Välbehövlig uppgradering

Historien om Nikon D2H som lanserades hösten 2003 handlar om en alldeles underbar kamera med två allvarliga skönhetsfläckar - för låg upplösning och för högt brus.

I stort sett allt annat var i det närmaste perfekt på det första huset i D2-serien. Där fanns marknadens förmodligen bästa autofokussystem, ett nytt system för blixtljusmätning som gav betydligt bättre resultat än föregångaren D1H. Batteriet hade låg vikt och makalös livslängd - det går att få ut över 2000 exponeringar på en laddning. Kamerans prestanda i övrigt var också väldigt bra. Åtta bilder i sekunden med upp till 60 exponeringar på raken med ett snabbt minneskort. Sökaren var en av del allra bästa och den stora 2,5-tumsskärmen skön att titta på.

Men kameran blev inte precis någon dundersuccé. Många kände att de ville ha mer än fyra megapixel och framförallt mindre brus. D2H kritiserades tidvis väldigt hårt.

I ett fall hade kritikerna utan tvekan rätt. Om man tittar tillbaka historiskt så borde kameran haft betydligt mindre brus än den hade. För regeln lyder som bekant; ju färre pixlar på en given yta, desto bättre förutsättningar att få en ren bild.

Men istället upplevde många att amatörkameran Nikon D70 var ett bättre alternativ för dem som behövde ta bilder vid ISO 800 och högre, trots högre pixeltäthet.

I situationer med svagt ljus är Nikon D2Hs en märkbart bättre reportagekamera än föregångaren D2H. Här vid ISO 800.

När det gäller kritiken om kamerans upplösning tycker i alla fall jag att kritikerna har fel. Proffskameror på fyra megapixel har en plats på marknaden. Eller borde i alla fall ha det. I många sammanhang behövs inte mer. Fyra megapixel ger små bildfiler och snabb efterbehandling. I synnerhet för dem som fotograferar i råformat.

Detaljer ärvda från storebror

Uppenbarligen tycker även Nikon att fyramegapixelkameran har en framtid, för nu har de allts släppt en ny version av D2H, kallad D2Hs. Uppgraderingen består av två delar: Dels att implementera en hel del bra saker från den nyaste proffskameran D2x (som vi testade i förra numret), dels att få bukt med bruset med hjälp av en ny bildprocessor. Bildsensorn däremot är densamma som i föregångaren.

Originaltillbehör

Blixt SB-800

Rek pris 5 290 kronor

Normalzoom AF-S DX 17-55 mm / f:2,8 G

Rek pris 14 990 kronor

Trådlös överföring WT-2

Rek pris 5 290 kronor

Batteri EN-EL4

Rek pris 5 290 kronor

Många av finesserna från D2x är välkomna, som till exempel separata histogram för varje färgkanal, bättre blixtljusmätning, bättre automatisk vitbalans och inte minst menyer på svenska. Autofokussystemet har också blivit bättre, i synnerhet när det gäller att följa rörliga motiv. Och då ska ni veta att det knappast fanns något att klaga på tidigare.

Men allt det där är bara småpotatis jämfört med den stora frågan; blir bilderna bättre? Svaret är definitivt ja. Om vi börjar med bruset, så skulle jag vilja påstå att det är ungefär en 2/3 bländarsteg bättre vid de höga ISO-talen. En bild tagen vid ISO 1600 med D2Hs har en brusnivå som motsvarar en ISO 1000-bild från en D2H. Ungefär.

I praktiken betyder den förbättringen en hel del. Under de ett och ett halvt år jag fotograferade yrkesmässigt med gamla D2H drog jag mig för att ta upp den över ISO 800. Med D2Hs känns det äntligen som om även ISO 1600 är fullt användbart. Till och med ISO 3200 kan jag tänka mig att gå upp till i en del situationer.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det med dagens teknik borde gå att ta fram en kamera ännu mindre brus. För Nikon D2Hs har trots allt mest sensoryta per pixel av alla kameror på marknaden idag, 92 kvadratmikrometer för att vara exakt. Motsvarande värde för närmaste konkurrenten Canon EOS 1D Mark II är 67 kvadratmikrometer, och ändå är inte filerna från den kameran brusigare.

Mjukare övergångar

Men bildkvalitet mäts inte bara i brus. Lika intressant när det gäller bildkvaliteten är att Nikon hävdar att tonade övergångar blivit mjukare och mindre ryckiga. Och det stämmer definitivt. Bilderna känns överlag bättre. Däremot klipper kameran fortfarande ganska tvärt i ljusa partier.

Att automatiken blivit bättre än på föregångaren är uppenbart redan efter ett par dagars fotografering. Det gäller vitbalansen såväl som blandljus med blixt och exponering. Och möjligheten att finjustera automatexponeringen i 1/6-dels bländarsteg separat för centrumvägd- spot- och flerfältsmätning har D2Hs tack och lov också ärvt av D2x.

Nikon D2Hs kommer inte att bli någon storsäljare. Det är en bra yrkeskamera som gör sitt jobb, men den är inte nyskapande som storebror D2x. Den kommer att vara ett bra komplement för nikonfotografer som, med rätta, tycker att D2x är lite för brusig för att vara användbar vid jobb som sportfotografering i mörka idrottshallar. Men samtidigt är det tveksamt om ett byte från gamla D2H är ekonomiskt försvarbart. Visst är den nya s-varianten bättre. Men inte till vilket pris som helst.

Slutbetyget för D2Hs blir ändå Toppklass, för även om den inte riktar sig till en bred publik så är D2Hs en av de finaste digitala systemkamerorna på marknaden idag. Den håller vad den lovar.

Däremot känns inte kameran alldeles prisvärd. 35 000 kronor är mycket pengar, och många frilansfotografer lär inte klara sig med enbart en D2Hs, utan måste komplettera kameraväskan med något mer högupplöst också.

Slutbetyg: Toppklass

Bildkvalitet: 7/10

Byggkvalitet: 9/10

Ergonomi&logik: 10/10

Mångsidighet: 7/10

Valuta för pengarna: 4/10

Snittbetyg: 7,4

Listpris: 34 990 kronor

Kategori: Systemkameror

Köp den om du vill ha en snabb, stryktålig proffs-kamera som är ett nöje att använda.

Avstå om du känner dig osäker på att fyra megapixel kommer att räcka till för dina behov eller om du måste få maximal valuta för dina pengar.