck han fick när han själv var där.

–  Innehållet kommer alltid i första hand, det estetiska kommer sen. Det bästa är givetvis om både innehållet och kompositionen är bra, det är först då det blir en riktigt bra bild.

När bilderna väl hamnat i Jimmys dator drar han oftast lite i reglagen. Men gränsen går vid att förvränga verkligheten. När bilderna inte längre återger den verklighet som utspelade sig framför kameran när han tog bilden har de tappat sin trovärdighet.

–  Hela grejen med bildjournalistik är ju att det ska återge verkligheten, därför är det livsfarligt att börja jobba för mycket i photoshop, säger han bestämt.

Det är okej att öka kontrasten eller att ändra lite på ljuset, han tror dessutom att den yngre generationen fotografer är lite mer fria att använda bildbehandling än vad de äldre är. Men det får absolut inte gå för långt, man måste kunna stå för vad man gjort.

–  Vi plåtar för läsaren och om de börjar tvivla på bildens trovärdighet är det kört.