Välfyllt i fullformat

Ända sedan 1Ds kom ut på marknaden för drygt två år sedan med sina 11 miljoner pixlar har Canon dominerat marknaden för digitala systemkameror med riktigt hög upplösning. Nu vill Canon befästa sin ledning i högupplösningsligan med 1Ds MarkII, som med 16 megapixlar och en bildsensor i småbildsformat toppar det mesta.

Det första intrycket jag får när jag greppar Canon 1Ds mkII är ett lätt "Wow". Den är basant, stor och tung. Precis som jag vill ha det. Vikten gör att den andas kvalitet, och konstruktionen känns pålitlig. Man behöver inte snegla på prislappen för att fatta att det inte är en budgetkamera jag ska lära känna i ett par veckor.

Den är tung på axeln, men jag gillar ordentliga kamerahus, och den känns som en riktig arbetshäst. Den väger 1,5 kilo med batteri. Ingen lättviktare alltså, och med optiken som används till den här testen, en 24-70/2.8, väger hela paketet sina modiga 2,5 kilo. Och det utan blixt!

Sökaren är riktigt bra, stor och rejäl, något jag inte är bortskämd med på min egen digitala systemkamera. Sökarinformationen är enkel och visar det viktigaste, som tid, bländare, ISO och exponeringskompenstation. Alltför mycket information rör bara till det. Glasögonbärare som jag är var det inga större problem att se hela bilden, jag behöver inte "välja sida". Men ett snäpp större ockular vore önskvärt, jag har ännu inte upplevt den perfekta sökaren. Men den här är i allfall bland de bättre.

En sak jag uppskattar är ratten på baksidan som kan ha flera funktioner. När jag fotograferar med tidsautomatik, alltså att jag väljer bländare och kameran ställer tiden, fungerar den som exponeringskompensation. Mycket snabbjobbat, det här gillar jag. Vid helt manuell exponering lät jag den styra bländaren.

Gammal konstruktion

Överlag känns själva huset visserligen proffsigt, men något föråldrat. Det är ju egentligen en ganska gammal konstruktion som börjar kännas lite out of date, speciellt när Nikons D2X/H är så pass mycket modernare i formgivning och hantering. Jag tycker Canon har en rad detaljer att jobba på.

På kamerans nedre del sitter en liten display och under den tre knappar där man kan ändra vitbalans, bildformat och en knapp för papperskorgen. Det vore logiskt att även kunna ändra ISO här. Det är inget problem att göra det på reglagen på ovansidan, men dessa tre parametrar är ju de jag ändrar oftast. Att samla ihop dem vore logiskt.

Något jag saknar från Nikon är powerknappens placering. Att som Canon sätta den på baksidan av huset känns osmart. Nikons placering precis framför avtrycket fungerar smidigare; det är bara att ta kameran för ögat och vrida till med pekfingret, så är man igång.

Vid sidan av kameran sitter två gummilock som skyddar ett flertal kontakter såsom pc-synk och FireWire. Gummit känns lite "sladdrigt" och jag har sett flera EOS-hus där gummit helt har lossnat. Batterispärren kan vara lite pillig att komma åt, en detalj som borde bättras.

Det är synd att inte Canon har installerat USB 2 istället för FireWire, eller haft båda. USB är ju en så pass vanlig standard.

Knepiga menyer

Menyerna tycker jag känns ganska tillkrånglade. Greppar man en D2X är det inga problem att kvickt hitta bland alla parametrar, det hela är väldigt logiskt uppbyggt och inlärningströskeln är väldigt låg. Men här har Canon krånglat till det, man måste använda olika knappar för olika funktioner. Visst vänjer jag mig, men det borde göras enklare. Det här har Canon fått en del kritik för, och många anser att de borde ta efter lösningen på till exempel 20D som känns smartare. Kan hända att vi ser ändringar på kommande hus.

En annan ganska dum sak är att man måste gå via menyerna för att formatera minneskortet. Jag hade hellre sett att man kunde göra det direkt på huset. Gissningsvis vill Canon hålla antalet knappar nere på kameran. Ju fler kontroller och reglage, desto svårare är det att hålla innanmätet fritt från fukt och damm. Det låter i och för sig som en vettig inställning, men jag har svårt att tro att det skulle vara ett problem. Man kan ju låta existerande reglage, till exempel exponeringskompensation och Mode-knappen ha flera funktioner.

Displayen fungerar fint, även i solljus. Däremot ska man komma ihåg att displayen inte är en perfekt källa att kolla exponeringen på. Att kasta ett öga på histogrammet är ofta nyttigt, även om det kan kännas lite trist. Jag måste erkänna att jag inte gillar att göra det under fotograferingen; jag vill skjuta allt sådant som påminner om datorarbete till efter fotograferingen då jag ändå sitter framför datorn.

Displayen är på 2 tum, till skillnad mot D2X som har 2,5. Och den där halva "tummen" gör skillnad. Synd att inte Canon passade på att sätta i en större, men jag gissar att det kommer på efterföljaren.

Kräver sin dator

Med 1DS mkII spränger Canon megapixelvallen. 16,7 megapixlar. Det kräver en hel del minne. På ett 1BG-kort får man in cirka 100 bilder i högsta JPEG-kvalitet eller 60-65 RAW. Det går också att fotografera RAW och JPEG samtidigt. Dags att skaffa fler och större minneskort, alltså! Och kanske snabbare dator. Min är inte speciellt gammal eller långsam och har rejält med internminne. Men van som jag är med betydligt mindre filer blev det ett segt äventyr med 1Ds om jag vill öppna ett tjugotal bilder samtidigt. Dessutom klarar inte Fotostation som jag använder för bildsortering av att förhandsvisa Canons RAW-filer, vilket ställer till det för mig. Däremot klarar Windows XP's mappsystem av det.

Innan jag arbetade med kameran trodde jag att hastigheten skulle bli ett problem, att kameran skulle vara trög och låsa sig när den skyfflar informationen till minneskortet. Men jag upplevde aldrig några hinder även vid ganska intensiv fotografering. Även att zooma i bilderna på displayen går anständigt snabbt. Däremot märker man att det krävs ganska snabba minneskort, jag skulle inte rekommendera långsammare än 40*-kort, och Microdrive går på tok för långsamt.

1Ds Mark II kan ta både Compact Flash av typ I och II, men även SD-kort. Personligen ser jag ingen nytta i att använda SD. Jag skulle hellre sett att man kunde köra med två CF-kort samtidigt. Med två stycken 4 GB-kort klarar man sig ett tag.

Batteritiden upplever jag som acceptabel. I relativ kyla hade jag inga problem, 700-800 bilder i tio minus gick galant, och då använder jag displayen ganska flitigt.

Till den medföljande laddaren kan man koppla två batterier samtidigt, och behöver därför inte ha koll på när det ena är fullt och nästa ska laddas. Det är praktiskt och något Nikon borde ta efter.

Slutsats

Det råder ingen tvekan om det; Canon EOS 1Ds mkII är en fantastisk kamera. Jag älskar fullformatssensorn, den är snabb (tänk på att det är en herrans massa information som ska skyfflas hela tiden) och den ger mycket fina filer. Trots att jag har en del anmärkningar angående handhavande och design är den skön att hålla för ögat, och sökaren är ett föredöme. Tyngden är en nackdel när man bär omkring den, men vid själva fotograferingen är det en fördel med tung och bastant kamera.

Ersätter 1Ds mkII småbildsfilm rent kvalitetsmässigt? Absolut, men det gör min enklare digitala systemkamera också. Ersätter den mellanformat? Nja, jo, rent tekniskt sett kan man nog säga det. Men som med så mycket annat är ju inte fotografi enbart teknik, utan en rejäl portion känsla. Ett perfekt scannat 6*7 negativ har mycket hög kvalitet, filerna från 1Ds mkII likaså. Det är bara du som kan avgöra vilket som är bäst. Men det råder ingen tvekan om att Canon EOS 1Ds mkII är en av de bästa digitala systemkameror som finns idag.

Dyr? Javisst, men för en yrkesfotograf är det en kostnad många kan ta. De andra kan kanske bara drömma. Men det är ju gratis.

Fem detaljer

Sökaren:

Sökaren är riktigt bra, stor och rejäl. Inget tunnelseende som på enklare digitala systemkameror. Informationen är enkel och visar det viktigaste. Även med glasögon är det inga större problem att se ända ut i hörnen, men lite mera marginal vore önskvärt.

CCD:n:

Sensorn är, precis som sin föregångare 1Ds, av typen CMOS. Storleken är 24*36 mm, vilket motsvarar analog småbildfilm. 1Ds-kamerorna och Kodak DCS 14 är de enda kamerorna idag som har så kallad fullformatssensor.

Displayen:

Displayen fungerar fint i de flesta lägen, och det är inga problem att zooma i bilderna för att kontrollera skärpan, även om det borde gå lite rappare. Dessutom borde Canon ha monterat en 2.5 tums-display istället för 2 tum.

Minneskort:

1Ds Mark II kan ta både Compact Flash av typ I och II, men även SD-kort. Det vore bättre med plats för två Compact Flashkort.

Kontroller:

Power-knappen sitter lite avogt till, som på många andra Canonhus. En bättre placering vore runt avtrycket.