Vad krävs för att vanligt folk ska gilla ens bilder?

Så fort jag hinner är jag iväg och fotograferar någon tävling. Jag fascineras av det avgörande ögonblicket – bråkdelen av en sekund när allt sammanfaller till en bra bild. Sen är sportfoto en sport i sig. Det gäller att vara koncentrerad och följa med i spelet så att man komponerat och ställt skärpan rätt när det avgörande ögonblicket kommer. Den moderna tekniken underlättar, men lätt är det inte.

Jag tycker mig se flera paralleller till att fotografera djur. För några år sedan var jag ute med naturfotografen Magnus Nyman en skön kväll i Sörmland. Hans kunskap och förberedelser optimerade förutsättningarna för en lyckad bild, men sen gällde det att reagera och hinna fånga de plötsliga ögonblick som uppstod.

För den som är intresserad av sport eller djur finns det mycket att läsa ut av sport- och djurbilder. Men hur är det för den som saknar det intresset? Vad har då bilderna att ge?

Inför detta nummer

satt jag med när porträttfotografen Thron Ullberg bedömde bilderna i vår fototävling Grand Prix. Han är en av de icke-naturfotografer som bjudits in av Svenska Naturskyddsföreningen att fotografera landets natur. När vi tittar igenom tävlingsbidragen ger Thron lite synpunkter på varför flera av naturbilderna inte tilltalar honom.

Det blir enahanda och tråkigt när naturbild efter naturbild försöker vara maximalt snygg och vykortsmässig. Thron efterlyser fler känslonyanser i bilderna och bilder som inte är för snabbavlästa; bilder som inte säger allt på en gång.

En av naturbilderna visar ett vinterlandskap och faller honom på läppen. Det kan vara ett fjäll, men det kan också vara något mycket mindre. Osäkerheten gör bilden spännande tillsammans med en kopiering där de grälla färgerna utelämnats.

Det är möjligt att Throns bildsmak är väldigt driven och smal. Men jag tycker att det finns något tankeväckande i vad Thron säger. Vilka kvaliteter ska min bild ha för att nå fram till dem som inte är sålda på samma motivområde som jag?

Detta har jag i bakhuvudet när jag tar mina sportbilder. Att hitta bilder där ögonblick, komposition och stämning ger en bild som inte bara fungerar som sportbild. Magnus Wennman är en fotograf som lyckats bra med detta. Hans sportreportage består inte bara av skarpa bilder med mättade färger, utan de berättar också en intressant historia.

Jag har mycket kvar att lära.