Viktor Gårdsäter: Sköna toner i stillbildsberättelser

– Varför jag jobbar som fotograf? För att det är det jag kan. Det är mitt kall, svarar Viktor Gårdsäter.

Storyn bakom yrkesvalet är att Viktor läste sam/media på gymnasiet där han jobbade med rörlig bild. Därefter studerade han och en vän filmkunskap i ett år. Planen var att tillsammans fortsätta till Film- och tv-linjen på Kalix Folkhögskola, men bara vännen kom in.

–  Jag blev självklart ledsen. För att hantera besvikelsen reste jag i väg utomlands och fotograferade i stället.

Viktor landade med kameran i Sydamerika där allt kändes exotiskt och spännande. Tillbaka i Sverige fyra månader senare köpte han sin första digitalkamera – en Nikon D70 – och fortsatte att fotografera i Sverige parallellt med jobbet på ICA. 2006 kom han in som 13:e reserv på den tvååriga fotoutbildningen på Fotoskolan i Stockholm.

–  Jag har alltid tänkt att man borde försöka jobba med något som man tycker är meningsfullt eftersom arbetet tar upp en så stor del av livet. Jobbet bör kännas roligt, så jag blev jätteglad när jag fick veta att jag kommit in.

Bildinnehållet viktigast

Hans bilder är stillsamt vackra med dova färger och matt svärta. Inget tillkrånglat med vidvinkelobjektiv eller sneda perspektiv, utan ofta enkelt och rakt på sak.

Berättelserna som i tonåren förmedlades genom kortfilmer har nu kokats ner till en enda exponering. En ryggtavla kan först dra blicken till sig innan en oväntad detalj smyger upp någonstans och tillför bilden en ytterligare dimension.

–  Jag har funderat över varför jag ofta fotograferar människor bakifrån. Ibland tänker jag att det kanske är för att jag är feg. Men egentligen berättar jag bara historien utifrån personens perspektiv. Det är något med anonymiteten jag gillar, att bilderna på ett sätt blir allmänna samtidigt som de är väldigt personliga. Jag ser något, följer efter och stannar kvar tills rätt ögonblick dyker upp. Bildinnehållet är alltid viktigast.

Viktor har med sig en D3:a ställd på manuell kontroll dit han går, ofta med ett 50mm-objektiv monterat – utan linsskydd. Han håller sig redo eftersom en berättelse kan dyka upp var som helst, när som helst. I lurarna lyssnar han på musik som passar till hans sinnesstämning.

Musiktipsen bjuder han på tillsammans med bilderna i sin bilddagbok.

–  Jag började promenera för att lätta på stressen jag kände över studierna på Fotoskolan och över att hitta min roll i livet. Jag hamnade i en sinnesstämning som jag tror speglade av sig på mina bilder och val av motiv. Och sedan har jag bara fortsatt att gå. Jag letar sällan efter motiv, och fotograferar naturligtvis inte hela tiden, utan väntar tills det händer något som fångar mitt intresse.

I projektet »in Search« på webbplatsen finns många bilder som från början visades i dagboken. De handlar inte om Viktor, utan om sökande människor han inte känner.

–  Dagboken började jag med för att ha ett forum för bilder som jag gillade men som kanske inte passade in i portfolion. Allt eftersom har jag jobbat fram en röd tråd och projektet har tagit form. För mig handlar »in Search« om sökandet efter kontakt och kärlek och att försöka hitta sin plats i samhället. Det handlar också om väntan – jag tror att många väntar. Jag kan själv känna en rädsla för att tiden plötsligt har gått och att man själv står kvar. Fast det är ju bara sett genom mina ögon, jag har ju ingen aning om vad de egentligen gjorde när jag fotograferade dem.

Viktor både bor

och jobbar på Söder i Stockholm. Frilansuppdragen är blandade – mode, reklam, magasinjobb och reportage löser av varandra. Hans bilder har visats i konstnärliga magasin över hela världen, och han har fått mycket positiv respons från både läsarna och andra fotografer.

Samtidigt känner han att inte alla uppdragsgivare är redo för hans stil.

–  Folk vill ha det man är van vid. Man anser att det man är van vid är det som är rätt. När jag får ett uppdrag kan jag känna att det finns ett allmänt sätt att lösa det på, men att jag ibland skiter i det och gör bilden jag vill göra i stället. Ibland fungerar det och alla blir väldigt nöjda, men det har också hänt att jag förlorat kunden. Fast kanske det mest handlar om att verkligen hitta sina kunder. Rätt kunder.

För att visa sin bredd, och få utlopp för sitt kreativa skapande, har Viktor delat upp sin portfolio i två på sin webbplats. Den ena delen visar hans uppdragsjobb medan den andra visar hans privata fotograferande.

–  Jag försöker få mina två portfolios att jobba mot varandra. Jobben är kanske mer kundfriande, medan mitt privata fotograferande följer den estetik jag själv tycker om. I den bästa av världar kommer jag att få göra också kunduppdragen på mitt eget sätt i framtiden.

I november åker Viktor och journalisten Anton Gustavsson till Sarajevo en vecka. Ett resereportage för Svenska dagbladet är beställt, men de planerar även att göra något ytterligare projekt medan de ändå är där.

–  Det har gjorts en massa saker från Sarajevo, så vi håller än så länge på att spåna kring olika idéer. Hur det än går kommer resultatet att visas på min webbplats. Förhoppningsvis i kundmappen, annars i min bilddagbok.